Vad gör man med den där känslan av att vara privilegierad. Man råkar vara född i ett av världens rikaste länder och som en av programledarna för ”Ring P1” vet jag att det ändå finns gott om saker att gnälla över.
Men Hallå, uppriktigt, född och uppvuxen i Sverige saknar man ingenting.
Läser/lyssnar på ”En bön för de stulna” av Jennifer Clemens tackar jag min tur som gjort att jag inte föds som kvinna i Mexico. Ung, snygg och fattig råkar man då bli en ”Leksak” åt Knarkkartellerna.
12, eller var det 14, miljoner runt Tchadsjön i Afrika Svälter. Jag har aldrig somnat hungrig.
Varje månad sätter jag in ett par hundra åt Amnesty men det är bara en liten avbetalning på mitt dåliga samvete.
Jim, som tillsammans med några andra, kom på middag igår är pensionerad tandläkare från England. Tillsammans med sin fru Birgitta, som råkar vara tandsköterska, reser han till Nepal och länder i Afrika för att laga tänder på de som inget har.
Ja, inte så mycket annat än usel tandstatus.
Han är en av de där goda som får mina Amnestyhundralappar att kännas som en spottloska i vinden.
Fantastiska människor! Det finns många av dem i Storbritannien trots Brexit:-), ja skämt åsido så finns det många bland dem också, det blir bara konstiga konsekvenser av det men massor med bra människor finns det, och det finns en del här med tack och lov. Men full av beundran för den orken för jag tror inte det är lätt, nej precis så svårt som det låter men de gör det ändå. Underbara människor!
Det är bra Täppas men om du vill halvera ditt dåliga samvete, dubbla din gåva till Amnesty. Nu går vi mot vår fast det inte känns så i dag men den kommer. Ha det.