SR

DRESSED TO KILL

Vinden i Sundsvalls Stenstad är inte  nådig när Maria och jag kommer till Västernorrlands pärla för att uträtta ett och annat. Hon ska hämta sin dotter och jag måste få tag på ett par drägliga kavajer. Jag kan inte, på söndag, komma till almedagsveckan som något ur ”Les Miserables”.

 

Människor, det är Eklund från Alnön och hans polare, dras till mig som flugor till en hästskit. De har just ätit en kraftig lunch med mycket dricka och är på väg till travbanan. Jag känner inte dem men de känner mig och min dotter TullaMaja genom radion.

”Hon blir fan bara bättre och bättre” säger Eklund och hans kompis instämmer.

Mig ser de som den Ogudaktiga Guddom som struntade i allt fint och heligt, spelade ”Runka mig med vita handskar på” på bästa sändningstid, skapade  ”Folkstorm”och fick en utskällning av SR:s vd.

H ringer mitt i alltihop och det är lite besvärligt att förklara läget. Maria tar hand om Eklund medan jag pratar med H.

Snart befinner vi oss på Erikshjälpen på Köpmangatan. Det är stort, fräscht och luktar inte sorgligt. Jag köper en svart linnekostym, en ljus kavaj och några skjortor, alltihop för 500:- plus 2:- för påsen.

På Erikshjälpen

När jag stiger i land på Gotland är jag inte den där snuskern som spelar porrvisor i P4 utan en välklädd Samhällsjournalist på väg att sända ”Ring P1” och delta i Gävleborgs läns landstings arrangemang.

Johnny Bode, önskar du kunde se mig nu.

KVÄLLSFIKA MED SUNE

 

Mot kvällen ringer Sune och undrar om han kan komma och dricka kvällskaffe? Han är i stan (Hudiksvall) och 25 minuter senare travar han in i köket med en påse Statoil-Wienerbröd.

Det finns inget bättre än att sitta vid en vaxduk, fika, röka pipa, smula med Wienerbröd och gaffla med Sune. Han är en duktig snickare med ett långt liv av byggande bakom sig. Vi talar om pingvinernas jämställda sätt att föröka sig. Honan föder fram pingvinägget varpå han bär det fram till kläckningen stående i världens hårdaste klimat. Pingvinerna klarar detta utan att ha gått i föräldragrupp eller läst en broschyr från Socialstyrelsen.

”De har ju utvecklats under miljoner år” resonerar Sune.

Sedan talar vi om vädret och om en särskild fors i Älgeredsån där han brukar dra upp Harr och Öring. Av gamla matskedar tillverkar han drag som gäddorna i havsvikarna inte kan motstå. När han dragit upp en Gädda i båten lossar han betet ur dess gap, tackar för besöket, och släpper tillbaka fisken i havet.

Klockan hinner bli 23 innan Sune säger att det väl blir en dag imorgon också. Om inte jorden går under i natt. Eller som Sune säger: ”Går åt lokus”. Det sistnämnda är hans namn på det absoluta slutet

Regnet öser ned när jag vaknar. Inga plåtslagare på taket och jag förstår dem. TM ringer och säger att hon läst på ”Flashback” om spekulationerna om vem som kan ha förskingrat hundratusentals kronor från Sveriges Radio. Någon tror att det är jag. Motivering: ”Han (jag) är blind, gammal och gaggig, en perfekt täckmantel”.

Jag säger: Tack för uppmärksamheten men jag är inte den typen som själ toapapper på jobbet.

Täppas och Sune

EN DAG I EN RADIOMANS LIV

Tåget till Stockholm är fullsatt. Harklande gubbar, snörvlande barn och en mamma som sjunger en visa för en liten. Min favoritkonduktör, en mogen dam, kollar biljetten, växlar några ord och går vidare.

Lyssnar på ”På dina bara knän” av Ann-Marie MacDonald. Det är en fantastiskt storslagen berättelse från Nova Scotia i Canada. Boken har hållit mig vaken under flera nätter .

Då kommer en snipig kontrollant och gör en extra biljettkontroll. Han tycker inte om min biljett. Verkar inte känna särskilt varmt för mig heller. Jag föreställer mig att han om natten ligger och onanerar med en regelbok i ena handen. Till slut ger han upp och går vidare. Kanske kom han att tänka på förra veckans dramatik med 11-åringen som blev dumpad från tåget. Möjligen insåg han att rubriken ”Blind radioman SJ:s senaste offer” inte skulle ge honom löneförhöjning.

Mot Radiohuset vid Gärdet. Äntligen fick jag träffa en av mina idoler: Hanna Sahlberg. Hon kom som 24-åring till Kina, Byggde upp ett SR-kontor i Peking och lämnade under 5 år rapporter från Mittens Rike till Sveriges Radio och alla lyssnare. Under samma period har hon också fött två barn ”det skötte jag under semestrarna”. Det handlar alltså om en skrämmande ung och talangfull person. Givetvis talar hon flytande Mandarin.

Nu satt jag i samma studio som Hanna och deltog med Ola Vång i hennes Talkshow ”Sahlberg i P1”.

Vi talade demokratisyn. Hanna och Ola (han bor i Peking och skriver för SvD och Sydsvenska Dagbladet) lade ut texten om Kina. Kan ett verkligt välstånd växa ur en diktatur? Ola påpekade att Indien, som har demokrati, bebos av mängder med fattiga analfabeter medan Kina med sina strama tyglar har bättre sjukvård, högre grad av läskunnighet m.m.

Dock var båda överens om att Kina är bäst i Taiwan.

Själv talade jag om ”Ring P1”och dess betydelse för demokratin här i vår egen ankdamm.

Efter programmet fick jag boktips av både Hanna och Ola och svävade på små lätta Hanna-moln ut ur Radiohuset. Satt i en taxi under en halvtimme på Strandvägen och tokskrattade med Zorah. Hon berättade om den Iranska Revolutionen och om den totala bristen på demokrati i dagens Iran. Hon prisade bilkön som gav oss all tid i världen.

Nu ska jag axla mitt föräldraansvar och ta Greven i örat. Om han inte gjort något fuffens kan man ändå räkna med att han har något i kikaren.

Ola Vång, Täppas och Hanna Sahlberg Lyssna: Radiokorrespondenterna

BOPLATSENS BETYDELSE DEN 6:E JUNI OCH ANNARS

Försvunnen in i förkylningsdimmorna stannar jag i Jättendal medan Greven och H återvänder till stan. Det är skönare att vara sjuk i tystnad.

Men vad spelar det annars för roll var man bor?

För länge sedan ville jag göra ett radioreportage om en getfarmare i Hälsingland som var anstruken av Rasta och älskade Reggae. Den potentielle beställaren av repet bad mig att i tanken placera get/reggaekillen i Bagarmossen. Där vimlar det av hemvirkade Rastas. Idéen föll som ett korthus.

Den 6:e Juni finns det anledning att meditera över boplatsens betydelse.

När storstadsmänniskor gör reportage om konstnärer på landet får de gåshud bara av att höra ett exotiskt ortsnamn ropas ut i tåghögtalariet. Konsten laddas med allt det härligt annorlunda.

”Det här är inte som jag tänkte mig” eller något ditåt säger Anton Karis i radio-reportaget om skämttecknaren Ulf Lundkvist som sändes denna morgon i P1. Nehe, och vad spelar det för roll vad reportern föreställt sig?

Sedan kommer alltihop; ensam man (konstnären) möter på station, pittoreskt samhälle där bilskrotens läge mitt i byn utmålas som något snudd på andligt. Det är ju SÅ äkta. Katt möter i dörren varpå tecknaren gör upp eld i vedspis. Naturligtvis tycker han om gamla traktorer och använder de enklaste ritstiften från förr i tiden.

Hur kommer det sig att somliga som vägrar att utvecklas framstår som häftiga medan andra som inte vill förändras är konservativa torrbollar?

Anton Karis specialitet är att avlyssna och lyfta fram det udda. Han är en av de få reportrarna inom SR som tycks ha rätt att följa sin egen lidelse. Den kvinnliga motsvarigheten är väl Randi Mossige-Norheim.

Men varför står Karis med mössan i hand inför Lundkvists travar med schabloner? Är det feghet eller lättja som gör att han lägger sig platt. Bra reklam för Lundkvist men inte för Anton Karis.

Anledningen till min irritation är att Anton Karis annars är bara så bäst, den man älskar agar man. Eller också är det den här satans förkylningen. Eller att 6:e juni blivit en röd dag.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter