katten

TOTEMPÅLE PÅ VÄDRING

Rufus har revirmarkerat i hörnet vid Totempålen” förklarar Gustav när han och hans pappa Anders varit ute i skogen och lockat på räv för att sedan plocka upp mig vid Sandbäcken och köra mig hem. Gustav sköter Rufus när jag är borta men det är först när jag kommer in i köket som jag fattar det där med revirmarkering. Det luktar hemskt. Har Rufus fått för sig att han blivit en mink?

Och just Totempålen, måste han revirmarkera där?

Kulinarisk Highlight i helgen: Älgentrecote med rödvinssås och ljummen och okladdig, men med vinegrette, potatissallad.

Och så Geert Wilders på det. Lyssnar på TV för en gångs skull. En ensam man, fjärran från demokratiska ideal och med många livvakter, blir riktigt stor i Holland. Han avskyr Muslimer och får många med sig.

Det är tokarnas tid. Populister på parad.

Och så revirmarkering.

MELLAN JÄTTENDAL OCH STOCKHOLM

När tidpunkten för avresa från Jättendal närmar sig är Rufus försvunnen. Han är inomhus men var?

Jag går runt med matskålen, låter torrfodret rassla frestande och pratar med exempellöst löjlig gull röst.

Går runt i alla rum  och avläser varje tänkbar yta, säng, soffa  eller fåtölj där han kan tänkas ligga. Ingen Rufus.

Den här katten vill inte resa till Stockholm, den saken är klar och det är först när jag sätter mig och daskar favoritborsten mot knäet som han plötsligt hoppar upp, från ingenstans och låter sig infångas.

Per Engberg kör oss i sin Pickup till hållplatsen vid E4 och så  står man där i duggregnet medan vinden och bullret från långtradarna drar i kepsen.

Y-bussen är knökfull, Rufus försvinner in i sig själv, är han katatonisk? medan jag seglar bort  in i en otrolig bok: “Hakawati – Sagoberättaren” av Rabih
Alameddine
medan bussens luftrum i övrigt behärskas av människor som inte borde få äga en mobiltelefon. Långa meningslösa, inte för de som pratar kanske, samtal, tjatigt omtuggande av skitsaker, med andra ord den sortens mellanmänskliga kontakter som borde försigå i slutna rum men inte på allmän plats.

Någon borde gå med en vattenhink i gången, beröva skitpratarna deras telefoner och dränka dessa i hinken.

När Greven möter vid Cityterminalen börjar han genast orera om  könskvotering. Han gastar och går på om kontrollsamhället och löjeväckande ingrepp i människors frihet. ”Ibland måste man kanske lagstifta för att få till stånd en förändring” föreslår jag men  detta viftar han bort. ”Snart får ingen röra ett finger utan att Staten är där och petar.”

Kanske är jag ett exempel på DDR-människan, en som inte anser att alla borde få inneha mobiltelefon?

Hem med Rufus, han hoppar glatt ur sin kattkorg medan vi går ned till ”Jerusalem Kebab” i Gåsgränd. Ett sällskap, kanske Palestinier, slänger käft med innehavaren allt medan denne gör i ordning våra tallrikar med Kebab, kyckling, Falafel, grönsaker med kikärtsröra samt bulgur.

EN KATT KLEV PÅ TÅGET

Efter avslutad 2-veckorsperiod med ”Ring P1” från Sundsvall är det dags att resa Söderut. Var är Rufus transportkorg och hur får jag honom att gå in i den trånga mojängen?

Maria, som inte är tappad bakom en vagn, hittar väskan, placerar Rufus i korgen och kör oss in till Hudiksvall.

Givetvis håller E4:an på att grejas till och trafiken är omdirigerad genom små bya och på väldigt krokiga vägar.

Rufus hatar alltihop och mjaoar högljutt men ibland handlar livet om att stå ut.

En katt klev på tåget

Om allt går som det ska står Greven på perrongen i Stockholm.

”Miao!!!” klagar Rufus och bökar runt i korgen.

”Jag vet Gubben, men det går över och ikväll blir det Melodifestival på TV. Det ska väl bli skojigt?!”

TOMT

Täppas på soffan-10 och vindstilla. Ingen står på fönsterblecket, piper och vill in.

Ingen står heller på bron, jamar och vill in.

Ingen hoppar upp och lägger sig på min mage när jag mediterar på kökssoffan. Ingen stiger och sjunker som en säl på en levande klipphäll.

Ingen rullar ihop sig i mitt knäveck och somnar.

Det är som det är när Morris är borta och manlig självömkan leder ingenstans.

Nu gäller det att se framåt, skrota 2010 och kliva rätt in i 2011.

I hallen står en låda med 10 kg fyrverkerier och gonar sig. Den sammanlagda krutvikten ligger på drygt 7 hg så alldeles hopplöst är det inte.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter