Träning

1 2 3 28

TRÄNING OCH BRONS

Vinden över Riddarfjärden, varm och kraftig, omsluter mig när jag promenerar till World Class Slussen för att träna med min nya PT.

 

Hon heter Linda och är genast med på noterna när jag förklarar att det inte främst är biffiga muskler jag behöver utan att hitta balansen. När man inte ser marken, golvet eller väggarna kan det bli problematiskt att liksom väga sig själv, bokstavligen, in i tillvaron.

Vi tränar i en timme, hon är bra även om jag hatar att stå på ett ben och göra något slags baklänges utfall med det andra.

Går tillbaka till Gamla Stans T-bana och träffar Felix. Tillsammans åker vi ut till Adrian i Tensta. Han har ett bronsgjuteri och verkstad under ett P-hus.

Adrian har gjutit mitt senaste Fogelbad och jag får Sockerdricka i hela kroppen när hans assistent sätter skapelsen i mitt knä.

Adrian pratar på, medhjälparen skrattar i bakgrunden, serverar mig Turkiskt kaffe och Felix en öl.

Vips har tre timmar gått, det är hur trivsamt som helst men till sist bryter vi upp och går för att äta middag på, förmodligen, stans bästa Indiska Restaurang.

Inget tingeltangel, inga vita dukar, stolar med bedagade sitsar, en storbilds-TV på väggen, skrålig Indisk pop och sist men inte minst: Tunga kryddiga moln av dofter.

Maten, makalöst god, hämtar man vid disken som i en skolmatsal.

Till råga på allt är det väldigt billigt och när vi mätta går över Tensta Torg skriar måsarna över taken och en gubbe, antagligen rätt packad, sjunger eller reciterar, högt och ljudligt på, kanske, Arabiska.

Felix bär Fogelbadet i famnen, inslaget i en svart sopsäck, och förmodligen ser vi ut som rätt Svenniga Jönssonlikamedlemmar, på väg med stöldgods.

MIN VÄN BULAN

Gamla Stan. Kvällen, fuktig och varm, sänker sig över taken.

Öppnar fönstret på glänt mot gränden och låga mumlande samtal, dröjande klackar och ett propellerplan över himlen, är som att lägga örat mot en stor snäcka.

Här inne lyssnar jag på Anna Godenius som läser Patti Smiths ”M Train” och det är som att dricka kaffe med en äldre, vänlig, bildad och inte så lite fnoskig tant. Passar bra när man är en lätt förvirrad gubbe. Dessutom verkar vi ha läst samma böcker.

Efter en timme i roddmaskinen. Kebab hos Khalede på Jerusalem Kebab i Gåsgränd. Toppar med Bakhlava och kaffe. or

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Efter att inte ha varit i stan på ett par månader är det uppmuntrande att jag fortfarande på egen hand hittar mina ställen. Efter det juliglesa gymmet går jag till KhaledeJerusalem Kebab i Gåsgränd.

Allt så välbekant och jag slår i huvudet på precis samma ställe som alltid men även en bula på huvudet kan kännas som en gammal vän.

JORDGUBBSLOPP, VATTENKONTROLL OCH BRONS

Har man ett gott, om än något humus/tefärgat, brunnsvatten och ett 5,5 km:s springlopp som löper förbi husknuten har man en vattenkontroll. Så enkelt är det och när Jordgubbsloppet i Jättendal sätter igång för 25:e, eller är det 26:e, gången är Gustav Engberg och jag rustade med muggar och dryck.

Vi lyssnar uppåt skogen, spänt, när kommer de första?

Luften är tät av fågelkvitter och förväntan. Det luktar skog, väggrus och dikesörter.

Några bilar, ovanligt många, passerar. Det är väl sådana personer vars rumpor vuxit fast i bilsätet men de är ändå så nyfikna på det folkliv som uppstår runt loppet att de bara måste ut och kika. Slöfockar.

Nu hörs hastiga steg. En man kommer lubbande ut ur skogen. Han har solklar ledning och bär segerns sötma redan i ett grin runt munnen. Ingen dryck, han vill inte sumpa en tiondedel.

Efter ytterligare en stund kommer löpare i svärmar. Det är allt från pigga 15-åringar, över skapligt vältränade 30- och 40-åringar ända upp till spänstiga Seniorer som går mot de 80.

Vi har ett skapligt sjå med att hinna sträcka ut muggar till de passerande.

När alla kommit förbi kommer segraren, han med det självbelåtna grinet och gör ett ärevarv.

Gustav dricker en mugg saft och utbrister sammanfattande:

”Härligt!”

Årets upplaga av Jordgubbslopp och vattenkontroll blev en lagom solig framgång.

Eftermiddag i Ljusdal. Ett varmt spöregn hamrar backen utanför skulptören Sture Collins ateljé.

Sture har gjutit några av mina senaste skapelser i brons. Till ateljén har Sture byggt upp ett litet gjuteri.

Vi fikar kaffe och bullar, pratar om böcker, brons och annat som gör livet värt att leva.

Det han nu gjutit åt mig är ett Giftkrus, eller varför inte Glöggkanna, samt sex små bägare. Alla med en liten försåtlig orm slingrande längs kanten.

BALANS

Puta ut med rumpan men inte med höfterna och tryck ned revbenen medan du lyfter ena benet och sänker kroppen mot golvet” säger PT-Sanna.

”Herregud, jag känner mig löjlig. Vad ska det här vara bra för?”

”Magen” säger hon som om det är fullständigt självklart. ”Det är i magen som centrum för kroppens balans sitter.”

Det låter bra, mitt mål är inte att bli biffig utan att att inte snubbla och liksom balansera in mig i tillvaron. Känner på magen under övningen och den är faktiskt fast och fin.

Hitta balansen kanske det även kommer att handla om ikväll på ”Late Night Show” på Gräv 2017 i Uppsala. Under ledning av Jenny Strömstedt och Steffo Törnquist prata om samhällsklimatet, hat och hot.

Som en av programledarna för ”Ring P1” tycker jag att SR:s avtal med Staten är rimligt: Man ska, i Public Serviceradio vara För Jämställdhet och alla människors lika värde. Vi ska vara uttalat Mot Diskriminering.

Om stämningar på bl.a. Sociala Medier hävdar att det är Vänsterextremism är det inte mitt problem.

Pether Öhlén ringer och berättar att TullaMajas och min första pod, under namnet ”Fogelbergs Ljudbokspod” ska sändas i P1 Annandag Påsk och det är ju hur kul som helst.

Väntar på Felix, han ska följa mig, ledsaga, till Uppsala och fördriver tiden med att lyssna på Magnus Roosman när han läser Edward St AubunsModersmjölk”.

Felix är skärrad när han kommer. ”Det har just varit ett terrordåd i city.”

Jag fattar ingenting men vi påbörjar promenaden till Centralen. Sirener ylar, helikoptrar smattrar när vi går ut på bron vid Riddarhuset mot city. Min kropp reagerar segt. Allt är så drömlikt.

”Herregud, där är poliser med dragna vapen.” Felix arm skakar och han störs av mitt lugn. Kanske beror det på att jag inte ser och det jag hör är som vilken Ljudbok som helst.

Vi går ut på Uppsalapendelns perrong trots att alla tåg är inställda men det står en polis där inne och ropar att alla måste skingra sig. Inga folksamlingar!

Plötsligt ropar någon att de skjuter inne i stationshuset och alla börjar springa. Felix släpar mig och när perrongen tar slut skyndar vi över banvallen, kliver över räls och går uppför en trappa.

”Bor inte Urban här någonstans?” Undrar Felix och vi halvspringer mot hans port. Får portkoden över telefonen och Urbans bedyrar att vi är hur välkomna som helst.

Felix sliter upp porten och strax sitter vi med kaffe och smörgåsar plus rösterna från TV:n.

Men hur ska vi komma tillbaka till Gamla Stan och något Gräv är det inte tal om.

Verkligheten har tappat balansen.

”Jag har inte varit så rädd sedan jag mötte en Leopard i Nepal” säger Felix. Urban skrockar, tänder en Marlboro och slår i mer kaffe.

”Ja jävlar i min lilla låda.”

1 2 3 28
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter