Röster, steg och de satans smattrande rullväskorna fyller gränderna. Det är Julmarknad på Stortorget, lönehelg och allt igenom en annorlunda miljö jämfört med lugnet i Jättendal.

Thomas och Anna-Clara på middag och samtalet slingrar sig behagfullt genom kyckling i ugn med citron, vitlök, små auberginer och en del annat. Ständigt återkommer vi till skillnaden mellan stad och land. De gråter inga tårar över TV-Eken.

”???” undrar jag som menar att en mycket gammal ek i kraft av sin ålder bör vördas.

”Det är Löjeväckande när kulturpersonligheter kommer störtande för att gråta en skvätt och säga sig vilja rädda ett träd när hela Nationens skog behandlas väldigt illa. Var är ek-kramarna då?”

”Men eken och landets skogar står väl inte i någon motsättning?” Så där håller vi på.

Vi pratar om Juholt och T menar att han är som en försäljare på Kiviks Marknad. Talför som ett helvete men de cigarrer han säljer är försedda med bomber.

Det var Aftonbladet som grävde fram hans hyressnusk, DN som visade på skandalomständigheterna inom den affärsdrivande åldringsvården och SvD som avslöjar att den nya miljöministern Lena Ek tidigare arbetade som kärnkraftslobbyist.

Vilken soppa. En bra sak är i alla fall att pressen tagit sig i kragen, kan det vara den internationella tidningsdöden som får dem att spotta upp sig och utan rädsla för att kacka i det egna partihögkvarterets bo, ta fram ljusskygga sanningar?