snö

SÖDERHAMN, VARDAG

  Det ligger nysnö över Våren i Jättendal och en gubbe som jag möter under promenaden runt byn, säger när jag berättar att jag ska ta mig en tur till Söderhamn, att:
”Där är det så mycket Negrer nu för tiden att det är alldeles svart”. Denne man har uppenbarligen missat att vi idag inte använder N-ordet men jag förstår ungefär vad han menar.

  Söderhamn, en gång en stolt Industristad med egen flygflottilj, F15, och en slags förhistorisk gatufest som hette ”Strömmingsleken”.

  Jag brukar ibland sjunga ordet Söderhamn istället för ”Southern man” som en Texasgrupp hade en hit med för länge sedan.

  Jag följer med som sällskap när min väninna ska göra sjukhusbesök hos en specialist på Söderhamns sjukhus och vi börjar med att ta X-tåget genom det vita landskapet. Tåget rullar på, det är så mycket vardag och måndag att det stockar sig i bröstet men det är spännande att vara på väg till Söderhamn.

  Vinden klöser likt ett ilsket Lodjur när vi stiger av vid den station som också kallas Söderhamns Resecentrum. Trots det pampiga namnet känns det som en betongkloss utslängd på den Sibiriska tundran.

  Lokalbuss in  till stadens centrum.

”Ser du många mörkhyade?”

”Jovars” svarar min väninna.

  Vinden vid Järnvägsbron i Centrum är inte nådig den heller men snart sitter vi på nästa buss som tar oss till Sjukhuset.

  Byggnaden gör ett intryck av att vara bortglömd och stadd i förfall. Ingen Cafeteria i entréutrymmet och allt är lite tyst och dystert.

  Vi tar en hiss till våning 4. Även hissen håller klaffen då den inte är utrustad med en sådan där automatröst som finns på moderna sjukhus och som säger vid vilken våning man befinner sig.

  Läkarbesöket går raskt, doktorn talar Stockholmska och besvären visade sig inte vara farliga. Skönt.

  Ut i vinden och ny buss ned till Centrum. Vi byter lokalbuss igen och det känns väldigt mycket som att det är måndag hela veckan i Söderhamn.

  Man kallar staden för ”flygstaden” men det där  var ju länge sedan och Gud vet vad de pratade om på ”Tillväxtkonventet” som gick av stapeln för något år sedan. Hade de gott fika mellan dataprojektionerna?

  Strax sitter vi inne i Resecentrumet igen. Där finns faktiskt ett kafé och jag hade, världsvan som alltid, upplyst min väninna om att kaffet på  detta ställe är Norra Europas hemskaste men det visar sig vara helt ok. Smörgåsen och Hallonmazarinen likaså.

  En dam talar in ett mobilsvarsmeddelande. Det är fruktansvärt långt och när man själv får ett sådant meddelande hinner man både gå på toa och dricka kaffe innan man lyssnat färdigt.

  Jag blir upplyst om att kvinnan bär Kanariegula byxor och en illröd halvlång yllejacka. Vi spekulerar i om hon kan tänkas  vara psykolog.

  X-tåget kommer. Det var Söderhamn det och jag undrar om de på det där konventet talade om att invandringen kan ge staden en gynnsam utveckling. Förmodligen inte och jag må vara orättvis men frågan är om inte hela Söderhamn är fel ute.

    Men det är alltid trevligt att göra en liten utflykt. 

LATISSIMUS DORSI

  Gamla Stans gränder är klädda med fluffvit snö. Plogningen hänger inte med och det bildas tilltrampade stigar.

”Vad har du gjort idag?” Frågar Eliot som sitter i kassan på Munkbrohallen.

”Tränat Latissimus Dorsi och gjort en del balansövningar med min PT Sanna.” Jag kommer direkt från gymmet, har snö på kepsen och vill ha med mig en klase bananer innan jag pulsar upp i gränderna,  riktning Tyska Kyrkan.

”Lati vadå?”

”Det är den stora ryggmuskeln och om man inte som äldre  vill bli krokig eller få gamnacke är det bra att träna den.”

”Aha, kul att se dig förresten” och så tar han betalt för bananerna.

  Latissimus Dorsi är inga dåliga grejor, jag säger då det.

DEN SKÖRA TRÅDEN

Snö. Det kommer ett råmande från gårdsplanen. Det låter som ett rytande urtidsdjur.

Snö faller och Nicke plogar. Allt är i sin ordning.

Men om man bryter ordningen. Vad händer då?

Hon slutar äta kött, tömmer kylskåp och frys på allt som har med djur att göra.

Hennes man, en riktig träbock, fattar ingenting och tycker mest att hon, som aldrig tidigare gjort något väsen av sig, är jobbig. Hennes pappa blir rasande och ger henne ett hårt slag.

Hennes svåger är också speciell men kanaliserar sin ovanlighet i sin videokonst.

Det här är boken ”Vegetarianen” av den Koreanska författaren Han Kang.

Jag tror den handlar om den sköra tråd som skiljer det ”normala” från det avvikande. Vi följer alla en stig och om den bryts går det åt helvete.

”Vegetarianen” är en väldigt bra bok.

LIVETS SALT

Kvart över sex på morgonen kommer Nicke och  plogar gården och 07.00 kommer Jörgen och plockar upp mig.

Det går långsamt en bit och Jörgen förklarar att vi hamnat bakom en saltbil.

Men vad vill folk prata om i ”Ring P1” idag? USA-valet, det som bubblar i många sändningar. Uppjagade röster berättar det de redan berättat.

Det visar sig att folk som ringer vill prata om salt, vägsalt.

Själv blir jag svag för damen som sa att Kyrkan, för att få relevans i dagens värld, borde lägga ned pratet om SKULD och istället  koncentrera sig på SKAMMEN.

Vi tror, både hon och jag, att Skammen ligger som ett lock över allting.

”Men vad ska folk säga?”

”Jag duger inte som jag är.”

Och så vidare.

TullaMaja skjutsar ned mig till 329:ans buss och sedan är det bara att knata hemåt genom snömassorna. Snön suddar ut allt som jag känner igen, snöplogkanterna är skumma och jag hittar inte infarten till vår gård. Till slut kommer en traktor och jag får stå på fotpallen när han skjutsar in mig på gården, själv hoppar ur och leder mig till dörren.

snow-567720_960_720

Tack och lov. Tak över huvudet. Livets salt.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter