SÖNDAG, SÖNDAG
Greven sover tillsammans med några vänner hos en väninna. De ska ha ”Filmkväll”. Tänker de under sitt cineastiska möte se på Tjeckisk novellfilm, Fellini eller några av Kurosawas Japanska mästerverk? Det är frågan men mitt i natten anländer en MMS-bild som får en att undra.
Möter Greven vid lunchtid när han kommer hasande upp för Tyska Brinken. Tonårssvullen. Vi frågar givetvis när han lade sig att sova?
”Jag somnade först” säger Greven stolt som vore han Montgomery efter ett lyckat fältslag.
”Och när var det?” Vi är skeptiker.
”Vid halv 5” och tillägger ”Vi kollade 1408”.
H följer mig på Roslagsbanan till en hållplats bortom Täby Kyrkby. Där bor Leif som förser mig med den allra senaste tekniken vad gäller Dagens Nyheters taltidning. Den mojäng jag hade dog i torsdags morse när jag tappade den i golvet. Leifs fru som är konstnär bjuder på kaffe och chokladkaka och medan Leif lär mig de nya knapparna på senaste apparaten visar hans fru H sin konst.
När H och Greven några timmar senare lämnat mig på tåget norrut sitter jag och lyssnar igenom de senaste 4 dagarnas tidningar. Mycket Tranströmer förstås och Hanna Hellquist har ryckt upp sig lite och berättar mer än bara om baksmällor och existentiella skavsår.
Träffar Yvonne Kardell på tåget, hon kommer från ett årsmöte i Norrköping, och när Sten kommer till stationen i Hudiksvall för att hämta henne får jag åka med.
Regnet hamrar mot framrutan, det blåser längs E4 och det är +4 grader. Vindrutetorkarna har ett fasligt schå och från stereon hörs dansbandsmusik svagt.
Sten är min väderguru. SMHI har inte en chans mot hans observationer av det sätt på vilken isen om våren spricker på Jättendalssjön. Dessutom läser han vintergatan som andra läser ortstidningen.
”Det var vindstilla på Mickelsmäss vilket betyder att det blir en mild vinter. I vintergatan har jag sett att det kommer att bli mycket snö.”
En mild och snörik vinter således.
Men en sak i taget.
Imorgon bitti blir det först ”Ring P1” och man behöver inte läsa vintergatan för att begripa att det mycket kommer att handla om Juholt och hans skattebetalarfinansierade bostad i Stockholm.
ÄNTLIGEN
På den tredje dagen åter i stan blir det promenad runt Djurgården och lunch på “Blå Porten” med Urban, en sväng till förlaget Lind & Co för att signera böcker och hårtrimning hos Frida på Saints & Sinners. Slut på raggarbarr och in med en seriös författarlock.
Greven ska nattgibba på något spelharmageddon, dricka Jolt-Cola så ögonen står i kors och vara vaken hela natten.
Hur bra kan livet bli?
Ännu bättre blir det när en förfrågan plingar till i datorn. Vill jag ge röst åt och spela en Japansk Jätteräka i en tecknad film? Är Påven religiös? Finns det sand i Sahara?
Säger bara: Äntligen!
SEKTLEDAREN
Ingmar Bergmans filmer var något man plågade sig igenom på Filmstudion hemma i Gävle. Gamla svenska skådisar talade med magstöd och det var rätt hemskt. ”Sjunde Inseglet”var en superkalkon och vi stod länge utanför SAGA-biografen vid Stora Torget och fnittrade hysteriskt.
I en affär i New Orleans träffade jag flera år senare en man. Han var lärare vid Universitetet och när han begrep att jag var Svensk blev jag på stående fot inbjuden på middag. Karlen var hänförd Ingemar Bergman-beundrare och eftersom jag var från samma land som den Store Konstnären uppgraderades jag till en intellektuell Europeisk Furste. Inte mig emot och jag höll inne med att jag ansåg att Bergman sög.
Mannens Japanska fru ställde fram skålar med godsaker och efter middagen bänkade vi oss framför TV:n. Passande nog sändes ”Scener ur ett äktenskap” och mannen stoppade en pipa med Hawaiianska örter och föll sedan i trance inför det som utspelade sig på TV. Han var tårögd av lycka.
Han hade just kysst den Heliga Stenen i sitt cineastiska Mekka.
För en som aldrig blivit biten av Bergman och hans filmer är dyrkandet av honom något mycket gåtfullt. Skådisar som efter hans död talade i tungor. De babblade om sin förlorade fader. Alla vittnade om hans storhet. De blev gråtmilda vid tanken på den gången han, efter att ha varit tjurig under en hel lång inspelning plötsligt log helt hastigt. Alla var dånande beredda att överse med att ha blivit taskigt behandlade. Detta lilla snabbt utportionerade leende var Sanningen och Ljuset.
Så jobbar en Sektledare.
Och vad spelar det för roll vem hans mor var?
Nej, tacka vet jag ”Pulp Fiction”.
BACK IN BLACK
Och så går man där i gränderna igen med sina matkassar. En stenbakad Baguette sticker upp som en vardagsantenn + potatis, Västerbotten och grädde = potatisgratäng. Några gubbar hackar is och Loni morsar från sin affär i Tyska Brinken. Småstad.
Taxin som körde mig från Centralstationen igår kväll fick bredställ på Strömbron och hela natten dundrade plogbilar som dieselfrustande Dinosaurier nere i gränderna och jag undrade varför jag lämnade Hälsingland.
Idag: Möte med Producent, Regissör och Huvudrollsinnehavaren inför inspelningen av en långfilm. Jag ska spela mig själv som programledare för Ring P1. Den pensionerade kommissarien Hassel ringer till P1 på 25-årsdagen av Palmemordet och så rullar berättelsen igång.
Detta är ett litet steg för mig men ett stort för filmhistorien.
Vi dricker kaffe och bekantar oss med varandra. Lars-Erik Berenett, Hassel, och regissören Måns Månsson, mannen bakom succédokumentären om Gunnar Hökmark "Herr Landshövding" och de andra är mycket trivsamma. Känner på en gång att filmbranschen är helt ok.
Taxi till World Class-gymmet vid Slussen och när jag rott så svetten lackat i en timme till tonerna av melodin ”Back in black” med den Australiska orkestern AC/på tordönsvolym, lägger en gubbe sin labb på min axel.
Det är Sveriges coolaste Skåning Mikael Segerström. Klappar hans omfångsrika mage och berättar att nu är det bara några små detaljer som skiljer mig från en Guldbagge. Själv ska han snart ha premiär med en Åsa-Nissefilm där han spelar Klabbarpar`n. Jag luftar min besvikelse över att bara finnas med som röst i Hassel-filmen och Mikael säger några tröstande ord. Han menar att detta naturligtvis är första steget i en lysande filmkarriär. Han är en mycket rar vän.
Så går en dag i Staden och jag har bara tänkt litet på Morris.
- Det är gipset runt arm och hand som muterat till Havarti-ost. Idag ska det av2012-05-11 11:25
- ”Somliga tror att alla blinda kan spela piano”
http://t.co/zmDPc69X2012-05-10 15:41 - "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren? #agenda2012-05-06 20:16
- "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren?2012-05-06 20:04
Kommentarer