Äntligen får jag anledning att besöka den legendariska Träteatern vi Stenegård i Järvsö. Det är Kajsa Olanders och Sara Parkman som framför ”Fäbodland” och Maria och jag, eftersom jag gör en liten bandad roll i föreställningen, står på gästlistan.
Det har kommit massor med folk, många är påfallande yngre, ja under 50 och stämningen är uppsluppen.
En Musikteaterföreställning om fäbodliv hotar, i alla fall i min värld, att kantra i ett helvetiskt fiolgnidande och drypande nostalgi. Men oj vad jag blir bedragen.
Det var gnista, diskussion om Matriarkatet, ja t.o.m. om Lesbianism. Och massor av suggestiv musik. Kanonljud, spontant och medryckande. Musiken liknade rätt mycket mitt favoritfolkrockband ”Skenet” men det är kanske ingen slump att trummisen i detta band är Kajsas sambo.
Vad kul det är att gå på teater, bli förvånad och upplyft. Det här var ingen vanlig sådan där Riksteatersatsning a la ”Nu ska vi ge bonnläpparna lite kultur”.
Glada anträder Maria och jag färden åter mot Nordanstig, via Kalvstigen och i Delsbo stannar vi för att köpa choklad. Maria dyker på ett djävulskt x-trapris: 3 Dubbeldajm för 21:-.
Och det fortsätter att spritta i benen långt efter det att vi passerat Näsviken, Forsa och färdas norrut.