Mat

1 2 3 49

ILANDSGOURMET

Lyssna på två flyktinglägerreportage. 1 miljon flyktingar från Burma som har vidriga omständigheter i Bangladesh och Syrier drivna på flykt till Libanon.

Det är så gräsligt att man skulle kunna tappa matlusten men magen har inte lyssnat på P1.

Kokar Tortellini, plockar fram ost och Ketchup.

När pastan är klar får den rinna av och sedan jag tömt upp den i en djuptallrik, rivit över ost tar jag och spritsar den ångande anrättningen med sjöar av Ketchup.

Hinner knappt till bordet innan jag börjar skyffla in den heta maten.

Det smakar väldigt illa. I brådskan vid diskbänken har jag förväxlat Ketchupflaskan med diskmedlet.

Tömmer hela rasket i soppåsen och kokar en ny laddning Tortellini glad och tacksam över att inte mina matkuponger är slut i ett överfullt flyktingläger.

DEN HELIGA FALUKORVEN

Vinden suger i kåken som en skaldjursälskare på en kräfta. Det blåser rätt igenom det gamla huset. Rufus kurar på min mage medan stormbyarna morrar där ute.

Hans-Åke kommer och hämtar upp mig för Tisdagsupphandlingen på ICA Starks i Harmånger.

När vi sitter i bilen ber jag honom se efter en bild som jag skulle kunna ta. Ett foto som skildrar vinden.

”Det blir nog svårt” funderar Hans-Åke och sedan förstår jag vilken korkad fråga jag ställt. Hur tar man en bild på vinden?

Istället säger han:
”Det blir värre på Fredag, kanske en halvmeter snö eller så.”

”Ja men då är det ju bra att vi åker och handlar. Isolerade är det bra att ha mat.”

”Jo” säger han och sedan är det inte mer med det.

Men någon bild på vinden, det kan man bara glömma. Det vore som att plåta Den Heliga Ande vilket inte är lätt.

Men jag/vi hittar en Falukorv med bra datum.

TORSDAG I TREBINJE, BOSNIEN

Vinden, den som driver över den gamla stenbron mot Trebinjes gamla stad, är inte riktigt snäll men människorna är vänliga. Smälter fortfarande middagen från igår kväll.

Åt en otrolig middag med svart (bläckfiskbläck)risotto och lokala ostar som förrätt. Två grillade öringar med Vitlök, Spenat och Potatis till huvudrätt men när det kommer till efterrätt tar det stopp för Maria.

I mig finns ingen botten och jag toppar med Chokladtårta och kaffe. 300:- för hela måltiden.

En eld i kaminen håller fukten borta, bjälkar i taket och servitörerna har kråsskjortor. I högtalarna släpig Bosnisk Svensktopp, om man säger så. Stället är ett stenhus från förr i tiden och ligger flera kilometer från Trebinjes centrum. Tack och lov att Maria har en lokal kontakt.

Idag över bron. Regnet har upphört och plötsligt hamnar vi på Museum. Knarrande golvbrädor och avsaknad av den moderna pedagogiska nit som präglar Svenska Muséer.

Kvinnan som arbetar i huset berättar om kriget. Mellan 91- och -94 pågick regelrätta strider på de nu så fredliga gatorna. För en Svensk är det där svårt att fatta.

Av själva konsten minns jag bäst en stor mosaiktavla av en anonym konstnär och ett extra plus var alla skulpturer som jag kände på.

Vi fikar på ett Café som troligtvis heter ”Grk”. Mammor fikar, pratar och håller ett öga på sina barn.

Men så är det röken. Hit har inte rökförbudet nått och det är så rökigt att inte bara Maria, som inte röker, och jag som röker pipa, blir illamående. Ingen där tycks bry sig om barnen.

En sevärdhet till måste vi orka med och en taxi tar oss upp för ett brant berg till ett Mausoleum. Det var visst en Bosnier som for till USA, arbetade som diplomat, blev stenrik och återvände vid slutet av sitt liv för att göra något pampigt.

SANNDRÖMMAR

Rufus kliver över mig, fram och tillbaka. Han kanske tycker att jag är en tråkmåns som ligger och sover.

Stör mig inte. Jag har fullt upp med att drömma och i drömmen gräddar jag våfflor. De blir fina, det mesta av smeten hamnar i våffeljärnet och det luktar så gott. Jag älskar doften av nygräddade våfflor.

Telefonen ringer och sliter drömmen mitt itu.

Det är Amar. ”Behöver du hjälp handla? Ja visst! Toppen att du ringde.”

En stund senare skumpar vi i hans Opel till affären.

Att handla med en vit medelålders man av typen: ”Jag kan inte koka ägg och den enda bok jag läst är Biltemakatalogen” är en utmaning. Då är jag hellre utan mat. Det finns alltid något hemma.

Att gå på ICA med Amar ger själva handlingen ett helt nytt innehåll, en ny dimension, och jag lär mig, nästan, Amar är inte riktigt nöjd med mitt uttal, vad mjölk heter på Arabiska.

1 2 3 49
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter