BLACK ICE
Det droppar från taket när jag kliver ut på morgonen. Naturen vet inte riktigt vad den ska hålla sig till. Vinter är det inte. Blöt snö och snorhalt på Byvägen ända fram till E4 som är saltad.
Heter inte AC/DC:s senaste skiva ”Black Ice”? Så hette i alla fall senaste turnén och en AC/DC-nörd i publikhavet förklarade då för mig att ”Black Ice” betyder blixthalka. Eller varför inte snorhalt.
Den röst som dröjer kvar efter dagens sändning är kvinnan från Kumla som på en spinnande Småländska förklarade sin avoghet gentemot invandrarna och själva invandringen. De var på tok för många och hade inga identitetshandlingar. Själv hade hon inte haft några konkreta problem med invandrare men det kändes liksom inte bra inuti henne.
”Man är väl lite snål som Smålänning” lade hon, inte exakt ordagrant men ungefär, till.
I WOKE UP THIS MORNING WITH A GIANT CAT IN MY BED
 Nikke Ström |
 Nikkes katt |
Det knarrar i den väldiga lägenhetens golvplankor när Nikkes katt ”Sotis”, 13 kg, lufsar omkring som en gigantisk luden Tysk blodkorv. Vi sitter i köket och fikar med kaffe och sirapslimpa.
Nikke brummar vänligt. Han är en levande uppslagsbok i musik. Nämn en betydande musiker och han har pissat i kors med vederbörande.
Keith Richards? Givetvis.
Jullan och jag säger att vi fått biljetter till Bon Iver. Naturligtvis är han Nikkes polare som spelat i Göteborg på Pustervik ett antal gånger långt innan han blev världsberömd.
Roky Erikson? Inga problem. De framträdde ungefär samtidigt på Peace & Love i Borlänge.
Då kastar jag fram AC/DC- kortet och tänka sig. Inga träffar på den inre sökmotorn. Hans enda kommentar är att de visst är bra men att sångaren är väl skrikig.
Nikke fyller på kaffe i kopparna. Han ska strax skjutsa oss till Göteborgs Central för i eftermiddag ska jag prata på ”Vita Käppens Dag” i Uddevalla.
Men nu är nu. Frukost på Linnégatan och jag undrar om det finns någon Antagonism mellan musiker i Göteborg och Stockholm?
”Nej, inte då” säger han och fortsätter tankfullt ”fast det är klart att i Stockholm har de alltid ”Heja-Sist”-tävlingen och sådant håller vi oss inte med i Göteborg”
VERKLIGHETEN ANFALLER
Måndag och K:s mentor sänder ett sms och frågar varför K inte dök upp i skolan före klockan elva denna förmiddag? Hans mentor Rut är alldeles för smart för att köpa en massa skitsnack om att den del av kultureliten som är jag måste få sova ut efter en bokmässa. Dessutom borde 12-årige K inte vara så söndercurlad att han inte själv kan pallra sig ur sängen och ta sig till skolan.
Verkligheten trillar rätt ned över mig som en säck med förpliktelser.
Nästa uppgift är att ringa hans körledare och säga att K inte kan sjunga på Högmässan på söndag för det är något slags ”Super Bowl”-final i hans Amerikanska Fotbollsserie just den dagen. Det finns inte en person i den här världen som kan ge mig så dåligt samvete som K:s körledare men lyckligtvis har han röstbrevlådan igång och jag kan läsa in en löddrig monolog om vikten av Amerikansk Fotboll i jämförelse med Gregoriansk sång. I alla fall just vad beträffar kommande söndag.
Jag går till gymmet för att ro mig till sinnesfrid. Efter en timme i roddmaskinen med AC/DC på Tordönsvolym i lurarna söker jag herrarnas omklädningsrum bland alla apparater. Då kommer en svettig Sussie från Lili & Sussie och hjälper mig till rätta. Gratulerar henne till sommarens framgångar med 80-talsrevivalturnén och hon säger att de gjorde 120 gig och jag returnerar genom att berätta att jag just gjort 6 gig på två dagar under Bokmässan i Göteborg. Hon säger att jag trots mitt slit ser fräsch ut och jag önskar jag kunde säga detsamma. Men hon doftar härligt.
Sedan är det Hejdå och vi ses. Hon är chosefri som ”The girl next door”
Väl hemma ringer en snubbe som ska göra en långfilm och undrar om jag vill spela mig själv som Ring P1-programledare i en Polisfilm och det är klart som fan att jag vill det.
Verkligheten kan ta sig därbak och jag börjar drömma om röda mattor, smattrande fotoblixtar och sprudlande Champagne.
48 TIMMAR I HIMLEN
Det är fredag och Valkäbblet jäser över alla bräddar, rinner ned på plattan och börjar lukta fan. Jag längtar inte efter en Diktatur men just nu känns den Demokratiska Processen mer som en Reklamkampanj för tvål.
Går till det Kära gamla Gymmet ”World Class” vid Hiltonhotellet nära Slussen , pluggar in lillradion och sätter igång med att ro utav bara helvete.
106,7 Rockklassiker spelar AC/DC och inget annat i 48 timmar. Det är fullständigt ljuvligt och jag höjer volymen till en Nära Smärtgränsupplevelse.
Tänker på den magiska kvällen på Försommaren då yngste sonen K samt mellansonen F och jag var på Stadion tillsammans med ungefär 30.000 andra personer. Först spelade ett fånigt Svenskt band från Göteborg, tror jag, och sångaren skrek mellan varje låt:
”Mår ni bra Stockholm?!”
Vi mådde skit för det var bara urvattnade hårdrockschabloner för hela slanten. Man ville att de skulle återvända till Göteborg på momangen.
En glädjande sak var de där toppnördiga samtalen jag hade med killar som pratade alla möjliga dialekter och visste precis vem som hade mixat tredje spåret på fjärde plattan. Mycket viktigt vetande som är förenande. Det spelar ingen roll var man kommer ifrån eller arbetar med för vi älskar alla denna musik.
Sedan exploderade hela Stadion och AC/DC kom inrullande på ett tåg och Angus Young i sin förtrollande löjliga skoluniform lade upp ett så fett och tätt Riff att man blev lycklig i magen. Det var en makalöst underbart bra konsert. Angus samspelade med publiken och drog ett långt solo där alla 30.000 svarade på varje ton.
Dessa gubbar är lika gamla som jag och de är hur vitala som helst. Det är inspirerande. Fast det kan ju inte vara bra för den där Angus att han röker tre paket cigaretter om dagen. Men något skit måste man hålla på med.
”Det här var den bästa kvällen i mitt liv” sa K när vi kom hem.
När jag rott i 50 minuter och börjar bli skapligt svettig dånar ”Shot down in flames” i mitt huvud men sedan kommer reklamen och Jimmie Åkesson pissar på alltihop genom att med sin genomtrista röst säga att han vill återupprätta Välfärden. Allt är Invandrarnas fel. Jimmie är lika karismatisk som en hundbajs som fastnat på skon.
Då byter jag kanal men återvänder efter några minuter igen då reklamavbrottet är över till AC/DC och Rockklassiker för jag trivs i himlen.
- Det är gipset runt arm och hand som muterat till Havarti-ost. Idag ska det av2012-05-11 11:25
- ”Somliga tror att alla blinda kan spela piano”
http://t.co/zmDPc69X2012-05-10 15:41 - "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren? #agenda2012-05-06 20:16
- "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren?2012-05-06 20:04
Kommentarer