födelsedag

ÅREN GÅR, DET ÄR SOM DET ÄR

Nyss var han en liten kvick parvel med guldgula lockar och busiga bruna ögon. Nu är han en stor pojke, en man, med breda axlar och mörkt hår.

Nilas fyller plötsligt 34, Maggen har bakat en kaka med chokladöverdrag och barnen sitter och gullar sig.

Det känns väldigt bra. Inte minst det där med att barnen kallar mig ”Farfar”, en hedersutmärkelse, och att allt på sätt och vis är i sin ordning.

”Det är som det är” som Hans-Åke Bergman och Håkan Nesser brukar säga och det är bra.

På kvällen åker Maria och jag med Carine och Arlindo till Årskogen, en liten samling hus, kanske runt 100 personer, som Gud eller någon slängt ut strax Öster om E4 någon mil norr om Gnarp.

I en samlingslokal framför skådespelaren Stig Östman ”Man tål inte vad som helst”, en monolog om två gubbar som hatar varandra. Detta med grannar som ägnar sina liv åt att bekämpa varandra skildrades i Robban Aschberg TV-serie ”Grannfejden” men Stig Östman lyckas med små medel, han är ensam på scenen att ge liv åt denna krigföring i mikroformat.

Sedan blir det fika. Den vedeldade kaminen värmer medan vi tuggar på vår Sockerkaka och begrundar sakernas tillstånd.

Det är som det är.

EN TORSDAGSKVÄLL I HUDIKSVALL

  Det är afton längs E4 och jag sitter inklämd, det är hur mysigt som helst, mellan Theodor och Thilda i Nilas och Maggens Volvo XC70 AWD, på väg till Kinasyltan i Hudiksvall.

Vi ska liksom fira att jag blivit så gammal, en satans pensionär, men annars är ingenting konstigt. Personalen på restaurangen talar en högst egen blandning av Hälsingska och Kinesiska, det är samma familj som haft stället under decennier.

Nilas, Maggen, Theodor, Thilda och jag utanför Kinarestaurangen Ming

Nilas, Maggen, Theodor, Thilda och jag utanför Kinarestaurangen Ming

Det var på just det här restaurangen som en bollfrans på en lampa gav en viktig ledtråd i Henning Mankells ”Kinesen” men nu struntar vi i det, äter och pratar. Thilda och Theodor är ljuvliga. Nilas och Maggen är precis så kärleksfullt gruffiga som par i den åldern brukar vara.

Själv lutar jag mig tillbaka och vilar i rollen som ”Farfar”.

Cocosglass till dessert och i bilen på väg hem läser Nilas texten i min Lyckokaka:

”Life vill throw you a pleasant curve.”

 

FÖDELSEDAGSFROSSERI

Oj vad du glufsar i dig” anmärker Felix trött. Själv petar han håglöst i maten för det blev lite sent igår, eller tidigt i morse, om man säger så.

Okej, han har rätt för jag kan inte sköta en Brunchbuffé som den på Stockholm Waterfront Hotell när vi firar min födelsedag.

IMG_0933

Italienska skinkor, Japanska laxbitar, Franska grytor, ja allt, precis allt och ännu mer. Efterrätterna, oh la la, och jag som älskar både Crème brûlé, pannkakstårta och Citronmojänger. Mina proppar går.

IMG_0927

Greven, Jullan, hemma över helgen från London, och H äter och smaskar men varför får jag för mig att Jullan håller fingret för kamerahålet när jag försöker ta en bild av henne? Hon är skygg som Garbo.

IMG_0932

Efteråt bär pojkarna ut mig, ställer mig på trottoaren där jag tillsammans med H vaggar som en Pensionärspingvin hem och en väntande tupplur.

SJÄLVA 18-ÅRSKALASET

 En polissirén jagar långt borta bakom husen, duvorna sover och alla har gått hem. Bakgårdsstillhet.

Spelar filmen om Grevens födelsedagskalas fram och tillbaka i skallen, stoppar, backar, kör frysruta för att sedan hoppa fram till nästa klipp. Efter två veckor med ”Ring P1” och alltid en kortvariant att vaska fram är det som om själva verkligheten kan redigeras.

Det var Grevens kompisar, Celine, Vidar, Sofi, Jonte och alla de andra. Släkt, Felix och TullaMaja givetvis, några grannar, Grevens gudmor Susanne och min gubbkompis Björn Gunnarsson.

Men vem hade lagt ett anonymt brev innanför dörren med en bild på Döderhultares träskulturer föreställande pojkar vid mönstringen samt en tusenlapp? Skulle, vid närmare eftertanke, kunna vara den kultiverade Urban.

I vilket fall: H, bullade upp med Kycklingspett,  annat småplock och fräscha Bruschettamackor, bubbel och rödtjut. Tårtor, Jesus, vilka tårtor. Greven sken som en fullmåne och de sista gästerna, Björn och Susanne, fick vänligt men bestämt visas på porten en bit efter Midnatt.
Men vid det laget var själva Greven uppslukad av ungdomsnatten.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter