Under dagens Ring P1-sändning ringde en man, 69, och berättade att han färgade håret och att det gav honom en skön känsla. Jag fattade vad han menade för under en period, den tid jag inte var riktigt överens med mitt eget åldrande och tyckte det var skämmit med grått hår, färgade jag håret lila. Följaktligen såg jag ut som en sådan där Amerikansk dam som just trillat av från något Kryssningsfartyg. Det gjorde inget för det där lila håret gav mig just en behaflig känsla inuti.

Idag är jag vithårig som en Tomte och under pauser i arbetet kring Ring P1 roade vi oss, Producenten Matilda Jansson och jag, med att jag först sa vilken bild jag hade av den eller den personen varpå hon förklarade hur personen i fråga egentligen ser ut.

Jan Björklund som jag trodde såg så där kaxigt osjälvsäker ut som korta män ofta gör, visade sig likna Kungen. Komplett med halvöppen mun.

Anders Lundin trodde jag såg ut som ett leende kylskåp och detta bekräftade Matilda. Han kisar gulligt mot kameran men leendet är stelt och inövat.

Idag hade vi inga samtal om Pride versus Högerkristna men jag kom att tänka på, just för att vi talade om Anders Lundin medan vi fikade i kontrollrummet, om den gången för länge sedan då ”Allsångens” nuvarande Producent Gunilla Nilars kom strövande genom kontorslandskapet på SVT Nöje.

Då var hon Producent för, kanske ”Nöjesmaskinen”och själv arbetade jag med ”Jacobs Stege”

Hon lutade sig över skärmen som ramade in redaktionen för ”Jacobs Stege” och sa till Jacob på sin rara men oförnikeligt gnälliga daladialekt:

”Men hör du Jacob, är det inte lite väl mycket Homosexgrejor i erat program?”

Kommer jag att sluta som en gammal Tomtefar som hult blindleende vaggar ett barnbarn i knäet och säger:

”Och då sa Tina Turner till mig att….”

”Vem är det?” undrar den lilla Snorgärsen och jag förklarar att det var en Tant som sjöng some Gudinna och som dessutom nog var väldigt raffig.