Mat

1 2 3 48

TORSDAG I TREBINJE, BOSNIEN

Vinden, den som driver över den gamla stenbron mot Trebinjes gamla stad, är inte riktigt snäll men människorna är vänliga. Smälter fortfarande middagen från igår kväll.

Åt en otrolig middag med svart (bläckfiskbläck)risotto och lokala ostar som förrätt. Två grillade öringar med Vitlök, Spenat och Potatis till huvudrätt men när det kommer till efterrätt tar det stopp för Maria.

I mig finns ingen botten och jag toppar med Chokladtårta och kaffe. 300:- för hela måltiden.

En eld i kaminen håller fukten borta, bjälkar i taket och servitörerna har kråsskjortor. I högtalarna släpig Bosnisk Svensktopp, om man säger så. Stället är ett stenhus från förr i tiden och ligger flera kilometer från Trebinjes centrum. Tack och lov att Maria har en lokal kontakt.

Idag över bron. Regnet har upphört och plötsligt hamnar vi på Museum. Knarrande golvbrädor och avsaknad av den moderna pedagogiska nit som präglar Svenska Muséer.

Kvinnan som arbetar i huset berättar om kriget. Mellan 91- och -94 pågick regelrätta strider på de nu så fredliga gatorna. För en Svensk är det där svårt att fatta.

Av själva konsten minns jag bäst en stor mosaiktavla av en anonym konstnär och ett extra plus var alla skulpturer som jag kände på.

Vi fikar på ett Café som troligtvis heter ”Grk”. Mammor fikar, pratar och håller ett öga på sina barn.

Men så är det röken. Hit har inte rökförbudet nått och det är så rökigt att inte bara Maria, som inte röker, och jag som röker pipa, blir illamående. Ingen där tycks bry sig om barnen.

En sevärdhet till måste vi orka med och en taxi tar oss upp för ett brant berg till ett Mausoleum. Det var visst en Bosnier som for till USA, arbetade som diplomat, blev stenrik och återvände vid slutet av sitt liv för att göra något pampigt.

SANNDRÖMMAR

Rufus kliver över mig, fram och tillbaka. Han kanske tycker att jag är en tråkmåns som ligger och sover.

Stör mig inte. Jag har fullt upp med att drömma och i drömmen gräddar jag våfflor. De blir fina, det mesta av smeten hamnar i våffeljärnet och det luktar så gott. Jag älskar doften av nygräddade våfflor.

Telefonen ringer och sliter drömmen mitt itu.

Det är Amar. ”Behöver du hjälp handla? Ja visst! Toppen att du ringde.”

En stund senare skumpar vi i hans Opel till affären.

Att handla med en vit medelålders man av typen: ”Jag kan inte koka ägg och den enda bok jag läst är Biltemakatalogen” är en utmaning. Då är jag hellre utan mat. Det finns alltid något hemma.

Att gå på ICA med Amar ger själva handlingen ett helt nytt innehåll, en ny dimension, och jag lär mig, nästan, Amar är inte riktigt nöjd med mitt uttal, vad mjölk heter på Arabiska.

NASI GORENG

Det är -6 när jag lämnar Jättendal, Anders skjutsar ut mig till E4, men i bussen råder en sorglös bussvärme.

Lyssnar på Åsa MobergsLivet”, vilket är kul. Hon hade också Olle Björklund hemma på middag. Det måste ha varit fantastiskt att vara TV-stjärna på den tiden. Hälsad som något större än livet självt, en Guddom.

Inget Martin Timell där inte. Bara trevligt.

Men när hon börjar på och rabbla om Christer Strömholm blir jag trött. Ska man aldrig slippa.

Föreställer mig istället en Nasi Goreng på ”Formosa” vid Kornhamnstorg och när jag väl sitter där, har slevat i mig den uppstår en tomhet.

Rätten bor i min mage, den var helt fantastisk, full med ingefära, vitlök, bläckfisk och kräftstjärtar.

Det är en exnasigoreng.

GLAMOUR I MEDIAVÄRLDEN

Den här soppan, purjo- och potatis, är mer som något mellan gröt och gratäng än just soppa” säger Pether tankfullt medan han gräver som med en murarslev i sin tallrik.

Själv skyfflar jag in en laxpudding som är så salt att jag blir svettig på flinten. Gläds åt tanken på de stundande pannkakorna.

”De är stekta här på stället” försäkrar TullaMaja, hon försöker ofta hitta ett ljus även om det är becksvart, hon som också svettas över en laxpudding.

Det finns gott om trendiga och charmtränade lunchställen i Sundsvall men här, där vi sitter på Skönsbergs Folkets Hus, har tiden saktat in, backat och parkerat på en skolbespisning från förr i tiden. Det luktar av något som kan vara allt från en skurhink och ett soppkok. Tegelväggar, skrangliga stolar en tjock knölig vaxduk.

Det är en kommunal ödslighet som fängslar och damerna som hälsar välkommen och tar betalt, jag får pensionärsrabatt, är väldigt rara.

Pether ber om ursäkt för att han tog oss till detta besynnerliga ställe men jag älskar varje sekund. Pannkakorna är dessutom kalasgoda.

Mätta återvänder vi till SR på Krönvägen för att fortsätta planera 10 nya avsnitt av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”.

1 2 3 48
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter