Himlen hänger som en grinig Wettexduk över landskapet. Det känns som om jag suttit inne i veckor och nu måste jag bara ut. Visserligen har jag träningsvärk, Maria och jag var på Kulturstjärnans gym igår och körde hårt, men en kropp måste gå. I alla fall min.
Sålunda utstyrd i dubbla ylletröjor, öronlappar och fingervantar samt smorda läderkängor sätter jag iväg. Regnet faller glest som frusna synålar. Riggbacksvägens vattenpölar är djupa men jag blir ändå yr av utomhuslycka.