SJ

LAMMKORV I GNARP

Felix följer mig till stationen. Trött på att ständigt springa ihop med turister, de står som på historiska fakta idisslande kor i grändhörnen, tar jag X3000 till Hudiksvall, äter en köttbullemacka för mina intjänade SJ Prio-poäng och fortsätter med Taxi till Jättendal.

Storspoven kvillrar och dansar över åkrarna. Bättre än ”Svansjön”.

Drar in luften. Bara det. inget annat; Storspov och jord som ruskar på sig i väntan på att klorofyllen ska ta fart.

Stänger av apparaten i skafferiet som sänder ut ljudvågor som gör gnagare sinnessvaga. De gör ju djurförsök på Möss, gör de inte, och jag vill inte ha min hjärna bombad av högfrekventa ljud.

Tränar med Maria i Gnarp, med gips på armen blir det mest ben, mage och rygg. Handlar på Statoil, de har Lammkorv!, och Maria förbjuder mig att köpa Gulaschsoppa för 40:- och minibaudgetter för 9:- st. Det tycker hon är en skam. Hon skulle bara veta vad frallorna kostar på 7/11 Västerlånggatan i Gamla Stan. De priserna är verkligen en Stor Skam.

Men jag säger som Toke och Röde Orm på Kung Haralds julgästabud:

”Åh, Timjan!” Fast tvärtom. Ingen smak men man får ändå vara glad över att de har Lammkorv i Gnarp.

VI MÖTS I GÖTEBORG

Tidiga tåget, 6.10 från perrong 10 på Stockholms Central, är en rasslande metallkorv på räls och den är stoppad med arbetsmyror med datorer och mobiler och vi är alla på väg till Sveriges framstjärt: Göteborg.

Möte med Ring P1-redaktionen + Cecilia Bodström, P1-chef och en föreläsare i ämnet Dramaturgi.

Det är roligt att träffa detta annars mycket utspridda gäng. Man hör dem ju bara på radio men verkligheten är något alldeles extra. Min producent Lotte Nord har kommit nedflygande från Sundsvall och det blir både fika, godisskålar, lunch och kaffe igen.

Får träffa en av mina radioidoler. Som språkintresserad är jag en hängiven lyssnare av ”Språket” i P1 och Anna-Lena Ringarp är lika rar som hon låter i min radio därhemma. Kjell-Albin Abrahamsson, den gamle buffeln, har även han en värme. Poserar med dessa båda och föreläsaren blir lite störd.

Hans föreläsning är dock inte mycket att hänga i julgranen, tyvärr, och man anar att han suttit vid Dramaturggurun Ola Olssons fötter och slukat varje ord.

Den här föreläsaren är annars av den nya ärliga sorten. Han förklarar inledningsvis att han aldrig frivilligt skulle lyssna på Ring P1. Nu har han, tack vare en viss ersättning, tagit sig igenom 12 program. Det är mer ärlighet än vad åtminstone jag står ut med. Jag funderade: Tänker han dra den där Tolstojgrejen om att ett gevär som presenteras på första sidan absolut måste avlossas innan boken är över, börjar jag gallskrika.

Ring P1 är inte den typen av berättelse, med ett anslag, några Cliffhangers, en fängslande förhöjning och slutligt klimax. Ring P1 är ett flöde och i allra bästa fall en pågående dokumentärfilm om det samhälle och den värld vi lever i.

Avviker med en Taxi i allra sista sekunden genom ett grådisigt Göteborg och sitter så på tåget och rullar norrut. Magen är full av konferensgodis.

Sitter och  pratar med en väldigt trevlig snubbe. Han klev  på i Skövde och är IT-man på Kinnarps möbler.

Då ringer K. Han låter mycket angelägen, ja rent av spänd och säger:

"Visst skrev du en bok som heter "Blindstyre" och som kom ut på Norstedts i början av 90-talet?"

"Jo det stämmer"

"Just det, och vet du, den 29.3 kommer Bengt Lindquists memoarer ut, han den f.d. Socialministern som är blind han med och; Hans bok heter "Blindstyre”?"

"I´m gona sue the fucker to hell"

"Ja för fan, han har ju massor av stålar från sina Minister- och FN-uppdrag!"

Framtiden är ljus på tåget på väg från Ring P1-mötet i Göteborg.

Kjell-Albin, jag och Anna-Lena
Kjell-Albin, jag och Anna-Lena

TWANG!

En djupt deprimerad Rottweiler ligger på golvet, har tassarna för ögonen och andas tungt som om världens all smärta vilar på dess hundvara.

En Loppcirkusdirektör i kanariegul kostym sitter med sin Loppcirkus i en glaslåda framför sig. Det är ingen vidare fart på Lopporna och det är det inte på Cirkusdirektören heller. Han verkar trött.

Glad som en demonstratris av superupptorkarsvamp på Hudiksvalls Marknad är däremot Ormkvinnan med sina tre pigga Kobror slingrande runt huvudet. Hon ger begreppet ormbo en upprymd innebörd.

Jag har fått plats i djurkupén på X2000 från Spår 7 14.23 från Stockholm. Har just ätit lunch med uppdragsgivare i Sumpan och är bara okomplicerat vardagsglad över att vara på väg till Jättendal. This Moment is a Perfect Teacher.

Rickard från Nordanstigs Taxi möter på perrongen och snart är jag i Jättendal. Gårdsplanen luktar vår men är en snorhal tårta med opålitlig isglasyr och när Maria kommer för att hämta mig till träning i Gnarp fastnar hon med sin Toyota. Hittar inte mina broddar. Svetten lackar. Hjulen spinner och liksom gnäller mot isen. Till slut bestämmer sig all denna Japanska plåt för att röra sig framåt och vi kommer iväg.

Gnor på i gymmet på Kulturstjärnan. En bågskytteförening håller på med sitt bågskjutande och situationen känns aningen osäker. Kommer en pil plötsligt, Twang!, att gå åt fel håll och genomborra en äldre herre som drar i några slags spakar. Det vore ju en fin final.

På hemvägen stannar vi vid Statoil då jag måste ha en del produkter. Köper det två sista bananerna från fruktdisken. Att kalla fruktmontern på Statoil i Gnarp för fruktdisk är som att kalla en friggebod för Taj Mahal.

Det är bara så skönt att vara åter i Hälsingland.

SPORTLOVSTÅG

07.28 från Stockholm Central på väg till Östersund och Åre är denna lördag morgon ett riktigt sportlovståg. En unken lukt av ovädrad långkalsong slår emot redan i vestibulen, i vagn 3 är det pjäxdans, vagn 4 hattparad och i vagn 5 visar samen Pirra Lurva hur man kastar lasso och brottas med offpiståkare.

I djurkupén bråkar en elöverkänslig, en laktosintolerant och en pälsallergisk läderfetischist om vem som det är mest synd om.

I Bistrovagnens mitt står en tunna med skvimpande Renblod. Entusiastiska vildmarksfantaster tar av sig på överkroppen, gnider in sig med blod och utför något som de själva anser är ekologiska trumresor till varats innersta kärna. Ett par veganer sitter i ett hörn och surar. Med sina iPads försöker de få kontakt och ledning av Steve Jobs där någonstans ute i eterrymden.

”Mamma, jag Vill ha prickigkorvsmörgås!” kräver en liten röst och punkterar min dröm. Stiger upp till medvetandets yta , Greven sitter mitt emot och slumrar och jag finner att det ännu är långt till Undersåker, Jämtland.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
H: Helena, Täppas fru. Leg. Psykoterapeut.
Greven: 14-årig son med sinne för hyss.
Jullan: 19-årig dotter och stundom Web-redaktör.
Fillen: Felix 23-årig son som arbetar på ”Peppes Pizza” i Oslo. Kan mycket om öl.
Nilas: Nilas 28-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 32 som tillsammans med Håkan är föräldrar till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist.
Jerry: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.

Arkiv

Kommentarer

Täppas Twitter

  • Det är gipset runt arm och hand som muterat till Havarti-ost. Idag ska det av
    2012-05-11 11:25
  • ”Somliga tror att alla blinda kan spela piano”
    http://t.co/zmDPc69X
    2012-05-10 15:41
  • "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren? #agenda
    2012-05-06 20:16
  • "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren?
    2012-05-06 20:04