publicistklubben

1 2 3 5

KRÄNKT, KRÄNKTARE, KRÄNKTAST

Funktionsvarierad”. Det var som katten. Det är det senaste, och för tillfället mest accepterade, eller politiskt korrekta om man så vill, ord som beskriver en person som jag. Inte Blind, Synskadad, Handikappad eller Funktionsnedsatt, nej, det ska vara ”Funktionsvarierad”.

Tänk vilket pyssel när de ska byta namn på t.ex. Handikapparkeringsplatser. Många arbetstillfällen blir det.

Eller är det kränkande att kalla en arbetsuppgift för ett ”Arbetstillfälle”? Kan det leda till ett utanförskap för den som ska utföra arbetet?

  Björn och jag är på Publicistklubbens debatt om vad man bör, får och kan  säga på Kulturhuset vid Sergels Torg.

Var det verkligen relevant att beskriva de som blev mördade på det där Vårdhemmet i Japan som förståndshandikappade?

Det var en intressant debatt, ledd av SR:s Torehammar, och det var befriande när Alice Bah Kuhnke, som f.ö. blev kallad ”Negerfitta” i skolan, sa att allting inte kan vara rätt. Man kan säga eller göra fel men sedan prata om det. Ängslighet är inte bra. Ingen är perfekt.

Alice Bah Kuhnke och jag

Stegade fram till henne efteråt och så stod vi bara där, hoppade och tjoade. Hon är skön och jag ska genast börja följa henne på Instagram. Hon syntolkar sina utlagda bilder på det att vi som är ”Funktionsvarierade”, kan ta del av dem.

MÅNDAG MED MARGOT (PUBLICISTKLUBBENS MÖTE OCH DEBATT)

  Salen är fullsatt, SÄPO-personal håller örnkoll och stämningen är förväntansfull, nästan lite högtidlig.

Jag håller Felix under armen för att styra mot området framför scenen när en kvinna sluter mig i sin famn. Hon doftar gott.
”Är det Britt-Marie?” undrar jag i hennes öra. Det var ju Britt-Marie Matsson från Göteborg, en av Sveriges vassaste och mest erfarna journalister, som fick Publicistklubbens stiligaste pris.

Margot och jag
”Nej hör du, jag heter Margot, och, vill du inte krama mig?”
”Jo för sjutton, det är klart jag vill.”

Vi står och nojsar en stund och har det trivsamt i största allmänhet.

Felix tar bilder, säkerhetsvakter, UD-sekreterare och assistenter håller sig undan och bakom står Björn Häger, PK:s ordförande, enligt ett vittne röd som en tomat i ansiktet, och gastar.
”Skamlöst!”

Förmodligen är han bara avundsjuk men det är sådant som vi tilldragande silverrävar får dras med hela tiden.

Två Turkiska journalister får också ett fint pris. Det var de som avslöjade att Turkiets regim sålde vapen till den syriske diktatorn och blev kallade förrädare och hamnade i fängelse. Lyckligtvis är de fria och de talar med värme och kraft om Pressfrihet.

Debatten om  yttrandefrihet, att EU ser mellan fingrarna på Turkiets mindre smickrande beteenden, att det fria ordet nästan inte existerar längre och oberoende rapportering knappt finns , det är den som Margot deltar i, löser inga svåra knutar men vi fick lära oss att en sådan sak som bistånd inte kan villkoras. Eritrea, som har den sämsta pressfriheten i den kända världen, får, var det 2 miljarder, av Sverige men det köper inte David Isaacs frihet.

När vi strosar hemåt längs Drottninggatan funderar Felix:
”Ja nu har jag hand hälsat på både David Cameron och Sveriges Utrikesminister.”

Sant. Men det var jag som fick en kram av Margot fast det ska inte göra mig mjäkig om hon kommer upp i ”Ring P1”. Det är härligt med kramar men de tystar inte det fria ordet.

ÖKAD KOMPLEXITET

  Stockholm känns som en Engelsk   landsortshåla,  Allen Banks kommer ut från en Pub, mumlar en lätt svordom över vädret, knäpper skinnjackan och strövar ned längs kullerstenarna, när jag lämnar Katarina Kyrkas församlingshus, kursen i MBRP, glider, med sömnigt arbetande vindrutetorkare mot Kulturhuset vid Sergels Torg.

  Felix, som redan bänkat sig på Publicistklubbens möte om Pressetik och Miljöjournalistik, kommer ned till stora entrén och möter.

”Vi behöver en ökad komplexitet” säger Maria Wetterstrand sakligt på svar om hur miljöjournalistiken kan förbättras.

Publiken gäspar. Detta möte är tyvärr vältalighetens sammansvärjning och hur det nu en gång är med vältalighet är en sak kul. Den går in genom ena örat och ut genom det andra.

HANS ROSLING LIVE PÅ PUBLICISTKLUBBEN

Det är inget särskilt med mig, jag bor i radhus i Uppsala och min katt sprang bort förra året.” Hans Rosling river ned skrattsalvor när han replikerar på påståenden som att han är ”Vetenskapens Rockstjärna” men faktum är att av allt det som skrivits om honom är det bara 5% av artiklarna som tar upp hans sakfrågor. Personporträtt går före allt och han har därför slutat ge intervjuer. Det blir bara fel.

Jag och Felix + Rosling

”Katt heter Cat och hund heter Dog, på Engelska och det är väl inget att diskutera” säger han apropå att han anser att det i Sverige ska debatteras trots att de som pratar inte alltid har någon ordning på fakta. Folkbildning är hans stora grej. Han plockar med sina klossar, visar diagram och är en sådan Agitator att man undrar var hans jämbördiga är. Politiker måtte gråta av avund.

En kvinna reser sig, säger att hon är konsult, har gråt i rösten och menar att Rosling är ignorant och kategorisk. Hobbypsykologen i mig förstår att han genom sitt makalösa självförtroende, en vit medelålders monsterhybrid mellan professor och komiker, retar gallfeber på somliga. Kvinnan i fråga har inget konkret att sätta emot och sedan kommer en vegan från Veganförbundet och börjar tala om animalieproduktion och växthuseffekten.

”Det här är ju som om jag skulle gå på Läkarstämman och lägga mig i” viskar journalistkollegan Peter Ekstrand. Det är uppenbarligen en och annan som inte är medlem i Publicistklubben  som vill ta chansen att själv få missionera när Hans Rosling håller låda.

1 2 3 5
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter