Ring P1

1 2 3 48

BEMÄRKELSEDAGEN

Det strömmar in gratulationer, och dessutom, förtjusta mail från SD-anhängare.

De senare har just läst i Expressen att jag hamnat i karantän och inte får sända ”Ring P1” tiden runt Riksdagsvalet. De tackar sin lyckliga stjärna över att slippa höra mig.

Har föreslagit för Maria att vi ska ta middagsmaten från Madame Thais Thaivagn men när vi kommer hem till henne doftar det Stjärnkock.

Vi sätter oss till bords, äter oxfilé, potatisgratäng och sallad. Jag är överrumplad och glad, Thaivagnen i all ära men denna måltid smäller högre.

Jag och Arlindo

Till fikat, med kaffe och kladdkaka på mandelmjöl kommer Marias syster Carine, den lilla ljuvliga retstickan, och svågern Arlindo. Jag får paket och känner mig verkligen firad så det känns ända ned i tårna och pirrar i maggropen.

Som en extra överraskning kommer min favorit, ”Den sista Hippien i Gnarp” och läser nedanstående dikt.

Vilken bemärkelsedag!

En man från Jättendal
Var en riktig bokmal
Lärd och belevad man
Och kulturell som bara fan
Hans intressen var av högre sort
Aldrig på Ålandskryssning han reste bort
Att besöka museer var en fröjd
Att traska runt i timtal gjorde honom nöjd
Att bli som gemene man
Han inte ens försökte
Istället det Norénska djupet han sökte
Ibland kunde det hända
Men ack så svårt för honom att erkänna
Att det fanns ett uns
Av fascination
Att umgås med en viss udda person

FREDAG MOT HELG

Vägkanten igen. Morgon, och även om jag inte knivskarpt uppfattar detaljerna är känslan lovande.

Vägkanten ett par månader tidigare, mörkt och kallt, är inte lika trevligt.

Nu är luften lätt att andas, det är bara ett par grader kallt och de väldiga snöplogkanterna är som älskade möbler i ett ombonat hem.

”Ring P1 099-510 10” fylls inte, som så ofta, av Dysterkvistar. Här är kvinnan som menar att allt håller på att bli bättre. IS är t.ex. tillbakaslagna. En man talar om fördomar, och det utan att fördöma, och även det samtalet andas möjligheter. En kvinna från, var det Småland, pratar med varm röst om vad man verkligen istället för att parkera på sin rumpa och svartmåla allt som rör sig, kan göra.

Otroliga gräddbakelser från Hagabagarn gör inte dagen sämre.

Pratar efter sändningen med TullaMaja, på temat ”Vad ska du göra i helgen?”

Hon förklarar att hon ska gå på ”Vaginaafton”. De samlas hemma hos en kvinna, TM:s granne, pratar om vaginan, äter lämplig mat och dricker förmodligen ett passande vin samt lyssna på ett vaginaföredrag av Dr. Fabian.

Det låter som vad ett gäng karlar gjort i urminnes tider, samlats för att jaga, fiska, köra fort, samla Hårdrockskivor eller bara bada bastu.

GÅ FEL, HITTA RÄTT

Tio cm nysnö runt kängorna, tänk att snö kan dofta, och det är bara någon minusgrad, Februarimilt , när jag står vid Åvägen och väntar på Jörgen.

En dörr öppnas, en bil startar och strax kommer han smygande.

40 minuter senare, i Studion, ringer jag Pether, producent, och ber honom plocka upp en kartong semlor jag beställt hos Hagabagarn.

Semmeldags med Pether

Skönt att vara tillbaka även om de lokala radiosändningarna tycks ligga i OS-dvala.

Euphoria

En man ringer om Dödshjälp. Ett klassiskt ”Ring P1”-ämne och det precis som jag varit på Bio med Maria. Filmen ”Euphoria”, om ett slags självmordshotell biter sig kvar i sinnet som en klåda.

Vad är ett liv värt och har man rätt att avsluta det själv?

En annan man ringer och vi fortsätter att tala om Dödshjälp. Efter 5 minuter säger han:
”Egentligen ringde jag för att prata om Halvorsens genomklappning under en skidtävling i OS.”

Detta plus lite om Akut Sjukvård.

Pärra, programchef på Radiostationen kör ned mig till 329:ans buss. Det har börjat snöa, toksnöa, sitter på bussen och pratar Petra Modé om Kommunpolitik och när vi kliver av i Jättendal har det gått från toksnöa till något som skulle kunna vara från en Sibirisk vinterfilm.

Vilse i vintern

Går hem, går fel, kommer rätt igen för att till slut hitta min gårdsplan, för att gå fel igen.

Irrar en halvtimme. Det är inte kallt och lite snö har ingen dött av. Hittar plötsligt dörren, går in, hälsar på Rufus, drabbas av övermod och går iväg med soporna.

Det var dumt. Någon timme senare hittar jag dörren igen, går in och hänger kläderna på tork.

Detta berättar jag inte för att det skulle vara särskilt synd om mig, blind eller inte, det är som det är. Tänker på det väldigt talande Instagraminlägget som ryggmärgsskadade Yasmine skrev: Det är inte tillkortakommandena som gör en till den människa man är.

Det är något helt, helt, annat.

 

GULDKANT

Hur känns det?” Undrar en löddrande Sportjournalist.
”Det känns flås, flås.bra”
”Ja men” reportern vill ha mer ”Hur känns det EGENTLIGEN?”

Läser, apropå Korea, ljudboken ”Flickan med sju namn” av Hyeonseo Lee. Det är ännu en skildring av vedervärdigt tankekontrollerat Nordkorea, flykt och alla fasor som är förknippade med detta.

Och ”Ring P1” som jag börjar med på måndag, vart tog den s.k. Nordkoreamannen vägen?

Han brukade ringa och vittna om vilket paradis Nordkorea egentligen är. Välkammade barnkörer i trevliga uniformer sjunger sånger till Ledarens ära och alla badar i mjölk och honung.

Det är de avvikande åsikterna som sätter Guldkant.

1 2 3 48
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter