Det fanns en tid då man kunde få diplom för prickfri mjölkning. Det var innan ”Idol”, ”Let´s dance” och det där genomsjuka programmet där en präst söker en partner.
Detta blir jag påmind om på ”Gropgården” i Rösta, strax väster om Harmånger.
Gården, som inte är en hembygdsgård men som sköts som en sådan och av en stiftelse bestående av vitala pensionärer är i toppskick. Gammalt men fräscht.
Trasmattor, grova golvplankor, kakelugnar och tapeter så gamla att vilken byggnadsantikvarie som helst skulle få gåshud.Med plats för sju kor drev man runt gården och idag är det öppet hus.
Sitter med ett gäng glada damer på gården. Alla utom jag beställer Kalvdans eftersom jag fått för mig att sådan bara är äckligt daller. Mitt kaffebröd är hembakat och utsökt men när jag får smaka på kalvdansen, som serveras med saftsås, kan jag inte låta bli att tycka att det är väldigt gott.
Åh vilken fin gård! Och åh vilka pärlor som sköter om den! Kalvdans har jag aldrig smakat, tänkt som du att det är oätligt:-), bra, nu vet jag att det går att äta:-)