föreläsning

1 2 3 6

VOV, DÖÖ

Lillemor plockar upp mig vid Mjölby Station och strax är vi på stadens Bibliotek.

Är detta Östgötaslätten? Jo men jag är på väg till biblioteket i Mjölby så det kan nog stämma

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Glada bibliotekarier tar emot, det samlas en publik. Det är bara att ta en klunk mineralvatten och sätta igång.

”Tack och vad kul att jag fått chansen att komma till Mjölby” säger jag aningen inställsamt. Då hörs en röst:

”Men Täppas, döö har ju varit här en gång förut. Det var för minst tjugo år sedan, döö” Jag överdriver här dialekten en aning men i vilket fall blir jag generad. Pinsamt.

Sedan är det bara trevligt. Publiken är på hugget när jag pratar om försvinnande synförmåga och teknikens fiffigheter.

I min lilla telefon kan jag ladda ned travar av Talböcker och läsa dagens tidning.

Försöker undvika att låta käck, foten i kläm jajjamen, men förklarar hur enkelt det är med en Smartphone/iphone om man ser dåligt. Telefonen har en röst som säger precis vad man gör. Man behöver inte vara slav under tekniken utan tvärtom.

En timme går fort och när Lillemor kör mig tillbaka till stationen undrar hon om jag vet hur hundarna i Mjölby skäller.

”???”

”Vov, döö!”

Kära Mjölby, jag kommer gärna tillbaka en tredje gång!

STILLA DAGAR VID RIDDARFJÄRDEN

Janne E plockar upp mig i Gamla Stan och en pratstund senare är vi på Hagabergs Folkhögskola i Södertälje. Godmodig frukoststämning i matsalen Det är precis som när jag gick på Bollnäs Folkhögskola för en massa år sedan men det är mer grönsaker nu och inga jätteburkar med kaviar och messmör. Förpackningar som hade bulliga kragar av härsket smör och intorkad kaviar/messmör.

Föreläser för en grupp synskadade. Vana och erfarna synskadade som de är kan jag gå in på finliret.

Kravet på lyckokänslor plågar ofta seende och det är inte lättare om man är blind. Fan ska vara lycklig och konsten är att acceptera de grå mellanlägena. Det är aldrig lördag hela veckan.

Riddarholmen! Hur mår du idag? Själv är jag på väg till gymmet.

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

När jag lite senare går längs Riddarfjärden och den friska lukten av kallt sött vatten i vinden som drar i kepsen är jag uppåt. Jag försökte beskriva den där känslan under föreläsningen, jag är ju på väg till gymmet, att det inte är för att bli biffig som jag tränar. Det är för att hitta balansen i kroppen och på så vis få lättare att hitta i tillvaron.

Linda, min PT, möter i dörren och strax är vi igång. Mest ben. Imorgon blir det Core och grejor.

På Pressbyrån i Tunnelbanan är damerna så glada att jag köper två nybakade kanelbullar. Handlar mat på Munkbrohallen.

”Trattkantarellerna är billiga” säger Amin, min favoritledsagare i affären ”bara 50:-/kg.”

”Sådana plockade Maria och jag gratis i skogen Väster om Jättendal i söndags” skryter jag.

På vägen ut ur affären dyker Ann upp.

”Vad säger du om Nobelpristagaren?” undrar hon förväntansfullt. Men jag, mitt kroppsfixerade elände har varit och tränat.

”???”

”Det blev Ishiguro, har du läst honom?”

”Ja, faktiskt” säger jag lättad över att jag faktiskt gjort det. Men Ann är ett strå vassare.

”När Colin (Nutley) gjorde en film på en av hans noveller var jag inblandad.” Ann är filmekonom.

”Så du kan säga” undrar jag.”och då sa jag till min synnerligen gode vän Ishiguro osv.”

”Precis!” Säger Ann och skrattar bullrande.

 

SANDVIKEN I MITTEN AV MAJ

”Var är du?”

”Jag vet inte.”

Bussen från Sandviken har släppt av mig i närheten av Stationen i Gävle, men, mer exakt var? Taximannen som ska lotsa mig till X-tåget norrut kliar sig i skallen. Här föreligger ett logistikproblem. Kunden vet inte var han befinner sig. Knivigt läge men det är sådant man råkar ut för som blind. Men, Herregud, Det är inget Världsproblem och snart, vad gjorde man innan mobilerna, har vi hittat varandra.

Det är just om sådant här och lite till jag pratat om på SRF:s temadag på Folkets Hus i Sandviken. Bra stämning och mycket prat om acceptans.

Klockan 17.00 ska Statsministern komma till samma hus, jag skulle bra gärna velat ha en Selfie men han och jag, men då sitter jag redan på X-Tåget.

PRATDAG

  Janne Eidvall plockar upp mig vid porten på Skomakargatan prick 08.00. Susar längs Hornsgatan och av någon anledning kommer vi in på alla som seglat vidare den här Vintern. Sven-Erik Magnusson, Gösta Ekman och så den där författaren, vänta, vad var det nu han hette.

  Det verkar hopplöst och medan Janne börjar prata om andra saker kan jag inte komma vidare. Vad hette karlen, jag minns ju många av boktitlarna.

  Janne säger något om namedropping/skitsnack som han just läst i en bok av Tage Danielsson men jag lyssnar förstrött medan jag rabblar alfabetet i hjärnan.

”Det är något i stil med Torsten Ljungkvist” försöker jag.

Torgny Lindgren!” Janne slår en trumvirvel mot ratten.

  Sedan kan jag ta in hans struntprats/namedroppingrolighet:

”Godkväll på dig själv du, som Jarl Kulle sa till mig härom kvällen på Operabaren”.

  Jag älskar att åka bil med Janne och när vi kommer fram till Hagabergs Folkhögskola i Södetälje brer han mig ett par mackor och ställer fram en kopp kaffe.

   Dags för föreläsning. Det är en grupp synskadade som kommit långt i sin utveckling. Vi pratar om acceptansen som nyckeln till ett vidare, sannare och bättre liv.

  Det blir ett samtal mellan hjärtan, allt är så nära.

  Äter jättegod Kålpudding och tar mig tillbaka till Stockholm och dagens andra föreläsning.

 Från en modern och praktisk Folkhögskola i Södertälje till Läkarsällskapets imposanta fastighet på Klar Östra Kyrkogata 10 där jag ska tala inför Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för Synskadade, startades 1917 av handlingskraftiga kvinnor. Innan mitt prat talar snustorra forskare om olika rön och jag undrar i mitt stilla sinne om jag är relevant i sammanhanget.

  Jag är ju blind och befinner mig på verkstadsgolvet, om man säger så.

  Det hela går dock väldigt bra, passar på att visa några Bronsgrejor och efteråt får jag en chokladask varpå det blir fotosession i trapphuset.

”Det är ett sådant fantastiskt ljus här” säger bland annat Anna, präst i Umeå som jag träffat tidigare, vi har hur trevligt som helst.

1 2 3 6
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter