DEN BRUNA SMÖRJAN

Går ned genom Gamla Stan på väg till gymmet. Måste sitta i roddmaskinen för att få bort den klibbiga känslan i kroppen efter valet. I gränderna råder en sordinerad och närmast tryckt stämning. Inte sedan Ny Demokrati har vi haft ett Pajasparti i riksdagen. Men de var i alla fall lite kul och kul är inte det första jag tänker på när jag hör namnet Jimmie Åkesson.

På gymmet var stämningen också dämpad men däremot var alla mycket hjälpsamma och öppna. Som ”Det är hårda tider nu och det är bäst vi håller ihop”

Trösttanke: Det finns inget ont som inte har något gott med sig.

DUMSKALLARNAS SAMMANSVÄRJNING

Vaknar med en äcklig smak i munnen. Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen, Alliansen fick ingen bärande majoritet och kan bli beroende av SD.

Fick igår en ytterst smärtsam insikt i varför detta kunde hända då det visat sig att nära släktingar till mig röstat på SD.

”All god mat kommer ju från andra länder” är K:s spontana fundering. Han kan inte med Falukorv men äter gärna en Burrito hos Alberto i Sundsvall eller en Kebab nere på Jerusalem i Gåsgränd, Gamla Stan.

De som sympatiserar med SD, visar undersökningar, är huvudsakligen lågutbildade yngre män i glesbygd. De känner sig blåsta av tillvaron och tycker att det var bättre förr.

Kanske har Maud Olofsson ett ansvar för detta. Den landsbygd som redan är så bortglömd hade i alla fall ett parti och det var Centern. Då började Maud flirta med storstadsväljarna men de tände inte. Det var bara glesbygden som fick ännu mindre röst i det allmänna medvetandet.

Kvar på en gårdsplan, med rumpan i vädret och med huvudet nere under en motorhuv står en ensam ung man och vrider en skiftnyckel.

På 30-talet i Tyskland samlade en liten energisk man med mustasch och snedlugg alla de missnöjda. Då de besvikna inte var de klyftigaste i klassen pekade mustaschmannen ut Judarna som roten till allt ont.

Vips blev Judehatet en samlande kraft och se vilket helvete detta ledde till.

Jimmie Åkesson kan inte förorsaka så mycket skada genom att utse invandringen till grunden för allt uselt då den Svenska Medelklassen är bättre upplyst än de Tyska Tölparna på 30-talet men roligt är det inte.

Samtidigt som Public Service-kanalerna analyserar så det sprutar gör ”Glada Hudikteaterns” ledare Per Johansson en triumfvandring genom Stockholms alla reklamstationer. Han får gulla med Adam Alsing och är på väg till Jesse & Loogna i Vinyl. Imorgon börjar SVT sända fyra dokumentärer om projektet med utvecklingsstörda som skådespelare och Johansson bågnar av självgodhet. Ingen vågar eller kan ställa en kritisk fråga men så är det heller inga journalistiska snillen som jobbar på reklamstationerna. De är bra på att flabba och Per Johansson kan fullständigt övertygad om sin egen förträfflighet flamsa med.

Han har tjänat miljoner för egen del och blivit hjälte för kommuner som knappt kan stava till Kultur. Och visst är han härlig den där utvecklingsstörda snubben i ICA-reklamen.

Alla älskar alla. Alla är jättefina och jättebra. Den här världen är ett toppställe.

DEN STORA DAGEN v.s. EN HELT VANLIG SÖNDAG

Hoppar upp ur sängen som ett nyrostat bröd en timme för tidigt söndag morgon. K spelar Amerikansk FotbollsmatchÖstermalms IP och det är jag som är den där helylleföräldern som ska sitta i duggregnet och få prostataproblem medan han deltar i ett spel som jag inte begriper. De skriker en massa konstiga ord och så lubbar dessa rundnätta tolvåringar iförda gigantiska skyddsanordningar omkring och knuffar varandra. Bandy är lättförståeligt men Amerikansk Fotboll är ett mysterium. Inte ens bollen är rund.

Björn, den cruisande miljöskandalen lämnar stan och rullar upp till Hälsingland i sin bensinslukande Cheva. Han borde spärras in.

Det här kommer att bli en lång dag. Vi ska bulla upp med ostkrokar och läsk, höra rabbel av siffror och få gurglande rapporter från de olika valvakorna.

Men först Östermalms IP.

APART

Lördagar är vad jag tycker sämst om i Stockholm. Då ska människor handla, tvätta, leka med sina barn, åka till IKEA och vara just människor.

Yngste sonen åker till någon T-baneviadukt som förmodligen är proppfull med limsniffande förpubertala skateboardåkare men han har sitt liv och det måste
jag respektera.

Ringer Urban och föreslår en promenad och han är genast på hugget och vi tar Djurgårdsfärjan.  Urban är korsordsfreak och undrar om jag kan knäcka ”Apart”
på tre bokstäver men där går jag bet. Förtjust upplyser hann mig om att svaret är ”Lar” vilket är en sorts apa.

Urban är en jävel på korsord men han har inte en susning om vem Jimmie Åkesson är. Det hedrar honom

Han vill hellre prata om skillnaden mellan ”skuld” och ”skam”. För Kristna är skulden en arvedel och ett kors att bära men för många Muslimer är Skammen värre än allt annat. Ett tappat ansikte är en katastrof. De skjuter sig hellre i knäna än gör arslen av sig själva. I värsta fall mördar de döttrar.

Längst ute på Djurgården börjar det tokregna och vi går en halvtimme i hällande regn. När jag kommer hem är t.o.m. kalsongerna våta.

Då ringer Björn som är i stan och föreslår att vi ska gå på ”Freden”och dricka några öl. En bra idé.

Vi sitter i mitt favorithörn och pratar om det manliga varats oändliga motsägelsefullhet. Ingen, inte ens män, fattar vilket pyssel det är att vara man.

Björn  ska vidare och träffa en son och jag går hem till mig själv. Mellansonen F dyker upp efter en arbetsdag på systembolaget.

Delar ut pengar så att K, hans kamrat och F plus jag själv ska få ”Take-away-Kebabtallrikar”.

F har med sig några nya egendomliga ölsorter och snart kommer H att ringa för att säga god natt. Förra gången hon ringde viskade hon för det är inte så Kosher med mobiltelefon på Buddhistiska meditationskurser. Dessutom är jag rädd för att hon ska känna min ölstinkande andedräkt i telefonen.

Hon med sina risbollar rullade i Sesamfrön. Hon bekände att hon och hennes rumskamrat tagit et glas vin under eftermiddagen på rummet, men att de borstat tänderna.  JÄTTENOGAN. Visst
hade hon i smyg satt i sig en burk Makrill i tomatsås.

Vi är alla Aparta och för min del tror jag att det är just det som gör oss mänskliga.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter