Island

EN ISLANDSTURIST TALAR UR SKÄGGET

Hummer var så billigt på norra Island att de slängde dem efter oss. Vi var tvungna att köpa rätt löjliga Vikingasköldar i plast på en turistshop för att freda oss.”

Det finns i huvudsak två sorters turister. Sedan finns det förstås de turister som inte vill vara turister. De berättar hela tiden hur de klivit iland på en Grekisk ö, som första besökande sedan Odysseus, och hur som Hövdingen slaktade byns stiligaste tupp, kokte den i det lokala vinet och serverade den medan ortsbefolkningen helt spontant uppförde sina traditionella danser.

Turister som inte vill vara turister är så fjantiga att vi lämnar dem.

”Hur var det på semestern? Toppen, det fanns inga turister dit vi for.”

De två huvudgrupperna är annars de som vill ha fint väder och må bra. Den andra gruppen är den som vill ha dåligt väder och må bra?

”Vi satt insnöade i en liten kiosk på Grönland. Han som hade kiosken drack en hel del sprit och våldtog min fru ett antal gånger. Men det måste man ju förstå, det ligger i deras kultur.”

Själv känner jag mig lite puckad när jag som blind besöker en Geysir i 20 iskalla sekundmeters vind. Ändå stod det där en del väl påpälsade turister tillhörande grupp 2 och plåtade så det stod härliga till. Men vad gjorde jag där.

Det är bara idioter och grupp 2-turister som besöker Island i november.

Stället är inte gjort för folk vid den tiden. För så vitt man inte barrikaderar sig i tjocka överbelånade hus och i bilar som väger 5 ton. De Isländska servitriserna är skygga som Gazeller, utom de som charmtränats på turisthögskolan i Köpenhamn.

Det som står i de allra mest inbilska turistguideböcker är att den bästa maten alltid serveras på de stora och dyra hotellen. Vilket skitsnack. Maten är medioker och det är där Gazellerna trycker i sina hörn.

Unga framåt Islänningar startar bra grejor och jag har aldrig ätit en sådan vidunderlig Fisksoppa som den i Ísafjörður.

Den som lagade Hummersoppan som hade en doft av rutten Hummer i Akureyri borde däremot slängas i någon fors. Fortfarande tre dagar efter intaget av soppan är jag väldigt magsjuk. Varför jag åt den? Jo men jag tänkte att ibland får man bjuda till om man ska kunna närma sig infödingarnas mat.

Det jag lärt mig nu är att man ska ta det mycket försiktigt med deras vidriga röror. Dessa maträtter kommer från en tid då de var väldigt fattiga och åt vad fan som helst för att överleva.

Men vilka genuint trevliga människor vi mött. Spontana möten och andra mer planerade. På Island finns, bland den bitande kylan, en härlig värme.

Men faktum kvarstår: Det är bara idioter som reser till Island i november och jag är en av dem.

DEN ISLÄNDSKA RESAN FORTSÄTTER

Vi kliver ombord på planet som ska ta oss till Reykjavik. Snön yr vildsint. I kabinen är det torrt och skönt men efter en stund säger de att vi måste lämna planet. Vädret har hastigt blivit för uselt.

Inställt flyg

Bänkar oss i Cafeterian. Om jag inte får lämna detta jävla Akureyri får jag något fel. Tiden går. Någon har sett piloten och resten av besättningen gå till ett slags mysrum. En annan, bagare bördig från Akureyri, menar sig ha sett en betydelsefull ryckning i Cafeteriamannens vänstra näsvinge. Det kan betyda att planet snart går.

Nästan tre timmar senare får vi pulsa ut till flygmaskinen och strax är vi åter i Reykjavik. Det är fredagshets och från barerna dunkar musiken. En bil bromsar in och några flickor skrattar gällt. Det är väl ungefär som i Eskilstuna en fredagskväll.

IMAG0788

Lördag morgon anländer Eddi med sin Nissan Patrol, en bil som går över stock och sten, tillsammans med sin son Bjerki. Ute blåser det så man får gå dubbelvikt men Eddi menar att vädret är ”Magnificent!”

IMAG0795

Nu blir det åka av. Jävlaranamma. Först till Þingvellir, Tingvalla på svenska och den plats där de Isländska stammarna höll rådslag tre veckor varje sommar.

IMAG0786IMAG0791

Nästa anhalt är Gejsrarna. Det är mördande kallt ute men Gejsrarna Gejsrar sig som om ingenting hade hänt.

Detta borde kunna utgöra fonden till en reklamfilm för Viagra.

IMAG0792

Därefter ett präktigt vattenfall varpå själva fan far i Eddi och han kör rätt ut i vildmarken, över frusna flodbäddar i kanten av en Glaciär. Bilen hoppar omkring bland klipporna. Eddi myser.

Själv håller jag på att göra på mig då den där magsjukan från Akureyri håller i sig. Felix garvar.

Jag frågar Eddi om Björk är populär på Island och han säger:

”Eveybody knows her but nobody likes her.”

Det låter som hon sångerskan från Irland, Sinead O’Connor, hon som först förolämpade Katolska Kyrkan, blev lesbisk och sedan Nunna. Respekterad över hela världen men illa sedd på hemmaplan.

Vadå profet i sitt eget land?

Musiken på radion är mycket bredaschlad och vit gubblues.

Just nu blåser det 16 sekundmeter men på rummet är det vindstilla.

MONTEZUMAS HÄMD FINNS OCKSÅ PÅ ISLAND

Vi skulle aldrig ätit middag på det där stället igår. Felix tyckte inte om turistfällorna och föreslog att vi skulle gå in på ett skolköksliknande ställe. I Ísafjörður var det en oväntad fullträff. Men inte här.

Det måste ha varit den där fisk- och skaldjursgratängen, som bara jag tog, och som var hårt gratinerad med bitar av gamla bildäck vilka de klätt upp till ost.

Vi har inte ännu besökt någon vulkan men i natt så var det jag som blev en.

FelixValsafari

Felix är ute till havs på Valsafari medan jag ligger i sängen, smuttar apelsinläsk, svettas och sover.

Snart kommer han tillbaka med en massa hjältemodiga Moby Dickhistorier.

Jag är beredd, känner mig bättre nu och ikväll flyger vi till Reykjavik.

Imorgon blir det utflykt med Astas man Edi, deras yngste son samt familjens Truck vilken enligt uppgift är väldig som en månstation.

Förmodligen och äntligen kommer jag att få klappa en Geysir.

Valsafari

AKUREYRI

Luguber frukost men nu gäller det att stoppa i sig så mycket som möjligt inför resan till Akureyri. De säger att det lär ta 8 timmar och Felix uppger att han är i fin körform.

Radiomusiken i frukostmatsalen är rätt hemsk. Det låter som om Isländska artister förställer sina ansikten i groteskt inställsamma grimaser. Ändå syns det, eller hörs, i deras ögon att de bara gör sig till. Men det är väl också typiskt tillresta storsvenskar. Vi finner allt, utom restaurang Husid som gjorde oss lyckliga två gånger igår, som lite löjligt.Trots att P4 i Sverige låter ungefär likadant.

Receptionisten avtackar oss som två stackare vilka är på väg till ett krig där de är dömda att bli kanonmat. Herregud, vi är väl inte rädda för lite långkörning. Särskilt inte jag som sitter bredvid i en bekväm fåtölj.

Vinden börjar suga, nej tugga på bilen så snart vi kommit en bit. Vädret är uruselt men det blir strax sämre.

Inne i bilkupén är det i vilket fall behaglig temperatur, jag dricker apelsinläsk och tänker på ingenting.

Plötsligt, i ett bergspass, kommer en riktigt elak vind och föser bilen av vägen. Vi kanar nedför en lång snöklädd slänt och kläms fast mellan två vulkansvarta klippor vid foten av ett berg.

Nu är det kokta fläsket stekt. Men som vi sitter där med magarna mot uppblåsta Airbags, kommer ett stort Troll ut ur en grotta. Trollet ser rätt trevligt ut och har ett brett silverbälte under sin tjocka Trollmage.

Efter Trollet kommer 17 blinda Dvärgar i Basebollkepsar. Trollet visslar och pekar och glatt kånkar de småväxta upp vår bil på vägen, slår belåtet ihop sina händer och försvinner.

Vi reser vidare men 14 mil från Akureyri är vägen avstängd. En man från Trafikverkur säger att vi måste, på grund av snöstormen, ta en omväg på 20 mil.

Till slut kommer vi fram. Stormen piskar från havet och nu gäller det bara att få en bit mat och komma i säng.

Felix är bespetsad på att få resa på Valsafari imorgon men med den här stormen vete fan.

Håll i kepsen

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter