SPÅR I SNÖN
Greven kommer hem med en rosa Dildo. Han säger att han hittat den i snön och Gud vet var den har varit någonstans. Vill egentligen inte veta. H hittar en väska bakom soffan i Grevens rum. Det ligger gin och öl i den. Greven bedyrar att det är en ”väns” väska. Jag ringer dennes väns föräldrar men de har rest till Pyrenéerna.
Vad ska allt detta betyda?
Eminem har 30 miljoner vänner på Facebook (hoppas han har en enda riktig kompis). Ikväll kommer 1000 Svenskar att få Gonorré.
Själv har jag inga vänner på Facebook och löper ingen större risk att få Gonorré men Lars-Erik, som är en tvättäkta korsriddare och som jag lärde känna på Gotland under en av Grevens Gosskörsveckor, ringer. Han är en kul prick och har ett halvmeter långt böljande tätt skägg. Det är i världsklass och skulle få ZZ Top att grina av avund. Lars-Erik föreslår att han och jag gör radioprogram på Julafton. Vi skulle vara på Gotland och medan jag skulle vara en slags Bertil Perrolf skulle han tala ur skägget. Han känner en Eremit och en lanthandlare med övernaturliga krafter som också borde få vara med. Han pratar om havsbrus, människors behov av trygghet och om livsvisdomar.
Jag föreslår att vi istället sänder inne ifrån den katedral av betong där alla Stockholms sopor hamnar innan de kranas iväg till brännugnarna. Lars-Erik tänder. Jag hör hur hans skägg guppar förtjust i andra änden av telefontråden.
Det kanske kan bli något.
RESTAURANGEN VID CYBERRYMDENS ÄNDE
Var det inte Douglas Adams som skrev ”Restaurangen vid Universums ände”? Tänkte på det när en Blogg dök upp och ett möte i verkliga livet mellan mig och Bloggerskan skildrades. Funderade så det knakade med mina få kvarvarande hjärnceller men kom sedan på vem det är som skriver om detta i sin egen blogg. Sofie, din lilla rackare!
Det var yngste sonen K och jag som en kväll for ned till kusten och Fiskeläget Mellanfjärden för att smörja kråset på Restaurang Sjömärket. Det är viktigt att man tidigt börjar krogträna barnen och efteråt satt vi på den lilla Piazzan och smälte maten när två trallande jäntor dök upp. Båda är döttrar till restauranginnehavaren och den yngste är regiassistent för sommarteatern i Hamnmagasinet medan den andra flickans man är regissör för sommarewns pjäs.
Vi talade om lite av varje, bl.a. om Facebook, och jag berättade stolt att jag startat en blogg.
Det finns de som tror att möten av detta slag endast sker på Nytorget i SOFO mellan människor som iförda linnen, converse och s.k. Söderluvor, diskuterar Tysk Industrirock.
I verkligheten möts vi vid Hälsingekusten och en saftig bit under rubriken ”Inte så värdelöst vetande” är att det i Hamnmagasinet en gång bodde en man som kläckte receptet till Pommac.
SKIT UNDER SKON
Min mailvän Fanny skriver att hon som är synskadad vill få saker beskrivna för sig. Syntolkade som det heter. Under promenaden runt byn trampade jag på en hundskit men det kanske var straffet för att jag reste lite frågor kring Facebook i Ring P1?
Nu ångrar jag allt dumt jag sagt och inser att Facebook är som vin. Man kan njuta av en lagom mängd eller man kan tappa kontrollen och supa skallen av sig. Helt klart är Facebook viktigt för många men skulle jag, om jag var med där, skriva på statusraden att jag trampat i hundskit?
Eller skulle jag skriva att jag just avnjutit en Spansk Bondomelett och ett glas Hallonsaft?
Dotter J gör mig uppmärksam på att den unga tjejen som är Side Kick till Ulf Tonman i SR:s Västernorrlands morgonprogram, de som håller på i studion intill, är stor i Bloggvärlden. Anna-Ginas Blogg.
Blondinbella har puffat för henne i sin Blogg och långsamt går det upp för en gammal kuf som är både Morfar och Farfar att det händer så mycket i Cyberrymden som jag inte har en susning om.
TRYCK 5 FÖR ETT BÄTTRE LIV
Pakistan må översvämmas men i dagens Ring P1 talade vi om Facebook och hur personliga människor är när de beskriver sitt liv i stunden.
På statusraden står det att personen dricker Champagne och äter Jordgubbar i vackert motljus på sin paradisiska balkong men är det verkligen sanningen?
Tänk om personen som skrivit det vaknat med en molande känsla av att något är fel. Jättefel. Allt håller på att gå åt helvete och att Facebook:aren känner sig stå i en diffus skuld till allt och alla.
Under eftermiddagen ringde jag ett Försäkringsbolag och ett Plastkortsföretag för att ordna upp ett och annat. När samtalen var avklarade ringde en automatisk röst upp och bad mig ange olika värderande alternativ och jag tänkte att nu sätter jag allt på ett kort och trycker 5 för ett bättre liv.
Kommentarer