FÅNGARNA PÅ FORTET

Nu startar programmet igen. Det måste ha pågått i minst tusen år och en gång var jag själv med.

Ernst Brunner ringde en morgon och snackade en massa goja om Frankrike och ett fort ute vid Atlantkusten och jag begrep ingenting. Han var lagledare för en grupp Svenska författare och han hade snokat i varenda hörn för att hitta författare som inte var nedgångna av alkohol och skörlevnad. Jag var redan då rätt synskadad så helt klart var karlen desperat på att få ihop ett lag.

Vi flögs ned till La Rochelle i en liten jetmojäng. Det var som ett svävande vardagsrum med mysiga fåtöljer. Inget tjafs om säkerhetsbälten och flytvästar. När vi kommit upp på marschhöjd kom Styrmannen ut i vår salong och frågade om vi ville ha Catering?

Han langade fram räksmörgåsar och Champageflaskor. Vi lät oss väl smaka och vips var man i Frankrike och där blev vi inkvarterade på ett litet Fawlty Towersliknande pensionat.

Chefen på stället var fullblodskoleriker och fick John Clease i jämförelse att likna en from munk.

Nästa morgon kom Ernst ned i Lobbyn och bad Chefen att ordna frukost åt vår trupp. Mannen blev blodröd och började skrika. Denna begäran om frukost ansåg han så skamlig och huvudlös att han tyckte att vi borde Garroteras på fläcken.

När chefens fru gick förbi lade Ernst sin hand på hennes axel och frågade stillsamt vilken skruv det var som satt lös på hennes man?

Då flippade Chefen fullständigt och skrek att Ernst misshandlade hans fru och sa att han omedelbart skulle ringa snuten.

”Fint” sa Ernst ”Gör det, men ge mig en öl först”

Så där höll det på. Själva Fortet var spännande på sitt sätt. En Tandläkare hade ägt stället, i Frankrike kan en privatperson äga en kulturskatt, och han sålde det för en Franc till ett Produktionsbolag.

Dessa skapade då med hjälp av milvis av sladdar, mängder av Gaffa-tape och kameror ett ställe dit TV-bolag från hela världen kunde flyga in folk och göra program. All teknik var på plats, alla fåniga lekar var uträknade och när dagen var slut hade det hyrande TV-bolaget ett sändningsklart program i sin hand. Inte helt gratis givetvis men kvalité måste få kosta.

Jag, eftersom jag var för synsvag för att kräla bland ormar, fick stå med en liten sminkad dvärg vid namn Alain och svara på gåtor uppe i ett torn hos Fader Foura. Denne var Per Myrbergs smarta brorsa och trots att han nästan gav mig svaren på frågorna gick min hjärna i baklås och jag svarade fel på tre av fyra gåtor. De var av det slaget att ungar i ettan utan vidare skulle klara dem under ”Roliga timmen”

Men det var kul ändå och på kvällen satt vi på en hamnkrog och åt så mycket egendomliga skaldjur och drack så mycket vitt vin att jag endast vagt minns vad som hände. Jo: jag sa visst något dumt och det fick Jan-Öjvind Swahns son Henrik att få ett hysteriskt skrattanfall. Han låg på marken och tjöt med munnen full av ostron.

Nästa morgon åkte vi till flygplatsen och bordade det Jetplan som just landat med Jerry Williams, Niklas Strömstedt och några andra Svenska storheter.

Undrar hur Jerry tacklade den där sinnessjuka hotellvärden?

IDAG

Det regnar småspik och blåser ute. Katten kommer in och vrålar efter mat. Flugornas krig har bedarrat och de sitter nu fast på de flugpapper jag djävulskt hängde upp igår. Många som ringer till P1 känner sig existentiellt sett som flugor på ett kladdigt papper och telefonen är enda utvägen.

Ändå är jag glad att jag inte är programledare just nu. Det är endast några veckor till valet och trots, eller kanske just därför, att jag är en varm tillskyndare av Demokrati är det något störande med denna tennismatch mellan två lag som står och slår iväg bollar med miljardsatsningar mot varandra. Är detta spel Demokrati? DET är i och för sig en spännande fråga.

Och så den sponsrade Monarkin. Som programledare för Ring P1 får jag inte tycka något om Monarki/Republik men jag minns att redan vid en av sommarens tidigaste middagar var en herre så arg att han nästan gick upp i falsett över hur en Affärsdrivande svensk miljardär kant tillåtas betala de nygiftas smekmånadsresa.

Visst är det otroligt och det kan endast hända i den genomoriginella och svårbegripliga demokrati som vi odlar i Sverige.

När min yngsta dotter arbetade för miljardärens företag fick hon nålpengar och ibland en biobiljett. Ändå är hon prinsessan i mitt liv.

SJUKT

På morgonen, igår söndag i Stockholm , hörde jag i min tal-DN, att dödade fridlysta djur hittats i Jättendal och idag när jag vaknar ”på ort och ställe” blir jag under promenaden runt dalgången, i samtal med ortsbor, upplyst om att det som varit en notis i DN var en helsida i Hudiksvallstidningen.

Alltså: Högar med dödade fridlysta djur har dumpats och det uppe på Åmyren endast ett par hundra meter från vår gård.

Var finns logiken i dårskapen? Har någon samlat på sig värdefulla djur för att sälja dem till uppstoppare men blivit ertappade och dumpat alla kadaver bara så där?

Det är något riktigt psykopatiskt över detta och ikväll stänger jag dörren och ägnar mig åt att med allt från dammsugare till flugpapper bekämpa fluginvasionen som drabbat huset.

Anders, min kamrat som kör taxi i Nordanstig, brukar säga att många gamla som åker med honom skyller allt hemskt som händer på ”Tjernobyl” men jag tror trots allt att man inte kan lasta det Kärnkraftshaveriet för de döda djuren uppe i skogen.

Det är något riktigt sjukt på gång.

PS TILL ”GUBBAR SOM GÖR SAKER TILLSAMMANS”

Reser upp längs E4 tillsammans med Sonen N och hans familj. Mitt genialiska barnbarn sitter i fram och sussar, vaknar, piper lite och somnar om. Han har fullt upp med sitt babyvara.

N styr bilen, en Volvo V70, och själv småpratar jag med Maggen eller sitter och funderar.

Tänkte på häromdagen när jag promenerade med Urban runt Djurgården och när vi stötte ihop med den f.d. Herrekiperingshandlaren som vid 67 sadlat om till bagare.

När han fick höra att Urban är Psykiater sa han att han var orolig över att han hade konstiga tankar.

Urban böjde sig då ned mot den nyblivne bagarens nedvevade framruta och sa:

”Grundregeln är som följer: Om man tror att man har några konstiga tankar har man oftast inga men om man tror att man inte har några konstiga tankar alls bör man verkligen se upp”

Denna sanning levererade Urban helt gratis och bara för att hann är så snäll.

Och nu är jag tillbaka i Hälsingland. Huset luktar lite rått och är tomt på det sätt som ett hus är när det varit ensamt en vecka men nu ska jag fylla det med Konstiga Tankar.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Kommentarer

Följ mig på Twitter