Vägarna är slippriga och dalgången är full av tjocka. Det är som om jag får tussar av fetvadd på kavajen bara jag går till postlådan.
”Det har lättat lite grand” säger Hans-Åke. ”Men igår såg jag inte ens bort till Hembygdsgården.”
Det är en konstig vinter.
Afghanistan är också ett konstigt ställe. Obegripligt med sina krig, våldsamma Krigsherrar och egendomliga traditioner.
Men inte ens 50 timmar Samhällskunskap hade kunnat ge mig lika mycket kunskap som Carsten Jensens ”Den första stenen”.
Boken är spännande, våldsam och oavbrutet fängslande. Grundlig research han har rest i landet under fyra decennier, och en enastående förmåga att fabulera och levande driva berättelsen framåt gör ”Den första stenen” till en omistlig läsupplevelse.
Enda problemet är: Vad ska jag läsa nu då, vad kan toppa det här?