Mat

1 2 3 43

TRÄNING OCH BRONS

Vinden över Riddarfjärden, varm och kraftig, omsluter mig när jag promenerar till World Class Slussen för att träna med min nya PT.

 

Hon heter Linda och är genast med på noterna när jag förklarar att det inte främst är biffiga muskler jag behöver utan att hitta balansen. När man inte ser marken, golvet eller väggarna kan det bli problematiskt att liksom väga sig själv, bokstavligen, in i tillvaron.

Vi tränar i en timme, hon är bra även om jag hatar att stå på ett ben och göra något slags baklänges utfall med det andra.

Går tillbaka till Gamla Stans T-bana och träffar Felix. Tillsammans åker vi ut till Adrian i Tensta. Han har ett bronsgjuteri och verkstad under ett P-hus.

Adrian har gjutit mitt senaste Fogelbad och jag får Sockerdricka i hela kroppen när hans assistent sätter skapelsen i mitt knä.

Adrian pratar på, medhjälparen skrattar i bakgrunden, serverar mig Turkiskt kaffe och Felix en öl.

Vips har tre timmar gått, det är hur trivsamt som helst men till sist bryter vi upp och går för att äta middag på, förmodligen, stans bästa Indiska Restaurang.

Inget tingeltangel, inga vita dukar, stolar med bedagade sitsar, en storbilds-TV på väggen, skrålig Indisk pop och sist men inte minst: Tunga kryddiga moln av dofter.

Maten, makalöst god, hämtar man vid disken som i en skolmatsal.

Till råga på allt är det väldigt billigt och när vi mätta går över Tensta Torg skriar måsarna över taken och en gubbe, antagligen rätt packad, sjunger eller reciterar, högt och ljudligt på, kanske, Arabiska.

Felix bär Fogelbadet i famnen, inslaget i en svart sopsäck, och förmodligen ser vi ut som rätt Svenniga Jönssonlikamedlemmar, på väg med stöldgods.

MIN VÄN BULAN

Gamla Stan. Kvällen, fuktig och varm, sänker sig över taken.

Öppnar fönstret på glänt mot gränden och låga mumlande samtal, dröjande klackar och ett propellerplan över himlen, är som att lägga örat mot en stor snäcka.

Här inne lyssnar jag på Anna Godenius som läser Patti Smiths ”M Train” och det är som att dricka kaffe med en äldre, vänlig, bildad och inte så lite fnoskig tant. Passar bra när man är en lätt förvirrad gubbe. Dessutom verkar vi ha läst samma böcker.

Efter en timme i roddmaskinen. Kebab hos Khalede på Jerusalem Kebab i Gåsgränd. Toppar med Bakhlava och kaffe. or

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Efter att inte ha varit i stan på ett par månader är det uppmuntrande att jag fortfarande på egen hand hittar mina ställen. Efter det juliglesa gymmet går jag till KhaledeJerusalem Kebab i Gåsgränd.

Allt så välbekant och jag slår i huvudet på precis samma ställe som alltid men även en bula på huvudet kan kännas som en gammal vän.

VI ÅT INGEN SACHERTÅRTA

Hawelka, det stället måste ni bara gå på” säger Urban inför vår Wienresa.

Det var där den tidens arkitekter, konstnärer, tonsättare och författare häckade förrförra sekelskiftets början, innan Nazisterna fick alla att lämna landet.

Servitören på stället är trött. När jag frågar vad han rekommendera, ler han uppgivet och föreslår det minst dåliga, en charmlös grönsaksstrudel.

Jag hade trott att där skulle sitta 100 Japaner med ”Lonely Planet”, Wiendelen, men inte det heller. Strunt detsamma.

Nästa dag tar vi oss till en ö i Donau, fläktande vind och staden som brummar i fonden. Vattnet är, säger Maria, inte blått utan grönt.

Goda sallader på något som skulle kunna vara, en ombyggd båt, en riktig Turistfälla. Det är det inte.

Strosar ned längs Mariahilfer Strasse, får en ny snygg Stetsonkeps och en Spansk skjorta av Maria. Vi shoppar loss.

Mot kvällen besöker vi den väldiga Stefansdomen, tänder ljus för de döda och lyssnar på någon som leker, stämmer?, orgeln. Låter som Coldplay.

Middag utomhus på Graben och promenerar långsamt hem.

I morgon lämnar vi Wien och det utan att ha besökt vare sig Pratern, ätit Mozartkulor, men framför allt: Vi åt ingen Sachertårta. Det får bli nästa gång.

EN MIDSOMMARDAG UTAN ÅNGEST

Frukost i den lilla frukostmatsalen med Brötchen, smör, jordgubbssylt och kaffe. Några gäster som för mumlande samtal, som sordinerade humlor, röstlägen som endast hörs i fjärran frukostmatsalar.

Spårvagn till Grinzing, buss till Cobenzl, Himmelstraße och Bellevue.

Vinodlingar klär kullen, en näktergal drillar och nere i diset ligger staden Wien och floden Donau.

Det växer mossa på rastbänkarna, utsikter står inte högt i kurs nu för tiden. Det känns öde, vinden svalkar och det luktar sött av nyslaget hö.

En väldig rakad gubbe, i ett kafé som sprider en mögeldoft, steker oss varsina travar med pannkakor. Ett lager florsocker som snö på pannkakstoppen.

Kväll med konsert i S:t Annas kyrka. Mozart, Beethoven och Mahler. Inga klassiska lättnynnade pärlor utan rätt rafflande tunggung. Men vad hjälper det, jag nickar ändå till mot slutet.

Äntligen får jag Knödel till middag plus en Gulasch där köttet ersatt med Kantareller. Maria äter en ekoburgare, hela stället är genomekologiskt och Creme Brulén till efterrätt är makalös, har aldrig ätit en godare.

Ligger i sängen, AC:n väser, smälter maten och kontemplerar över iPhonens stegräknare: 12 tusen steg, 8 km, 9 våningars nivåskillnad och fortfarande + 32.

1 2 3 43
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter