ETT LIV UTAN KOMMUNIKATIONSDIREKTÖRER

  Går med Greven på årets första ”Utvecklingssamtal”, en kulen känsla belägrar kroppen och minnen kommer åter från forna ”Utvecklingssamtal” då han låg på stolen, stönade högljutt och undrade om det inte var slut snart? Specialpedagogen och Mentorn kacklade överslätande medan jag längtade till en bekymmersfri söderhavsö.

  Mentorn denna dag är en hyvens prick, på bordet står en skål med godis och Greven är mycket välformulerad när han vänligt förklarar varför han ofta är förhindrad att dyka upp i tid till lektionerna. Sedan blir det prat om snus:

”Hur finansierar du ditt snusande?” undrar Mentorn, som själv lyckats lägga av efter 25  år med prilla under läppen.  Det är då jag vill sjunka genom golvet, upphöra att existera och bara bli luft. Ska jag gråtande erkänna att jag ömsom hotar och mutar honom med denna drog? Jag är tyst och det är en obehagligt talande tystnad.

  Annars går det bra för Greven och det är honung för mina öron.

  Vinden över Riddarfjärden är inte snäll. Den klöser och rispar när jag på väg längs gångbron  till gymmet  krockar med en annan Blind. Käpparna klirrar.

”Jaha, du är också blind?”

”Japp.”

  Man  kunde tänka sig att vi då skulle börja berätta blindminnen för varandra och gemensamt ösa galla över ”Gatupratare” och slarvigt placerade uteserveringar men det blir inget av med det. En diagnos är inte mycket till gemensam nämnare.

  Lespianer, Kineser eller människor från Borås har heller inte samma sak i sina huvuden. Alla människor är högst individuella individer.

  Får ett mail med direktiv författade av en ”Kommunikationsdirektör” om vad man ska säga när man gör radioprogram. Gud måste ha haft en dålig dag när hen skapade ”kommunikationsdirektörer” och man kan fråga sig hur människor närmade sig varandra förr i tiden när de inte hade någon tillgång till  ”Kommunikationsdirektörer”.

Jullan och jag på väg till Serafen

  Apropå kommunikation: Om jag inte haft sådana djävulska vaxproppar i öronen hade jag hört den andre blindes käppande vid riddarfjärden och Jullan följer mig till Serafen där jag ska få öronen spolade.

Jag och leksak i väntrummet

  Väntan blir lång men de har kul leksaker i väntrummet och syster Minna som sedan tar hand om mig är ljuvlig. Med varsamma  händer får hon ut tillräckligt med vax för att blanka upp en Volvo V70.

Öronspolning

  Går hem och fortsätter att lyssna på ”Den Heliga Birgittas Uppenbarelser” volym 1. Hon är spännande, födde sex barn och när karlen dött for hon till Rom och fick en sådan gubbsammansvärjning som Katolska Kyrkan att flytta hela Vatikanen. Det var över 600 år sedan och varken FI eller Feminismen var uppfunnen och man kan ana att Birgittas utstrålning i jämförelse med Gudrun Schyman var som en gigantisk strålkastare bredvid en liten ficklampa med uselt batteri.

  Och själv kan jag inte ens få Greven att lägga snuset på hyllan.

2 tankar om ”ETT LIV UTAN KOMMUNIKATIONSDIREKTÖRER”

    1. Hej Leo!
      Det är toppen att spola öronen men kruxet är att man bör hälla in ”Revaxör” i hörselgången och stänga in geggan med ev fetvaddstuss. Detta mjuka upp vaxet inför spolningen men under tiden är man helt avskuren från om världen. du hör t.ex. inte barnyl, om man säger så. Lycka till!
      Hej från
      Täppas

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.