föreläsning

1 2 3 6

SANDVIKEN I MITTEN AV MAJ

”Var är du?”

”Jag vet inte.”

Bussen från Sandviken har släppt av mig i närheten av Stationen i Gävle, men, mer exakt var? Taximannen som ska lotsa mig till X-tåget norrut kliar sig i skallen. Här föreligger ett logistikproblem. Kunden vet inte var han befinner sig. Knivigt läge men det är sådant man råkar ut för som blind. Men, Herregud, Det är inget Världsproblem och snart, vad gjorde man innan mobilerna, har vi hittat varandra.

Det är just om sådant här och lite till jag pratat om på SRF:s temadag på Folkets Hus i Sandviken. Bra stämning och mycket prat om acceptans.

Klockan 17.00 ska Statsministern komma till samma hus, jag skulle bra gärna velat ha en Selfie men han och jag, men då sitter jag redan på X-Tåget.

PRATDAG

  Janne Eidvall plockar upp mig vid porten på Skomakargatan prick 08.00. Susar längs Hornsgatan och av någon anledning kommer vi in på alla som seglat vidare den här Vintern. Sven-Erik Magnusson, Gösta Ekman och så den där författaren, vänta, vad var det nu han hette.

  Det verkar hopplöst och medan Janne börjar prata om andra saker kan jag inte komma vidare. Vad hette karlen, jag minns ju många av boktitlarna.

  Janne säger något om namedropping/skitsnack som han just läst i en bok av Tage Danielsson men jag lyssnar förstrött medan jag rabblar alfabetet i hjärnan.

”Det är något i stil med Torsten Ljungkvist” försöker jag.

Torgny Lindgren!” Janne slår en trumvirvel mot ratten.

  Sedan kan jag ta in hans struntprats/namedroppingrolighet:

”Godkväll på dig själv du, som Jarl Kulle sa till mig härom kvällen på Operabaren”.

  Jag älskar att åka bil med Janne och när vi kommer fram till Hagabergs Folkhögskola i Södetälje brer han mig ett par mackor och ställer fram en kopp kaffe.

   Dags för föreläsning. Det är en grupp synskadade som kommit långt i sin utveckling. Vi pratar om acceptansen som nyckeln till ett vidare, sannare och bättre liv.

  Det blir ett samtal mellan hjärtan, allt är så nära.

  Äter jättegod Kålpudding och tar mig tillbaka till Stockholm och dagens andra föreläsning.

 Från en modern och praktisk Folkhögskola i Södertälje till Läkarsällskapets imposanta fastighet på Klar Östra Kyrkogata 10 där jag ska tala inför Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för Synskadade, startades 1917 av handlingskraftiga kvinnor. Innan mitt prat talar snustorra forskare om olika rön och jag undrar i mitt stilla sinne om jag är relevant i sammanhanget.

  Jag är ju blind och befinner mig på verkstadsgolvet, om man säger så.

  Det hela går dock väldigt bra, passar på att visa några Bronsgrejor och efteråt får jag en chokladask varpå det blir fotosession i trapphuset.

”Det är ett sådant fantastiskt ljus här” säger bland annat Anna, präst i Umeå som jag träffat tidigare, vi har hur trevligt som helst.

BIG IN GNARP

På papperet förefaller idén vettlös. Japan-Jocke ska berätta om sitt liv på ”Kulturstjärnan”.

Alla som bor i Gnarp känner Japan-Jocke utan och innan. Vad finns mer att tillägga?

Det kommer ett 20-tal personer och de är verkligen initierade. Japan-Jocke fumlar och kommer av sig och ungefär som Kurt Olsson tar han med buller och bång fram en jättelik Sverigekarta, viker den på mitten och där har vi Gnarp. Som om det skulle betyda något.

Arlindo är som Kurt Olssons assistent Arne, byter bilder och står i.

Japan-Jocke kom alltså till Gnarp runt -66 och har blivit platsen trogen. Han är en institution i Gnarp.

Egentligen är idén genialisk. I varje by och kvarter borde folk samlas och något berättar om sitt liv. Kanske ingen jättepublik men de som kommer ser genom berättelsen sina egna liv och allting liksom hänger ihop.

MENINGEN MED LIVET OCH SÅ BRONS PÅ DET, VILKEN DAG!

Förmiddag:

”Vad säger du till den du äter middag med?” Undrar en äldre synskadad man 80-årsåldern. Jag har berättat att jag, liksom han, är ”ensamstående”.

  Jag blir först tyst, frågan gräver ett hål i mitt bröst, och sedan säger jag något skämtsamt om katten eller att jag blivit så gaggig att jag ibland pratar för mig själv.

  Jag befinner mig bland en grupp mer eller mindre blinda på Hagabergs Folkhögskola. Medelåldern i gruppen som samlats är hög och jag är inte så klämkäck att jag uppmanar mannen att ta sig i kragen och uppmanar dem att hoppa fallskärm eller i Bungy Jump.

  Mannen ställer en till fråga:

”Hur många skarv- laddnings- och konverteringssladdar har du i ditt hem?”

  Det hugger till i magen igen. Det finns så många som sitter i ett berg av sladdar och apparater men som inte vet vad de ska göra med sina liv. Eller som den Skapligt dragne Teliahöjdaren bekände för mig en gång:

”Det har aldrig funnits så många telefoner men trots det har det aldrig tidigare varit så långt mellan människorna.”

  Denna föreläsning blir en vandring ut i det existentiella. Vad ska man, synskadad och i hög ålder, göra med sitt liv. Vad är meningen med alltihop?

Eftermiddag:

Tupplur för att komma upp ur det melankoliska diket. Felix och Cornelia kommer och hjälper mig att göra i ordning fönstret vid Skomakargatan, mina bronsgrejor och ordentlig belysning. Ett blickfång.

  Bland annat står där ett Fågelbad, liknande det som Håkan Nesser köpte i höstas och några ljusstakar.

  Susannes man, Mats Pehrson, har med kalligrafipensel textat en skylt med mitt namn och kontaktuppgifter. Jag tror det blir riktigt fint och jag är så glad, så glad.

  Vi avslutar kvällen med en middag på Formosa.

  En dag som började lite blått men som tog sig. 

1 2 3 6
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter