kyrka

SKÖRDEAUKTION

Igår var det jag som höll låda i Mjölby men idag, söndag, kan jag, tillsammans med Maria, sitta lugnt i kyrkbänken,och lyssna på Bengt Viklund när han kör Högmässan i Gnarps Kyrka.

Egentligen har vi nog mest kommit för Skördeauktionen som ska följa Högmässan men Bengts show är inga dåliga grejor.Med en bra organist och en kyrkokör håller han igång så att de församlade kommer i stämning. Alla är inkluderade, och det är inte bara tre äldre damer på första bänk som lyssnar, utan en samling på minst 70 personer.

Efteråt dricker vi kaffe och äter bullar samt toscakaka i bänken där vi sitter.

Bengt sadlar om från Präst till auktionist och som klubba har han en sopkvast. Det är mycket skratt och gott humör. Alla älskar Bengt.
Vips har vi ropat in äpplen, honung, ägg och torkade linblommor.

SOMMARNÖJE

På sommaren händer allting. Vilken glesbygd som helst lever upp och sommargäster kan få för sig att ”så är det på landet”.

Det är det inte alls. Alltså, så.

Visst är det en och annan auktion, Riksteatern gästspelar i en Godtemplarlokal och på Bergsjö Bio är det Opera i en direktöverföring från Metropolitan i New York. Från mitten av Oktober till, för utom Jul och Nyår, fram till Mars/April är det rätt lugnt.

Under Juli månad är det så många arrangemang att man blir yr i mössan.

Var inte vi på en Orgelkonsert i Jättendals Kyrka för några dagar sedan eller har jag drömt det?

Jo men nu mins jag tydligt. Anders Winterstam gav konsert och jag trodde att han skulle spela på den befintliga orgeln.

I verkligheten hade han en egen elektronisk klaviatur och några kraftiga högtalare.

”Ni får gärna hålla för öronen under slutstycket, jag tar inte illa upp, för det kommer att bli högt” förklarade Anders.

Sedan tog han i så att bröstet höll på att, fast på ett skönt sätt, att sprängas.

DRIVKRAFTER I JOHANNES KYRKA

Taxin som ska köra mig från Skomakargatan till Johannes Kyrka vid Döbelsgatan ringer från Källargränd, den som ligger invid Nobelmuseet och leder in från Slottsbacken mot Stortorget och säger att han inte vågar köra längre in i Gamla Stan. Ok, fattar, och jag sätter iväg. Rullar som en Flipperkula ut på torget, fastnar i ett par uteserveringar för att så småningom nå Källargränd och den väntande bilen.

Är därför något sen när Katarina, präst, tar emot mig.

”Det är mycket folk som väntar” säger hon och trycker vänligt min arm.

Hon och jag sitter längst fram i det väldiga kyrkorummet. Hon vill prata om drivkrafter och frågar om jag har några ”Heliga platser”?

Jag berättar om bäcken som rann förbi tomten på landet när jag var liten. Dess kristallklara vatten bubblade upp ur sanden en bit upp i skogen, och den rinner över glittriga stenar, året om, ned mot sjön Malmjärn.

Hon frågar också om det är något som berövar mig kraften?

”Alkohol” säger jag. När jag någon gång trillar dit blir jag fullständigt kraftlös. ”Snacka om energitjuv”.

Kyrkoherden Ingmar Johansson i S:t Johannes kyrka är en djävel på att sjunga Dylan.

Ett inlägg delat av Täppas Fogelberg (@blindfotografen)

Sedan sjunger Kyrkoherden Dylanlåten ”Knockin on heavens door” och han är verkligen en jävel på att sjunga.

En gullig dam hjälper mig att tända ett ljus.

”För Mamma, va?” mumlar hon men jag tänker för närvarande mer på Greven, min yngste son.

Återvände till mitt krypin på Skomakargatan och fortsätter läsa ”Selfies” av Jussi Adler Olsen, jättebra inläst av Stefan Sauk, och tar nästa dag Y-bussen norrut igen.

FULLT STÅHEJ I STORKYRKAN

Dra på trissor vilket Ståhej när Händels ”Messias” uppförs i Storkyrkan. Stor kör, orkester och gubbar vilka brölar som om de får sina ekipage omvridna och damer  vilka ylar likt  de satt sig på häftstift. Till slut, en bra bit in i andra avdelningen, efter paus, kommer hiten ”Halleluja”. Kör, sångare  och orkester tar i så det fladdrar i håret och kittlas i magen. Det är härligt, som Pastorn sa.

Somliga tunnisar, de som inte pallar 3 fullmatade timmar Händel, passar på att smita efter just satsen med ”Halleluja” och då glider vi  tysta  möss  ett stycke åt höger längs  bänken. Men det skulle vi inte ha gjort. I alla fall inte om man får tro den kärring som hutade åt H för detta. Lite skenhelighet får man stå ut med om man vill njuta av Händel i Storkyrkan.

Josef och MariaTre vise männen

Längst fram står, som sig bör, själva Julkrubban. Jesusbarnet befinner sig fortfarande i sin Moders mage och Josef är väl en aning konfunderad  då pappan lär vara Den Heliga Ande.

Allt medan krämarna ute på torget kränger Polkagrisar till tonerna av Lili och Sussie som ur skrapiga högtalare sjunger ”Jag såg mamma kyssa Tomten”.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter