Luften är seg som sirap och alla rörelser går i ultrarapid men när jag pratar med Jullan över Skype, hon befinner sig i Sydney på andra sidan jordklotet, låter det som om hon satt i rummet intill.
När SR har röster uppkopplade från andra länder är det ofta en fördröjning på flera sekunder. Konstigt.
Lyssnar på det första hela ”Sommar, Sommar”-programmet för i år. Po är vältalig och använder ord som diskurs och narrativ. Det är inte så folkligt och är långt från programmets barndom när Torsten Ehrenmark trollband lyssnarna genom att säga något roligt om sin garageport.
Nu är det den bildade medelklassen som lyssnar på radions P1 men inget fel med det. Alla måste ju inte bada i P4:s fisljumma vatten.
Po pratar om glesbygdskommuner som försöker hurta upp sin risiga belägenhet med käcka slogans men när läget är som det är, tomma hus och försvunnen samhällsservice, är det kontraproduktivt att låtsas om något annat.
Det står en Flyttbil nere på gården men den pratar vi inte om.
”Måste jag?” Grevens röst i baksätet är dyster. Det låter som om han är på väg till sin egen avrättning, men Herregud, det är ju bara så att han och H ska rida Islandshästar borta i Knoppe. Det finns ingen direkt livsfara förknippat med detta.
Solen steker slänten ned mot Knoppesjön och Ridfröken Frida leder ut några kompakta små hästar. H, Greven och Frida töltar iväg och Fridas föräldrar bjuder på en kopp kaffe. De säger hela tiden att det är mycket skönt och jag måste fråga dem om de är bra på att koppla av? Nja, säger de, det är väl lite si och så med det. Det ska Fan koppla av, om man säger så.
Vi släpper av Greven hemma på gården och fortsätter ut till Rävudden för ett sent eftermiddagsdopp och så är ännu en av denna sommars overkligt slöa dagar till ända.