STARSTRUCK
Greven ringde i natt. Han hade just klivit av Gotlandsfärjan i Visby och fått täckning på mobilen.
”Vet du, jag träffade basisten i ”The Hives” på båten. Han var topp-chill och typ, kom fram och bara snackade.”
Greven var mycket upplivad och jag tänker på Björn som hade lite invändningar mot mina blogginlägg från bokmässan. Han tyckte att jag ägnade mig åt en massa meningslöst poserande med kändisar som Björn Ranelid och Leif GW.
Men: Förutom att Bokmässan just handlar om frottérande, mycket och ihärdigt,har han förstås rätt.
Jag tror vi har det i blodet. Kändiskåthet.
SOMMARDAG
Svalorna piper fram och tillbaka över en väldig tom blå himmel. Tomt känns det också sedan Greven igår avreste till Gotland och en väninna.
”De har strandtomt och alldeles vid havet har de en Jacuzzi med Discolampor!”
Meddelar han per telefon. Han är entusiastisk men som skeptiker undrar jag hur de egentligen har det med strandskyddet där på Gotland. Den förra Landshövdingen, hon som ville underlätta för rika entreprenörer och fick sparken, kan väl inte ha rört till allting? Greven förefaller i vilket fall nöjd med tillvaron.
Men vad ska vi ta oss till med?
Kerstin, som arbetar på ”Augustas restaurang” vid Yxfabriken i Gränsfors, ringer och bjuder på lunch. Hon har 14 kladdkakor i ugnen men tar sig tid att äta med oss. Brita som basar över serveringen ansluter också och så sitter vi där ute på gården i bruset från ån och har det nästan overkligt bra.
I Yxfabriken smider de allehanda eggverktyg och i Blomkruksfabriken strax intill gör de krukor allt medan ett gäng som deltar i en sommarkurs anlägger en timring. Fåglarna kvittrar obekymrat medan vi äter stek, potatisgratäng och sallad. Till efterrätt blir det sockerkaka med smak av citron, nyplockade jordgubbar och vispgrädde.
KRETSLOPP
”There are nine million bicykles in BejJing” sjunger Katie Melua och ungefär lika många Loppisar finns det på Gotland. Sommargäster ströshoppar prylar, tar med dem till fastlandet, tröttnar på dem och forslar sedan ut de saker de egentligen aldrig behövde tillbaka till ön. Grejorna hamnar på en Loppis och sedan är någon där och köper dem och så där håller det på.
Det är det som kallas Kretslopp.
Dotter J ringer från Gotland, det är den s.k. Stockholmsveckan, och Visby kryllar av ungdomar. Hon berättar att det kostar mellan 2 och 3-hundra att komma in på en ”After Beach” mitt på dagen. Ingen levande musik och ett glas vin kostar minst 80:- men alla är glada ändå men frågan är om alla dessa pengar stannar på ön, tar en enkel till fastlandet eller ingår i Kretsloppet?
Sommarmail/vykort från Dotter J på Gotland
Ulla dricker för mycket.
Katten har blivit tjock
Kocken dricker rödvin i kaffekoppar i smyg
Och imorgon kommer Claudia med andra ord,
Allt är på topp!!!
Puss
Chulia
Här i Hälsingland. Spruckna målbrottsröster drar elkabel till vårat Gammelhus. Bonden harvar och någon hoppar på studsmattan. Grannen visslar bakom häcken. I natt ska gossen och hans förpubertala vänner Lana iGammelhuset och ha hur kul som helst. Varför i helvete leker de inte med kottar? Imorgon kommer de att vara griniga och ha sand i ögonen och kliande myggbett långt fram på eftermiddagen.
Själv kopplar jag av med brutala våldskildringar i Ljudboksform.
När det dragit ihop sig till slagsmål har jag alltid gått åt sidan eller bytt trottoar och jag är rädd för smärta. En mes. Är det anledningen till att jag fylls av lycka när jag trillar över ”I hundarnas våld” av Don Winslov, Voltaire publishing, underbart märgfullt inläst av Lennart Jäkel eller ”Det ögat inte ser” av Lee Child, DAMM förlag, läst av ljuvligt skrovliga Magnus Roosman.
Den första boken, 23 cd lång, handlar om narkotikaspanaren Art Keller i San Diegosom inte bara inser att Mexico blivit en trampolin rätt in i USA för en flod av Kokain från Colombia utan även att en del av vinsten går till den Högermilis i Sydamerika som CIA livligt understödjer. När Arts kompis och kompanjon blir ihjältorterad av cheferna i en narkotikakartell drar han ut på ett oortodoxt korståg mot den som jävlats med hans kompis. Han gör sig därmed ovän med inte bara ett antal narkotikakarteller, CIA och genommutade regeringar i en massa länder. Alla har fingrarna i varandras syltburkar och de hatar honom. men de som muckar med Art Keller får det svårt, mycket svårt.
I den andra ljudboken”Det ögat inte ser”av Lee Child är det den storvuxne exmilitärpolisen och numera luffaren Jack Reacher som är hjälten. En dag på T-banan i New York upptäcker han en misstänkt kvinnlig självmordsbombare men när Reacher, han tilltalas alltid med efternamn, konfronterar henne tar hon fram en puffra och skjuter av sig skallen.
Alla, Polisen, FBI och mystiska mördare i sektliknande formationer börjar jaga honom och han hittar en politiker som vill in i Kongressen men problemet är att det någonstans finns en bild av denne man där han likt en beundrande hund poserar bredvid Usama BinLaden.
Jack Reacher har hela världen mot sig men kastar han in handduken? Icke sa Nicke.
Magnus Roosman läser denna berättelse så intensivt att varje liten gnutta hjärnsubstans som stänker på väggen blir tydlig. Det är fullständigt underbart.
Svenska kriminalare som deprimerade och bakfulla står och hostar vid en trasslande kaffeautomat medan regnet öser ned över Sverige är inte på långa vägar lika uppiggande som dessa böcker som är så hårdkokta att de får ”Snabba cash” att framstå som en gullig dagisramsa.
När bemärkta personligheter får frågan om vad de läser på sommaren brukar de svara att det är något av Agneta Pleijel eller Peter Englund men jag säger som det är: Inget är som brutalt våld, riktiga hjältar och fuffens i mångmiljardklassen.
Kommentarer