promenad

1 2 3 25

GÅR I REGNET

Vädret kunde vara bättre, visst, regnet hänger i luften, men strunt i det, vem vill sitta inne och mögla så vi, Maria och jag, sätter iväg.

Först Djursta, upp mot skogen, förbi Maggan och Liitens, ned till Hårtevägen. När vi svängt av efter Maggan Östberg och knatat Sandvägen ända upp till Crossbanan börjar det regna.

Vi får kaffe i Klubbstugan och fortsätter vidare. Går förbi Kråkfläcksmon, byarna Mugg och Bäling.

I en hage står några kalvar, kor råmar och myggor sticks.

En milsten kantar vägen. Ett minne från en tid då vägarna var krokigare och ingen hade vare sig iPhone, usb-sticka eller Bluetooth. Det var innan tillvaron ritats upp med linjal, kostnadsberäknats och måloptimerats.

Fast det är kul med iPhonens stegräknare, när vi kommit fram, blöta och ömma i vaderna har vi gått drygt 25.000 steg.

När vi pustat ut och torkat upp hämtar vi mat hos Thaimadamen och nu gör Maria Rabarberpaj. Fattar inte att hon orkar men gläds åt att om jag gått denna promenad för 25 år sedan, så hade jag, fet och otränad, dött på kuppen.

VACKER BEGRAVNING: KINA COLLING, VI ÄLSKAR DIG

Ulla plockar upp mig. Vi ska följas åt till Kina Collings begravning. Men först måste jag lyfta ut en söndertuggad mus som Rufus släpat in. Varför är han inte Vegan?

Kyrkan är proppfull och stämningen är ljus, inte tragisk, och det blir så tydligt vad mycket hon betydde för hela denna bygd.

Efter sång och predikan blir det inte, som brukligt, defilering runt kistan. Istället bärs den ut, församlingen följer efter, och det är när den sänkts ned i graven som vi kastar våra handblommor, Somliga säger några sista ord.

För att vara en begravning är den väldigt fin. Man blir inte tung i bröstet utan snarare ljus i sinnet. Men det är väl det där med att Kina betydde så mycket för så många.

Vi fortsätter, efter Landgång och Kladdkaka i Församlingsgården till Harmånger där Ulla hjälper mig att handla. Cruisar vidare, förbi Honik, ett landskap i ljusa examenskläder, till Bergsjö där Ulla beställt böcker om akvarellmålning.

Öppet ljudlandskap med ”Fogelbergs Ljudbokspodd” Avsnitt 9 ute nu, med Ernst Brunner och Reine Brynolfsson.

Ett inlägg delat av Täppas Fogelberg (@blindfotografen)


Lite senare denna eftermiddag kommer Maria och då ska vi fotvandra Jättendal-Gnarp och det slår mig att jag glömt att säga till henne att en av Bröderna Jonsson, han berättade det under begravningskaffet, såg en björn just på den sträckan för två veckor sedan.

Det händer så mycket att jag snudd på glömmer bort att avsnitt 9 av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”, med Ernst Brunner och Reine Brynolfsson, släpps idag.

SITTER RUNT EN ELD

Hur svårt kan det vara? Inte särskilt. Vi samlas i försommarkvällen, som ännu är varm, och går i samlad tropp ned mot Vadeån.

Det är SNF Nordanstig som anordnar en liten kvällspromenad, den kallas visst för ”Nattvandring”, och efter att i åns strandbrink svarat på några frågor samlas vi runt en eld, grillar korv, dricker kaffe och äter Wienerbröd.

Det är Maria, René, Tomas, Ulla, Erling, jag och hon Enros m.fl. Frågorna är svåra och det är bara de mest inbitna naturnördarna som kommer ens i närheten av de rätta svaren.

Varför kom jag inte ihåg ”Kabeleka”? Maria beskrev ju bilden och i mitt inre ringde klockor men inte kom jag ihåg namnet, bara att Mamma sa att vi inte kunde ha den inne, den luktar så illa, när jag stolt kom med en liten bukett.

Sedan började vi prata om böcker. Det började med att René berättade att hon blivit helt fångas av ”Mästaren och Margarita”, ett tips från TullaMajas och min Ljudbokspodd, och sedan bara fortsatte det.

När solen skymdes av moln kom kvällskylan smygande, vi bröt upp, for hem och tog en varm dusch. Men kläderna och håret fortsatte att lukta vedrök.

HÄLSINGEPROMENADER, ELLER, PÅ JAKT EFTER DEN GÖK SOM FLYTT

Onsdag kväll och Maria och jag går en 1-milasväng runt Åstjärn, Hoppskogen och tillbaka till Gnarp City. Det doftar försommar och är förskräckligt vackert. Allt är i sin början, Vitsipporna, liljekonvaljerna och björkarnas blad. Ändå ska alltihop vissna. Är livet sorgligt?

En dam kommer störtande som ut ur en 40-talsfilm och prisar det faktum att vi kommer gående just längs hennes byväg. Hon kramar Marias händer som vore de en högtidlig skurtrasa.

Torsdag, Kristi Himmelsfärd, och vi klämmer Norrboleden, drygt 1,5 mil. Den börjar vi Norrbo Hembygdsgård, mitt mellan Norra och Södra Dellen. Var är Göken? Vi hör fåglar som nog är den eller den sorten, men säker kan man aldrig vara. Inte som en ornitolog.

Vi hör kor råma. Det låter som om de har kolik.

Vid en stuga håller två gubbar på att lasta skrot och skräp på en släpkärra.

Den ena gubben, i snickarbrallor, träningsoveralljacka, en toffla och blåstrimmig näsa, fattar intresse för min käpp.

”Ser du inte någonting?”

”Inte ett smack” säger jag.

Han berättar att han varit inom sjukvården och varit med om sådana där operationer där de gör ett snitt under hakan och viker upp hela ansiktet för att komma åt något.

”Får jag hålla i din käpp?”

”Visst” säger jag, demonstrerar att den går att vika ihop och langar över den. Det känns befriande. Ingen, förutom något barn, har någonsin velat/vågat be att få prova min Vita käpp.

”Själv äter jag antidepressiva” säger mannen, Den andra gubben, i jeans, t-shirt och gummistövlar, börjar bli otålig. Han vill komma iväg till skroten.

Huset mitt emot, det är helt säkert det som är Gökens Näste. Där inne sitter fanskapet och trycker.

Vi fortsätter, äter sallad och fikar vid Sördellens Norra strand. Det är ett fasligt sjå innan vi kommer åter till bilen. Surhål, spångar och oländigt värre.

Till slut kommer vi fram, jag är svettig och utschasad, jag tar några bloss Greve Hamilton och Maria plockar fram en flaska Svartvinbärssaft.

Det hettar behagligt i kinderna, ömmar i kroppen och Gökens Näste, det var nog, som sagt, där de två gubbarna lastade skräp.

1 2 3 25
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter