TIDSFÖRDRIV
Veckorna rasar iväg. Det är redan fredag igen. Vart ska det sluta? Jo, jag vet var det slutar: i en ”Etta med lock” som prästen Fridblom lakoniskt uttryckte saken.
”Du läser så många böcker” säger Ragna, Underförstått: Hur är det möjligt?
Svaret är enkelt. Jag tittar aldrig på TV. Dessutom är jag varken road av kortspel, korsord eller av att lägga patiens.
Den här veckan har jag varit på en makalös tidsresa till sena 1700-talet med Ernst Brunners bok ”Anckarström och kungamordet: historien i sin helhet”. Människorna, miljöerna och komplotterna träder fram så precist att vartenda ord, varenda klädesdetalj, adelsman och bryggarmadam blir tydlig.
Något matt efter denna mastiga läsupplevelse trillar Linwood Barclays ”Alltför nära” in genom brevinkastet. Det är nutid och förortsmänniskor runt en mindre stad långt från Manhattan. Det finns inte många som kan skriva på det här drabbande sättet. Man blir naglad. Hur fan gör karlen? Det är med små medel han berättar sina genomfiffiga historier.
”Jaha” säger Sussie ”Du läser Linwood Barclay. Ja han skriver ju så otroligt bra men efteråt minns man inte vad det handlade om” Just så är det. Riktigt bra tidsfördriv.
Åker längs stationsväljarens FM-band och stannar till vi närradiostationen ”Lugna Celluliter”. Picklas Wahlgren låter som en kastrerad och ömhetstörstande blöt hund. Lägg en varm frottéhandduk över mig och gnid försiktigt. Sedan är det Lena som vill hälsa till sin vardagshjälte Royne. Han sitter vid ratten på sin gaffeltruck och hon vill bara säga att hon älskar honom. Whitney Houston sjunger ”I will always love you”, Picklas hummar menande och sväljer en klump av rörelse.
På dagsschemat står: Träffa PT Peter Ottosson samt handla älgkött till morgondagens middag.
Tiden går.
EGOBOOSTING
Åter i staden inbillar jag mig att jag måste ta Greven i nackskinnet för att få iväg honom till skolan. Det behövs inte. Hans säger: ”Fuck skolan!”. Men går ändå dit. Hatkärlek.
Själv går jag till förlaget Lind & Co där min redaktör Kajsa hjälper mig att sända ut lite fler ”Berättelser om djur”. Fick värsta egokicken förra veckan när vi gjorde samma sak. Nu har den laddningen sjunkit undan och Kajsa, som är mycket förstående, inser att jag måste egoboosta. Jag älskar att skicka min egen bok till vänner. Det är snällt av mig men sanningen är den att det är skönare att ge än att få. De kan ju alltid pressa blommor i boken.
Luften av ovädrad bokmal på förlaget har en ny liksom glittrig doft. Det visar sig att drottningen av Svensk Country Kicki Danielsson sitter i rummet bredvid och blir intervjuad av Aftonbladet. Hon har skrivit boken ”Kicki Danielsson – ett Schlagerliv” och vi är alltså förlagskamrater.
Dörren går upp och in svävar Kicki. Hon slänger sig som en euforisk honungskaka i min famn och jag känner ett fullkomnat lugn sprida sig genom kroppen. Egoboosting? Det är bara förnamnet.
Oh Jesus vad vi ska rocka på Bokmässan. Hon som Drottning och jag hennes Kung!

ELAKT TROLL
Bokläsning sägs leda till ett renare sinne men efter att ha läst ”Ronnie” av Ron Wood känner jag mig smutsig. Boken är som att trampa i hundbajs och inte bli kvitt den äckliga lukten. Berättelserna från turnélivet torde politiker som gör ”Sommar, Sommar” i Radio, och som skryter om att de älskar Stones, ha missat. Eller har Göran Hägglund en verkligt mörk sida?
”Livet” av Stoneskollegan Keith Richards är i jämförelse ett under av både humor och insiktsfullhet. Ron Wood må vara en skicklig gitarrist men annars inte ens en charmfull dumskalle eller hur var det nu den där mycket unga Ryska servitrisen sa, hon som hade en story med denna 50 år äldre rocklegend: ”Han är ett elakt troll”.
VEM ÄR DET?
Julmarknadsbesökare på väg till och från Stortorget sorlar i gränden. Det är lördag förmiddag, kaffe vid sängen och klockan 13.00 ska jag signera min Bok ”Kärlek mellan frysdisken och hundmaten” på NK:s bokavdelning.
I DN står det att någon som heter Mario Vargas Llosa samtidigt ska signera sin bok vid samma tid på samma plats. Det är visst någon gubbe från Sydamerika, men allvarligt; Vem är det?
Kommentarer