Vinden är något bitande, särskilt kallt är det inte men jag håller kavajen knäppt och schalen väl rullad runt halsen. Vägen är hård och det är snarare de förbipasserande bilarnas dubbdäck, snarare än deras motorer, som låter.
Vid kyrkan dyker Ulla upp, med gipsad hand, och som vanligt glad. vi står och pratar en stund, kramas och skiljs åt.
I korsningen Mellanfjärdsvägen/G:a Riks 13 blir jag aningen desorienterad och om inte storsångaren Vannberg hade kommit ut ur sitt hus vet jag inte var jag hamnat.
Strax efter järnvägen möter jag Tony med sin barnvagn igen. Vi pratar elbilar och om att Jeff Harding är en väldigt bra inläsare av Amerikanska Ljudböcker.
Kommer upp till Åvägen men när jag kommer ned till järnvägsövergången, den ”övre” mister jag riktningen igen. Kanske för att två tåg passerar i tät följd, jag kommer in på en skum sidoväg, vänder och när jag hör en bil sätter jag upp handen.
Det är Sten-Olof Kardell och han beskriver min exakta position i geografin. Vi pratar höns, och lite annat smått och gott.
En dag och promenad som denna förefaller inte Glesbygden särskilt gles.