STOLTA BEN

  Vaknar, känner mig lite darrig, gammal liksom, men beslutar mig ändå för en mindre promenad. Rufus verkar också lite stel men när jag öppnar ytterdörren är det som att bli bombad av lustgas. Luften är otrolig och mina ben förvandlas till starka, viljestarka, påkar och plötsligt är jag på väg till Hårte igen. Jag vara flyter fram och jag kommer minst halvvägs innan jag vänder, hittar Djurstabacken, tar till vänster över Bäckmans, trippar över Riggbacksvägens vattenpölar, tur att läderkängorna är väl smorda och vid Promille Hill stöter jag ihop med Margareta N från Djursta. Ber henne plåta mina ben. Igår hjälpte hon mig när jag gått lite vilse.

tappas-ben

  Kommer hem upprymd av luften, promenaden och att mina ben kan föra mig dit jag vill. Tar in en korg spisved och lyssnar färdigt på ljudboken ”Att leva” av Yu Hua, från det digitala Legimusbiblioteket, tjurskallig, vemodig  och sorgligt vacker för att fortsätta med den mer serietidningsbetonade ”Karriär i ondska” av Robert Galbraith, en Storytelbok.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.