Glada Hudikteatern

RESA BLIND

Det går inte att komma runt att jag reser blind. Det finns andra blinda som reser i grupp tillsammans med personer i samma predikament. De har ledsagare och personliga assistenter som hjälper dem till rätta.

Själv är jag blind i en seende värld, min familj hjälper mig tillrätta så gott det går.

Ständigt hör jag repliken:

”Jag tar honom nu.”

Det finns säkert en hel del känslor av skuld och annat i detta men nu är vi inte på en psykoterapisession utan på semester.

Idag har vi transfererats mellan Au Nang och Ko Lanta. Det var inte svårt. Thailändare är i allmänhet extra hyggliga mot dem som har vit käpp. Om jag dessutom låter tungan hänga som en blöt raggsocka, utstöter egendomliga ljud och beter mig som om jag var med i Glada Hudikteatern får jag extra hjälp. Ingen, utom möjligtvis Ryssar, jävlas med en utvecklingsstörd. Greven älskar när jag spelar ”Mongo”. Av någon anledning skäms han inte utan skrattar så han kiknar.

Turister i grupp har för övrigt inte så litet gemensamt med utvecklingsstörda. IQ fiskmås och ett stort hjälpbehov. Guiderna talar också mycket långsamt och nästan bokstaverar varje ord. Det är som om de arbetade på SR-programmet ”Klarspråk”.

När vi kommer till Ko Lanta inträder ett stort lugn. Inga gapiga försäljare eller skrällande högtalarbilar. Det märks knappt att någon bor här.

H och jag får ett eget hus medan Jullan och Greven får ett annat.

Vi går i en natt som är så fuktig att kläderna klibbar och äter middag på en liten trivsam restaurang. Toppar middagen med ett par banankakor med honung och glass.

När vi trevat oss hem i det kompakta mörkret är jag våldsamt kissnödig men går fel när jag kommer in i vårt hus och kissar i brallorna. Då känner jag mig både blöt och blind.

Imorgon är en annan dag.

Trevar i mörker

GLADA HUDIKTEATERN IGEN

Efter ”Debatt” i torsdags och den artikel jag skrev för programmets hemsida har det rasat in kommentarer, och;

Nej, jag vill inte beröva utvecklingsstörda den glädje som det innebär att sjunga och spela teater. Inte heller menar jag att alla förståndshandikappade borde arbeta på en brädgård. Detta med brädgården var en bild, en liknelse och det jag menar är att det är bra sorgligt att vårat moderna samhälle blivit så kostnadseffektivt att det inte längre finns Utrymme för INTEGRERING. Det fanns en tid då de som var lite aparta och inte vidare värst högpresterande ändå kunde ingå i en arbetsgemenskap och vara delar av något större genom att utföra enklare sysslor på en arbetsplats.

Idag är det svårt t.o.m. för ”Normalstörda”att komma in i arbetslivet.

Huvudproblemet med Glada Hudikteatern är inte att deras ledare genom att plädera för allas lika värde själv blivit rik som ett troll. Skyddad av en mer än lovligt naiv kommun har han utnyttjat utvecklingsstörda som instrument för sin egen hänsynslösa entreprenörslåga. Flerfaldigt prisbelönt och en uppskattad gäst i TV-sofforna men det är direkt fel att hävda att han är ”Pionjär” inom området. Det finns fler som spelar teater med utvecklingsstörda men det är bara Per Johansson som gjort det till Big Business. Egentligen är det väl inget problem med affärer som går ihop men när de s.k. stjärnorna, de utvecklingsstörda, i ensemblen tjänar minst smakar det ruttet.

Om duktighet: Om en amatörgrupp med normalstörda spelar teater kommer vänner och bekanta men när skådespelarna är utvecklingsstörda fylls salongerna. Beror det på att skådespelarna är ”Duktiga” eller vad?

Det jag har svårt att uthärda är den människosyn som bara tillåter den att finnas som får stå i rampljuset som idolvinnare, schlagerfestivalssångare eller gäst hos Skavlan.

Om det enda som återstår för utvecklingsstörda är att bli stjärnor i en teateruppsättning kan vem som helst räkna ut att de övriga 99,9% kommer att bli så marginaliserade att de knappt längre existerar.

DEBATT 1

Greven äter bullar och jag är sminkad som en julgris. Om en halvtimme börjar ”Debatt” och vi myser i en soffa i Göteborg.

Från Hudiksvall meddelas det att kommunen haft information rörande gårdagens ”Uppdrag Granskning”. Kommunen menar att Janne J är dum. Jättedum och att många klipp är liksom felaktiga. Kommunen menar att man inte gjort ett enda fel i denna fråga. Per J håller sig undan.

Sekten är värst.

TV-DINNER MED BJÖRN

Grusvägen känns hård och frusen under fötterna när jag i kvällningen går till Björn, på andra sidan bäcken, för att äta middag och spisa ”Uppdrag Granskning”. Han serverar köttfärsbiffar med stekt lök och mozzarellasallad. Det är verkligen väldigt smaskigt. Jag frågar om han ser många matprogram?

”Alla!” säger han ”De flesta matprogram är bra utom “Kniven på Strupen”. Kan inte med den där snubben och den Brittiska förlagan är ungefär 1000 gånger bättre”.

När klockan slår 20.00 bänkar vi oss i salongen. Björn är en riktigt jävel, alltså en duktig jävel, på att ”syntolka”. Han berättar hela tiden vad som syns, hur folk ser ut när de säger det de just sagt och annat som hör till ett TV-program. Ögonkast, en irriterad ryckning i en näsvinge och typ av kroppsspråk.

Det som upprört mig med Glada Hudikteatern har varit människosynen. Att de i en anda av att alla är lika mycket värda använder utvecklingsstörda som lustifikationer. ”Skådespelarna” är ”duktiga” på samma sätt som jonglerande hundar på Cirkus är berömvärda.

När sanningen om Per Johanssons hänsynslösa entreprenörskap rullas upp får jag ont i magen. Hudiksvalls kommun representanter är så naiva att klockorna går baklänges.

Tanke: Har vårt moderna samhälle blivit så specialiserat och kostnadseffektivt att aparta personer, som utvecklingsstörda, bara får finnas om de gör konster och underhåller?

Björn tar sig för pannan och ropar istället för ”Halleluja” på ett bönemöte ”Nej men vad Fan!” under vår TV-stund.

Torsdag morgon iväg till SR i Sundsvall och i ”Ring P1” är det fortfarande mycket Juholt samt en del prat om ingångslöner för ungdomar. En man tycker att dödstraffet borde återinföras men att den dömde själv borde få fatta beslut om fullbordande av domen. Kärnan i detta resonemang är en smula gåtfull.

En kille tyckte att Eva Hamilton, SVT:s chef, gjorde sig till åtlöje i ”Uppdrag Granskning”. Han menade att hon så tydligt gick någon annans ärenden och att denne någon annan inte var Public Service.

Tåg mot Stockholm och vidare till Göteborg. TM hjälper mig med alla biljetter, bokhandlare Lennart kommer för att få en bok signerad och han knäpper ett kort på mig och Tågmästaren som lotsar mig ombord på tåget. Det är ursnälle Tommy från Ånge. Han skulle aldrig slänga av en 11-åring och han är hygglig mot oss blinda gubbar.

Ikväll blir det ”Debatt” klockan 22.00 från Göteborg.

Se Uppdrag Granskning här

SJ-konduktören Tommy Savander och Täppas

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter