tåg

SUNDSVALL-BOLLNÄS OCH EN RESA I TID OCH RUM

Står strax efter gryningen vid E4 i Gnarp och väntar på Jörgen. Han ska ta mig till Sundsvall och en lång dag väntar.

TullaMaja, Pether (producent), Peter (tekniker) och jag ska banda avsnitt 5 av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”.

Vi börjar med att prata med Christina Rickardsson, som skrivit boken ”Fortsätt att gå”, finns som utmärkt ljudbok, och hennes berättelse är så gripande att TullaMaja blir blank i ögonen. De första fem åren av sitt liv bodde Christina med mamma och lillebror i en grotta, och det i ett av Brasiliens ormtätaste områden. Från fem års ålder levde hon som gatubarn i Sao Palos slum.

Omständigheter så ofattbart hemska att man får en klump i bröstet. Hon såg sin bästa vän skjutas i småbitar av Militärpolisen och varje dag var en kamp för överlevnad. När hon var sju blev hon adopterad till Sverige, och otroligt nog, växte upp till en trygg människa. Inget gnäll. Hon är makalös.

Sedan hade vi inläsarnas Drottning, Katarina Ewerlöf, som gäst. Då var tonläget ett annat. Katarina är rolig och det blev mycket skratt.

Taxi ned till Sundsvall C och tåg till Hudiksvall. Gunilla Stenberg, chef över Hälsinglands Museum, väntade på perrongen och vi klev in i hennes fräsiga Volvo. Bara fälgarna skulle få en 20-årig bilfantast att gråta av avund.

Någon timme senare är vi i Bollnäs, parkerar vid Onbacken och går in i Folkets Hus, ”Peter Stormaresalen”. Mycket folk väntar och jag möts av en våg med gamla bekanta, Maggan, en av mina första flickvänner, och Peter, barndomskamrat och numera legendarisk Auktionsförrättare.

Ämnet är Hälsinge Sjukhus, en av de där gamla, snudd på fängelseliknande mentalsjukhusen, där jag för åratal sedan bedrev en hemsnickrad form av Bildterapi. Jag är inte expert på Hälsinge Sjukhus men jag berättar om mina upplevelser. Stämningen är varm. Många arbetade på samma ställe för länge sedan och det blir många igenkännande leenden, parat med tankar på den bistra verkligheten med lobotomeringar, elchocker och tung medicinering, vilken dag!

Efteråt kör Gunilla hem mig hela vägen till Jättendal och jag ramlar i säng, Rufus kryper in vid min sida och jag faller i komaliknande sömn.
”Fogelbergs Ljudbokspodd”, avsnitt 5, släpps idag, fredag, 12.00.

DEN STORA BOSCHBLÅSNINGEN

Morgontåget till Bosch hemstad. Äntligen!

's-Hertogenbosch railway station

Det är inte långt kvar nu, som jag längtat, någon timme kanske och sedan är det gratis buss till Museet och den magiska utställningen.

Allt det där stämmer men det verkar ödsligt i museibyggnaden. Vi travar in. Jag känner närvaron av de fantastiska verken. Tänk att  han gjorde allt detta för femhundra år sedan.

Då kommer det fram en kvinna och säger att utställningen är över. Allt är nedpackat och ska till Madrid. Varför skickade de inte en entusiastisk lögnhals till  konstpedagog?  Denne hade kunnat går runt med mig och beskrivit tavlorna och jag hade varit uppåt värre.

Utanför det tömda Boschmuséet

Nu slocknade ljuset. Vår resa, vårt mål och hur i helvete kunde jag vara så bota att jag inte kollade datumen.

Vi beger oss åter mot Amsterdam. Det känns väldigt konstigt.

Men Van Gogh och Riksmuseet där Rembrandts ”Nattvakten ” hänger kan vi göra mer av.

En gammal Amazon

Björn ser en snygg Amazon och flickan bredvid mig  på väg tillbaka heter Fanna och är mycket rar. Hon har just fått en omskakande diagnos på sjukhuset och vi kommer att prata om acceptans.

Jag och  Fanna

Just en dag att ha en outgrundligt vid ödmjukhet inför.

DET GODA SAMTALET TÅGET

Tåget skramlar fram mellan små städer, industriområden och landsbygd, odlingar och betesfält.

Vi sitter försjunkna i tågmeditation då tåget stannar till.”Var är vi någonstans?”
”Tror det är Urect.”
” Undrar vad är  den stan  berömd  för?”
”Det är väl någon skit.”
”Förmodligen.”

Det står så klart att Björn inte är Horace Engdahl och att jag inte är hans medresenär, i det där TV-programmet, hon som är en duktig serietecknare.

Och tack för det.

RELATIVT MOTLUT

När alla gått till sitt gör jag mig i ordning, stoppar ned det nödvändigaste i Ryggan men Rufus är som bortblåst.

Han känner tydligen lukten av uppbrott och 4 timmar i sin kattomobil, och, han gillar den inte.

Jag lockar, pockar, pratar med gullrösten och står i men han är knäpptyst. Rasslar frestande med torrfoderpåsen men kammar noll.

Vi passerar smärtpunkten, den tidpunkt jag borde vara på väg till stationen, och då minsann  kommer han tassande och lägger sig till rätta på min frustrerade  mage.

Fångar honom och förbereder mig för nästa tåg, två timmar senare, men Taxi Stockholm har ingen bra dag de heller och Taxin kör vilse. När jag får tag på den är han så långt bort att även detta tåg får avgå utan oss. det var väl själva fan.

När tåg nummer tre, ytterligare två timmar senare, ska gå  kommer Felix varpå han och hans bror, båda utrustade med seende ögon,  stoppar Rufus i kattkorgen och Greven går  med oss till stationen.

Puls 170, pärsigt och för  att få perspektiv på mitt lidande lyssnar/läser jag  Yasmins bok ”Yasmin – När livet störtdök” och jämfört med hennes situation sprätter jag helt klart  omkring i en lätthanterad värld. En och annan katt smiter men annars är det inte mycket att gnälla över.

Kommer till Gnarp där Karl-Gustav möter. Han berättar att hans lilla Gräddsemla Lena, som varit i Gambia under  tre veckor, kommer hem i morgon bitti.  Munter  hjälper han mig att handla på ICA Stjärnan.

Eftersom allting hänger ihop på de allra egendomligaste vis håller TullaMaja i samma stund igång en Yogagruppp i källaren under butiken, den som rymmer ”Kultur-Stjärnan”.

Åker hem till Jättendal, Åvägen är fortfarande vit vinterväg, gör eld i spisen, släpper ut Rufus ur hans väska och sätter gratängen i ugnen.
Fick jag med allt jag hade på listan?
Är allt lugnt nu?
Jo, det knäpper i spisen och Rufus äter.

Tomater
Sallad
Clementiner
Morötter
Potatis
Kaffe
Falukorv
Juice
Bregott
Fiskgratäng
Ost
Bröd
Choklad

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter