MANNEKEN PIS
Nyss anländ till Jättendal, Hälsingland och med inga andra ljud än Mössen som knaprar i skafferiet och vinden som suger och drar i takplåtarna funderar jag på allt och ingenting men kanske ändå mest på skillnaden mellan stad och land.
Här, i det öppna landskapet, är det helt ok att var helst man behagar ”slå en båge” men jösses vad jag ogillar folk som pinkar och kräks i Gamla Stans gränder. Varför kan de inte hålla sig? Eller ska man tolka detta skvättande med kroppsvätskor som ett tecken på djupt liggande främlingskap och genom att markera, hävda ett revir ropar det alienerade jaget efter: Se mig, hör mig och; sniffa på mina utsöndringar.
Icke desto mindre: Igår, när Greven, som den cineast han är, fängslad vid en spännande film plötsligt överfölls av en våldsam urinträngning och muggen var upptagen, klev han upp i fönsternischen, slog upp fönstret och pinkade rätt ut i gränden.,
Vad tänkte Japanerna, Tyskarna , Ryssarna och Italienarna som passerade på de blankslitna gatstenarna?
Att de var i något jädrans Bryssel, eller vad?
SÖNDAGSPROMENAD
Knatar med H, från Gamla Stan, över Strömbron, rundar Grand Hotell, över Nybrokajen och längs Strandvägen. Ändå är det bara början på promenaden för vi följer Djurgårdskanalen en bra bit och pinnar runt hela Djurgården för att till slut, raglande av socker- och vätskebrist, ta Djurgårdsfärjan tillbaka till Gamla Stan. En bra promenad eller hur man nu ska säga.
Överväger att i slutet av marschen gå in på ett etablissement för att fika men då en Toast Skagen kostar 169:-, det är ju för fan löjligt, struntar vi i stundens njutningar och håller ut ända fram till Konsum Järntorget. Tömmer en Zingo direkt innanför dörren lika girigt som en heroinist trycker i sig en sil.
Läser/lyssnar (tal-DN) på Maciej Zarembas 5:e och sista artikel i serien om Skogen vi ärvde. Den är lite rörig men ändå fullkomligt lysande. Visar på det absurda i att rätten till kalhuggning är lika stark som den att rädda rödlistade arter. Mellan pappersmassa till hjärndöd reklam och Natur-nördar med lupp finns bara ett svart hål.
Imorgon reser jag till Hälsingland. Skog och människa i detta Sydnorrländska landskap inte alls är lika närvarande som i trakten av Jokkmokk. En gång bodde jag där, det var i mitt förrförra Liv, eller förrförrförra och var även verksam som stolt hyggesockupant. Den gången försökte (och lyckades) vi stoppa besprutning med preparat som på goda grunder misstänktes för att vara cancerframkallande.
Men det är en annan historia.
Nu är nu, det är söndag och det känns i hela kroppen att man rört på påkarna.
SAMMA DAG, SENARE
Innan jag plockat ihop mina grejor för att resa vidare ringer telefonen och jag är dum nog att lyfta Luren. Det är en kille från Viasat och han undrar om jag har ett par minuter och jo, det får jag väl medge.
Han nämner mitt förnamn, trots att vi aldrig träffats, mellan varje mening och han vill, tack vare att jag länge varit Viasatkund, ge mig ett verkligt fett erbjudande.
”Ok men vad kostar det?” undrar jag innan han ens redogjort för själva innehållet i erbjudandet.
”Lugn, vi kommer till det”
Min tid börjar rinna iväg. Jag känner mig allt annat än lugn. Taxin är snart här men snubben i telefon maler på om hårddisk, HD-TV
och Viasat Play.
”Ja ja men vad kostar det?” gastar jag?
”Lugn, lugn.”
Han är orubblig som en Pyramid av självförtroende. Fan, jag börjar tappa tålamodet.
”För sista gången, vad kostar det?!” Nu börjar jag bli tokig.
”Såhär är det Täppas, egentligen kostar den här nya enheten 3 000:-. MEN Täppas, jag säljer den till dig för 495:-.”
”Jag är inte intresserad.”
”Men.”
”Vad tittar ni mest på i er familj, Täppas?” undrar han som om han är fullständigt oemottaglig för mitt känsloläge.
Jag får lust att säga att det väl blir mest filmer med analsex, oprovocerat våld och Motorsågsmassakern.
”Visa respekt, hör mina ord; Nej!” är vad jag får ur mig.
Då är det som om att han får total punktering, hans försäljarnit pyser ut och kvar blir ingenting. Klick.
H frågar när jag kommer hem: ”Är det någon enda person som gillar det här nya samhället? Där allt ska säljas med vilka metoder som helst.”
Jag har ingen aning.
När jag kommer till Gamla Stan är det avspärrat p.g.a. Slottssprinten. Kliver ur bilen vid Kornhamnstorg och söker mig hemåt.
”Hej Täppas, hör du vem det är?” En röst hejdar mig i Tyska Brinken. Min första impuls, eftersom jag inte är på skojhumör, är att vrida om näsan på vederbörande men det går ju inte för sig. Att tvingas , bara för att man är blind, gissa vem man talar med är förnedrande.
”Är det Viasatmannen som givit sig fan på att förfölja mig ända till Helvetet, Jesus som kommit åter eller Tom Cruise?”
Jag skiter i vilket. Vill hem.
MOTBORGARE
Inhandlar på Grillska 3 Semlor. De är fluffgoda och av allra högsta kvalité. Pregnant kardemumma, riktig mandelmassa och en grädde som närmar sig gud. Varje Semla kostar lika mycket som en Etiopisk lantarbetare får i månadslön men de är väl värda sitt pris och den där lantarbetaren får skylla sig själv som såg till att bli född i ett fattigt och semmellöst land.
Balanserar semmelkartongen genom gången under T-Banan Gamla Stan och det är inte helt enkelt. Den dragiga passagen är full av tiggare och hemlösa. De ligger på kartongbitar och hostar lungsiktigt. Det ska fan ta sig helskinnad med Semlor och allt genom den röran.
Varför gör inte de där människorna högskoleprovet, siktar på en kvalificerad utbildning och skaffar sig en attraktiv hemsida?
Då skulle de dessutom kunna köpa sig en god Semla.
- Det är gipset runt arm och hand som muterat till Havarti-ost. Idag ska det av2012-05-11 11:25
- ”Somliga tror att alla blinda kan spela piano”
http://t.co/zmDPc69X2012-05-10 15:41 - "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren? #agenda2012-05-06 20:16
- "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren?2012-05-06 20:04
Kommentarer