snö

VÅR ÖVER NAVET

För min inre syn ser jag hur ett blått förhoppningsfullt vårljus sänkt sig över Navet. Slöslasket vispas upp av väldiga bussdäck, strävsamma medborgare ska hem till Njurunda eller kanske Bosvedjan. Det är människor som är på väg till eller från. 
 

Sedan har vi Navets innevånare. Vindpinade existenser, alltid sugna på ett järn elller en sil. Skrovliga röster. Det är så långt från dagisfrökenlena tonlägen man kan komma. Det här är livet när det är avskalat alla förhoppningar.

Men denna dag, som idag är, med ljuset, värmen och snö som rasar från taken låter även fyllona lite gladare.

När 329:ans dubbeldäckarbuss släppt av mig i Jättendal går jag fel när jag knallat uppför Gammelvägen, tusan också, men jag ringer Maria på facetime video, håller upp telefonen och så guidar hon mig rätt jag kommer ned längs Åvägen.

Där finns inga skrovliga röster, förutom min, en Hackspett bearbetar ett träd och strax är jag hemma och gullar med Rufus

LIVET MELLAN SNÖVALLARNA

Ett glest virvlande snöfall gör mig sällskap mellan plogvallarna. Det nyper i kinderna och luften, -6, är behaglig.

Alla ljud, som snöfria årstider kommer direkt, är nu dämpade av all snö. Allt försvinner i snön.

Mårten Lärka, Clara och Margareta Norborg

Tvekar lite vid Gammelvägens fot, de lättlästa plogkanterna är borttagna för att förbättra sikten, då stöter jag ihop med Mårten och dottern Clara. De slår följe och en bit upp i backen, någonstans vid Stefan Hansson, kommer Margareta Norborg . Hon är en minst lika flitig byvägsflanör som jag. Vi står och pratar. I bakgrunden håller Jesper Engberg och en kollega på att gräva för fiberdragning.

Fibergrävaren Jesper Engberg

Det kan vara en rekordvinter med så mycket snö att även de äldre har svårt att minnas något liknande, men fibern ska fram. Kanske vintern -55 eller var det -65, var det något liknande.

Margareta säger Hej och går vidare. Vi fortsätter uppför Ram-Hans backe och hittar Jesper med spaden i högsta hugg. Under det tjocka snötäcket är marken blygsamt tjälad men vid de plogade infarterna är det fruset ca 60 cm. På dessa ställen tinas marken med glödande kol.

Ett styvt arbete.

Mårten berättar att det är mycket prat om fibern på ”Sociala medier”. Många hoppas mycket på fibern. Det är den som ska göra allting så mycket bättre.

Fortsätter ensam nedför Åvägen. Maria ringer från Mora. Hon har inte bara kommit i mål utan även hunnit duscha efter att ha skidat en Vasaloppssträcka, bra gjort, och jag frågar, som en sportreporter vid OS:
”Hur känns det?”

FREDAG MOT HELG

Vägkanten igen. Morgon, och även om jag inte knivskarpt uppfattar detaljerna är känslan lovande.

Vägkanten ett par månader tidigare, mörkt och kallt, är inte lika trevligt.

Nu är luften lätt att andas, det är bara ett par grader kallt och de väldiga snöplogkanterna är som älskade möbler i ett ombonat hem.

”Ring P1 099-510 10” fylls inte, som så ofta, av Dysterkvistar. Här är kvinnan som menar att allt håller på att bli bättre. IS är t.ex. tillbakaslagna. En man talar om fördomar, och det utan att fördöma, och även det samtalet andas möjligheter. En kvinna från, var det Småland, pratar med varm röst om vad man verkligen istället för att parkera på sin rumpa och svartmåla allt som rör sig, kan göra.

Otroliga gräddbakelser från Hagabagarn gör inte dagen sämre.

Pratar efter sändningen med TullaMaja, på temat ”Vad ska du göra i helgen?”

Hon förklarar att hon ska gå på ”Vaginaafton”. De samlas hemma hos en kvinna, TM:s granne, pratar om vaginan, äter lämplig mat och dricker förmodligen ett passande vin samt lyssna på ett vaginaföredrag av Dr. Fabian.

Det låter som vad ett gäng karlar gjort i urminnes tider, samlats för att jaga, fiska, köra fort, samla Hårdrockskivor eller bara bada bastu.

SENIORUNIVERSITETET I SUNDSVALL

Det är varken Irkutsk eller Archangelsk utan Sundsvall i Januari. Väldiga snöhögar, gnällande hjulaxlar och påpälsade människor med andedräkter som rökmaskiner vid en Tundrateater.

Gunnar, pensionerad Polismästare, tar emot utanför Pingstkyrkan på Rådmansgatan 37. Han leder in mig i stora salen och det har redan samlats mycket folk.

Det är Senioruniversitetet som anordnar säsongens första föreläsning, det ska bli 25 innan sommaren, och det är jag som är själva föreläsaren.

Jag är en aning pirrig i magen men det märks på en gång att publiken är mina vänner.

Förr försökte jag vara rolig men nu känns det som om mitt prat kommit hem. Kärnan är Acceptans, att inte väja och smita från problem utan ta dem för vad de är och sedan gå vidare.

Det finns förstås en terapiform, ACT Acceptance Commitment Therapy, och det är väl den som är kusin med min oakademiska utläggning.

Det blir en bra föreläsning och efteråt följer mig Gunnar till Navet/busstationen och innan 329:ans buss dyker upp pratar vi böcker, mest deckare förstås.

När bussen en knapp timme senare stannar i Jättendal tar jag på mig Reflexjackan och gruvar mig för att gå kilometrarna hem. Då, strax innan Stefan Hansson, stannar Johanna Gustavsson och undrar om jag vill ha skjuts hem?

Den här Torsdagen i buskalla Januari har artat sig till en riktigt bra dag.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter