Musik

1 2 3 37

SOMMARNÖJE

På sommaren händer allting. Vilken glesbygd som helst lever upp och sommargäster kan få för sig att ”så är det på landet”.

Det är det inte alls. Alltså, så.

Visst är det en och annan auktion, Riksteatern gästspelar i en Godtemplarlokal och på Bergsjö Bio är det Opera i en direktöverföring från Metropolitan i New York. Från mitten av Oktober till, för utom Jul och Nyår, fram till Mars/April är det rätt lugnt.

Under Juli månad är det så många arrangemang att man blir yr i mössan.

Var inte vi på en Orgelkonsert i Jättendals Kyrka för några dagar sedan eller har jag drömt det?

Jo men nu mins jag tydligt. Anders Winterstam gav konsert och jag trodde att han skulle spela på den befintliga orgeln.

I verkligheten hade han en egen elektronisk klaviatur och några kraftiga högtalare.

”Ni får gärna hålla för öronen under slutstycket, jag tar inte illa upp, för det kommer att bli högt” förklarade Anders.

Sedan tog han i så att bröstet höll på att, fast på ett skönt sätt, att sprängas.

OPERA – FRÅN FULLSATT METROPOLITAN I NEW TILL 19 PERSONER I NORDANSTIGS KOMMUN, DIREKT

Leo Gomez, 4 år, älskar ”Trollflöjten” och har denna som godnattsaga många kvällar. Jag är inte så entusiastisk. Opera är tillgjorda människor som skriker så man inte hör vad de sjunger. I löjliga kläder.

Men när Dvořáks ”Rusalka” länkas till Bergsjö Bio, då måste man ju bara dit. 250:- per skaft och då ingår fika och tilltugg i de två pausernrna.

Dresscode? Maria och jag är väl hela och rena men inte uppklädda till tänderna och snubben bredvid mig har Helly Hansentröja. Det har de inte på Metropolitan.

Trots att vi geografiskt är så långt från föreställningen kommer vi den väldigt nära. Under andra aktens paus får vi följa scenarbetarnas arbete bakom scenen. Det är ett skapligt ståhej att flytta den stora dekoren.

Maria viskar texten, som kommer upp på svenska, och jag blir insatt i spelets gång. Det är genomgående stora gester. Bottenlös förtvivlan, brinnande åtrå och besinningslös kärlek. Det är så mycket känslomässigt krut att det skulle räcka till en hyllmeter romaner i ämnena hopp, förtvivlan och passion.

Allt är så förkonstlat att det känns alldeles äkta och det slår mig att det är första gången jag blir berörd av Opera.

Enda minuspunkten är rulltårtan i första aktens paus. Den är en industriprodukt men till skillnad från ”Rusalka” en medioker sådan.

”Nästa gång tror jag att jag erbjuder mig att baka” säger Maria men vi är båda överens om att det för övrigt är en strålande upplevelse.

Leo har somnat mellan sina föräldrar, med hörselskydd.

FIN GRÅ SÖNDAG

  Söndag morgon och Rufus använder mig som studsmatta. Han är rastlös och vill ut, trots att vädret är gråslafsigt. Det droppar från taken och det känns som om de grå himlen ligger på marken och snyftar.

  Lyssnar på ”Godmorgon Världen” och plöjer DN. Trumps klaverstramp slår nya rekord.

  Stanley i Delsbo ringer och tipsar om Bob Weirs (tidigare i Greatful Dead) och hans nya dubblalbum ”Blue Mountain”. Jag kontrar med några boktips bl.a. ”Romanerna om Patrick Melrose” och ”Körsbärslandet”.

 Går iväg på promenad och vid korsningen Mellanfjärdsvägen/G:a Riks 13 kommer Amar och bjuder mig in på kaffe och Syriska småkakor. Hans fru Dana och två småttingar är också med. Amar sitter med sin mobil och översätter mellan Svenska och Arabiska. Han väntar på en praktikplats och Dana på ett personnummer.

  Det är första gången som jag, efter att ha gått runt byn tusentals gånger, som jag blir inbjuden på kaffe. Jag förstår inte vad somliga har emot invandrare.

  Kväll och jag bjuder Vännen på middag, Kinas torsk med spenat, grädde, parmesan och vitlök.

  Hon svänger på höfterna till Bob Weirs musik och den här gråslafsiga söndagen känns som en riktigt bra dag. Med Syriska småkakor och alltihop.

HEMMAKVÄLL

Halvligger i ”Svennefåtöljen”, den i rött läder, behagligt nytränad efter en session på Kulturstjärnan och efterföljande kakparty, med Maria. Kaffe från Christer på Västerlånggatan.

Lyssnar på Neil Young och har Rufus på brösten, näsan inborrad i hans hals och mår bra.

Varför fick Dylan nobelpriset när han inte skapat något nytt på 40 år?

Neil Young må vara ett pulver, hans självbiografi får ett nummer av Kalle Anka att verka djupsinnigt, men jösses vad han kan fortsätta att göra låtar.

Försjunken i ”Cowgirl in the sand”.

1 2 3 37
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter