NED LÄNGS AVENYN
Morgonen efter ”Debatt” följer Greven mig ned till en taxi som tar mig till SR/TV-huset i Göteborg. Det luktar riktig hamn på det sätt det gjorde när jag var liten i Gävle. Kryddor, hav, kaffe och olja.
Installeras i en studio på 3:e våningen och Anna kommer med kardemummabullar och kaffe. Linda dyker upp, precis som Ann och Nina. Lotte som jag har i hörlurarna från studion i Sundsvall morrar lite .
Programmet börjar. Det blir prat om en som heter Juholt plus ännu mer om den där personen och vad han haft för sig. Vidare talar vi om journalister och ”Medias” ansvar.
Går med Greven nedför Avenyn. Han imiterar ”Veyron i ottan” och fäller kommentarer om Göteborgarna och deras små egenheter. Han får Göteborgarna i mina öron att framstå som en mycket egendomlig folkspillra på den yttersta kanten av Universum.
Innan Greven avseglar med tåg norrut begrundar vi vår vistelse på Centralens Café. Jullan ansluter. Hon startar sin dator, lotsar mig genom cyberrymden och vaskar fram mängder av Twitter skrivna det senaste dygnet.
För en ovan person framstår regnet av meddelanden likt en ökenhet sandstorm för en Eskimå. Man måste hitta en angelägenhetsgrad för att därefter ta fram kartan och hitta en väg.
Vi köper solrosor och det känns konkret och bra.
Nikkes mamma lagar porterstek och någonstans därute gnisslar en spårvagn.
BOKMÄSSAN DEN TREDJE DAGEN
TM och Jullan börjar hyperventilera när vi står i hissen från 14:e våningen på väg till en väntande taxi och färd till Lind & CO:s förlagsmiddag. Stämningen i det trånga utrymmet hotar att explodera när förklaringen kommer och en röst säger:
”Hej, det här är Rickard Wolf.”
Känner på hans haka. Den är blank som ett nyvärpt ägg.
”När jag kände på dig senast hade du skägg som en apa.”
”Jo fast nu spelar jag Maria Callas.”
Han berättar att han skrivit en självbiografi. Hur många gånger har jag inte hört den repliken de senaste dagarna? Snart går det fem självbiografier på varje medborgare.
Om någon frågar mig hur det är att vara på bokmässan svarar jag att det är som att under tre dagar oavbrutet, timme efter timme åka hiss med Rickard Wolf upp och ned i Gothia Towers.
Förlagsmiddagen på ”Hos Pelle” är munter och generös. Massor av god mat. Sitter bredvid en luguber Kicki Danielsson. Hon är rar men talar helst om sitt eget svårmod och frågar aldrig efter något som ligger utanför hennes sfär. Jullan sitter bredvid Jonas Moström, den deckarskrivande läkaren, medan TM har hur kul som helst, roar sig kungligt, tillsammans med Thomas Sjöberg. Han som skrev succéboken ”Carl XVI Gustaf, den motvillige Monarken”.
Ulf Elving, som sitter vid ett annat bord med ett annat förlag och Hollywoodfrun Maria Montazami, kommer över, prisar mina radioinsatser, och brummar vänligt. Mest hänförd är han över Jullens skönhet och jag vet inte om jag ska tvåla till honom eller ta det som ett slags familjär komplimang. Ulf är så snäll att jag dumpar gubbsjuketanken.
Efter middagen bär det av till Baren på Avenyn. Det är varje god faders uppgift att ta sina döttrar till denna legendariska fyllefest.
”Oh Herregud” mumlar TM och räknar in så många Kändisar att det skulle kunna fylla samtliga TV-kanalers soffor under en 10-årsperiod. Thomas Bodström, Plura, Ranelid, Maria ”Bitterfittan” Sveland och tusen till. Ann Olivecrona presenterar mig för Nanne Grönvall som visar sig vara en riktig raring.
Idag söndag skriver Expressen en massa dynga om mitt förlag Lind & Co. Förlagschefen uppges ”ha rymt från landet” (Kristofer har ett sabbatsår då han pluggar modern historia i London) ”Thomas Sjöberg är arbetslös” (Hans bok har sålt så bra att han kan ta det piano ett tag) Så där håller det på.
Vi äter räksmörgås på 23:e våningen, tackar för oss och reser norrut. På Centralen står nyanlända ”Östen med Resten” (Hon kommer med solsken till mig) som ska medverka i Bingolotto.
Alla har vi våra uppdrag i tillvaron och just vårat är utfört och klart för denna gång.
MERA BOKMÄSSA
”Jag var i Expressen igår” säger Ann Olivecrona, författarinna till boken ”Mitt i Afrika”, och jag hör mig själv slänga in:
”Och jag var i Aftonbladet (Husmusen Sture) igår”. Så snart jag sagt det känner jag mig som en töntig uppmärksamhetsknarkare. Är det Bokmässan som gjort mig sådan? 
Besöket i Gävleborgs Bilioteksmonter blir lyckat, mycket tack vare Anna-Karin som intervjuar, och det börjar bli roligt att vara i Göteborg.
TM och Jullan drar iväg mig till Lärarförbundets monter där Björn Ranelid läser sina aforismer och hans manager kastar en mikrofon i mitt knä och jag reser mig och improviserar.Det är kul. Ögonblickskul.
Kajsa Grytt har skrivit en sådan bra bok ”Boken om mig” och vi står länge och pratar.
”Nu sätter vi en påse över ditt huvud” säger flickorna. De börjar ledsna på mitt ideliga frotterande.
Plötsligt känner jag en väldig massa av mjukt hull. En bakelse av fläsk. Det är Leif GW.
Så där håller det på.
LÖRDAG BOKMÄSSEFÖRMIDDAG
”KarinThunberg skriver så himla kul i Svd om den moderna kulturkärringens utseende” säger H när hon väcker mig med ett telefonsamtal. TM skruvar sig i sängen och Jullan sover som en död. ”Mmm” rosslar jag, ”Stötte ihop med henne igår utanför Centralen och då sa hon att här får du en kram av en riktig kulturkärring i cerisefärgade brillor och runda skor”.
Frukost med våfflor på hotellet. Spårvagn till var då någonstans? Det är något fel på alltihop. En spårvagn har spårat ur på Avenyn. Vi börjar gå. Svetten lackar.
Någon tilltalar mig. En uteliggare, viskar Jullan.
Det är Nikke Ström som spelar bas i Nationalteatern. Han säljer tidningen ”Faktum”. Vi kramar om varandra och han berättar att Ulf Dageby står en bit längre bort och Leif Pagrotsky likaså. Precis som Harald Treutiger. En gubbkampanj för de hemlösa i Göteborg.
”Lundell gick just in i affären här intill för att köpa jeans” säger Nikke som om Ulf Lundell ständigt gick in på den där affären i byxtankar. Jullan som behöver ett boende i Göteborg under oktober erbjuds genast ett rum i Nikkes stora våning vid Järntorget. Själv ska han till Kapstaden för att ordna något.
Vi fortsätter promenaden till nya Hotellet: Gothia Towers och jag gruvar mig för mässgolvet.
- Det är gipset runt arm och hand som muterat till Havarti-ost. Idag ska det av2012-05-11 11:25
- ”Somliga tror att alla blinda kan spela piano”
http://t.co/zmDPc69X2012-05-10 15:41 - "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren? #agenda2012-05-06 20:16
- "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren?2012-05-06 20:04
Kommentarer