KEJSAREN AV KÖKSSOFFAN

På fårskinnet över kökssoffan i det rymliga hälsingeköket kan man i godan ro smälta maten, isterband med rödbetor, och lyssna på P1. Världen ligger i ens händer när man färdas i eterrymden.

ObamaLyssnar på OBS! och en Sydamerikansk vänsterförfattare. Hugo Chávez gav hans bok i present till Barack Obama; ”Latinamerikas öppna ådror” tror jag visst boken heter.

Sydamerika verka så rörigt att hela den kontinenten kan försvinna. Afrika? Bara en massa folkmord, hemska sjukdomar och elände. Australien går också bort. Fula människor som talar en hemsk Engelsk dialekt.

Delar av Asien kan få finnas. Till Europa hör verkligen inte Ryssland. Ryssar är oborstade, överdramatiska och har för mycket käkben och för lite finess. Vissa Ryska böcker får finnas men inte mycket mer.

Europa är bra men inte de Katolska länderna. Madonnadyrkan och dubbelmoral för hela slanten.

Norden är OK om man räknar bort de slöa och självgoda Danskarna. Finnarna är något slags skogstroll med slips och Nokiatelefon. Norrmännen är bara för hurtiga. Ingen vettig människa kan ta Norge på allvar.

Nej, allra bäst är Sverige med Världens finaste huvudstad, Stockholm, och landets bästa landskap som är Hälsingland.

Det är i Nordöstra delen av detta landskap som min kökssoffa står och på den är jag chef över sakernas tillstånd. Kejsare av kökssoffan.

BLÅST

Onsdag morgon och trots att dagen endast långsamt lyckas slita sig från höstmörkret är jag som ett barn på julafton.

Laddar ned Tal-DN och strosar bland ledarsidor, nyheter om hemska händelser, insidans vidriga rapport om killen som påhejad av idioter tog livet av sig framför en Webb-kamera på Flashback och finfin kultur.

Världen får bete sig bäst den vill men på onsdagarna kommer julklappen: Hanna Hellquists krönika på Namn & Nytt.

Förkrossad och alldeles tom inuti finner jag på den platsen en ersättare. Denne är en usel och meningslös ordbajsare men jag skulle avsky vem som helst som tog hennes plats.

Kliver på tåget norrut mot Hälsingland. De talar om snöblandat regn i väderleksrapporten men vad som helst är bättre än att bli blåst på Hanna H.

PUBLICISTKLUBBEN MED PARTILEDARNA MOT MEDIA

Stämningen var förväntansfull i Kulturhusets hörsal när F och jag denna måndag kväll gick på PK för att lyssna på partiledarnas dom över mediabevakningen runt valet. Det var så fullt av SÄPO-knuttar med hörselsnäcka att jag knappt vågade pilla fram min tugg-gummiförpackning av rädsla för att bli misstänkt och skjuten på fläcken.

”Välkomna till Politiken” sa Mona Sahlin torrt till den SD-representent som menade att just hans folk hade utsatts för hatkampanjer i media.

Där fick hon en medkännande skrattsalva från auditoriet då det gång på gång under kvällen framgått att Expressen bedrivit en sådan mot just henne.

Peter Eriksson tyckte det var egendomligt när DN på nyhetsplats var mer Allianspositiva än samma tidning är på ledarsidan.

Roligaste inlägget stod Göran Hägglund för när han på frågan om han trodde att hans parti haft draghjälp av hans Twittrande svarade:

”Tycker du att det verkar så?”

Värsta grodan kväkte Fredrick Federley ur sig när han i ett inlägg använde ”Blind” som metafor för något dåligt. Han sa i stil med:

”Man måste vara blind för att inte begripa det”

Jag blev så förbannad att det knöt sig i magen och bad F att efter föreställningen omedelbart föra mig till Federley och F föste mig som ett ångande bowlingklot förbi SÄPO-folket, en mot oss varmt leende Hägglund (enligt F). Och ett antal Journalistbekanta.

”Nej men hej Täppas” sa Fredrik varmt men jag lät mig ej bekomma och förklarade att jag var grymt arg på honom. Han verkade lite ertappad. Hade han uttryckt sig så klumpigt?

”Ja det gjorde du” fräste jag ”och det var ungefär som att säga Bögjävel!”

Han förstod faktiskt vad jag menade och vi började prata om Ring P1 och lite annat smått och gott. Jag kände på hans primadonnablanka skjorta, vi skildes som vänner och sedan gick F och jag hem, alldeles bakom Fredrik Reinfeldt och tre SÄPO-män.

Hägglund strosade med en bekant nära oss när vi gick mot Gamla Stan. Utan SÄPO-vakt men det är nu en gång så att det är skillnad på folk och folk.

MITT LIV SOM TELEFONKUND

I begynnelsen var det en stor svart bakelittelefon med rasslande sifferskiva och en tung flottig lur. Bredvid den, på hyllan, den som var sååå 50-tal (mycket beroende av att detta hände sig på 50-talet) låg en skrift som hette ”Om kriget kommer”.

I den stod det om olika larmsignaler och vad man skulle ta sig till med om de släppte en atombomb på vår lilla stad.

När telefonen ringde lät det som om 3:e världskriget brutit ut och ljudet trängde in i var skrymsle av vår 5-rumslägenhet.

Idag, drygt 50 år senare försöker jag sanera bland våra olika telefonleverantörer. Det känns mitt i det Fria Kundvalet som om vi har en eller två leverantörer för mycket. Ringer först Tele2, trycker på olika siffror och får till slut tala med en tjej som, efter det att hennes dator hängt sig några gånger, förser mig med uppgifter om mina affärer med dem.

Telia har också en del sifferval. Ringer till dem från min mobil då den fastas batteri håller på att säga upp sig. Eller också är luren bara lite trasslig. När jag väl på håret valt rätt siffra för att komma fram till en levande människa på Telia börjar den fastas sladdlösa få liv och ge ljud ifrån sig. Den ringer pockande och medan jag lyfter den och får höra en automatisk röst be mig delta i en kundundersökning för mötet med Tele2 missar jag vilket sifferval jag ska göra för att få kontakt med rätt person på Telia.

Det är bara att börja om men nu i omvänd ordning. Kundundersökningsautomaten i ena luren saboterar mina val i den andra telefonen osv.

Den här dagen började med att jag tappade en smörgås med smörsidan nedåt och jag borde ha tagit det som ett tecken från Gudarna. Det här är ingen bra dag för kundrelationer.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter