taxi

TÄNK SÅ MYCKET SUGAR DET FINNS I USA

Ett kallt gråväder skruvar ett blåsigt lock över Stockholm. Sitter i en Taxi på väg genom city  och  ber föraren att berätta om Julljusen.

”Tja, här  vid Berzelii Park och Raoul Wallenbergs torg har de ställt upp Älgar. De är ihåliga och konturerna ritas upp av lampor.” Det låter, i hans mun, som rätt ödsligt. Något Sibiriskt  typ.

”Och Kungsan, den badar förstås i ljus?” försöker jag.

”Nja, sedan några år är det fråga om miljövänliga men bleka LED-lampor.” Nu får han Kungsträdgården att låta som ett miljöanpassat straffläger. Han fortsätter:

”Men frugan var just i New York och Union Square badade i ett sådant hysteriskt ljus att det säkert krävdes minst 3 Kärnkraftverk för att driva alltihop.” Vi garvar, hänförda som småpojkar vid blotta tanken. Andaktsfullt blir vi tysta och begrundar detta fyrverkeri av infernaliskt onödig  ljuskraft.

Tänk så mycket Sugar det finns i USA.

DET NYA LANDET ÄR INGET ATT SPOTTA PÅ

Vet  du var vi är?” undrar Taxichauffören.
”Jo, visst är vi vid Gustaf Adolfs Torg och Operan ligger där till höger.”
”Precis.”

Det är som värsta frågeprogrammet för nu höjer han kunskapskraven ”Och vet du vilken Kung som står staty här?”
”Tyvärr, jag passar, men lite längre bort, vid Kungsträdgården står Karl den XII.”
”Ja men du” frustar Taximannen”, jag hade en kund, en Ryss, och han bad mig köra dit. När vi stannade klev han ur bilen och spottade på statyn.” Vi skrattar gott.
”Ja väldigt många, i stort sett alla utom hårdföra Nationalister betraktar nog den mannen som innehavare av en kraftig personlighetsstörning. Beundrarna menar att han ville göra Sverige till en stormakt.”

På Centralen är det tjockt med Röda Korspersoner och poliser. En dam jag pratar med menar att det är fantastiskt att vi, Sverige, tar emot olycksdrabbade med öppna armar med länder som Rumänien inte tar något ansvar.

JÄMFÖRELSEVIS

Ringer Stefans Taxi Undersåker och meddelar att Greven och jag inträffar där mot kvällen. Vi önskar transport upp genom Edsåsdalen till Köja Fjällhotell och det lagom till middagen.

Stefan, som sköter sin taxirörelse genom att nudda skärmen på en smartphone samt genom att tänka och tala, är, sedan han smällde med en älg för flera år sedan, förlamad från axlarna och nedåt.

”Jag kan inte röra mig och du kan inte se” konstaterar han och tillägger att det vore bra meningslöst för den ene av oss att bli avundsjuk på den andre.

Läser i DN att Hanne Schöller finner det omdömeslöst att använda SD:s ledare som måltavla i en musikvideo. Upphovsmännens försvar för detta, att det skulle vara konst finner hon ihåligt.

Han som gjorde rondellhundar vilka  påstods likna Profeten Mohammed sa också att det var konst och kom undan med det.

Är det ok att jävlas med Muslimer men inte med SD?

Kojdag och läser färdigt ”Lögner” av Lee Child, underbart orealistiskt Västerländskt raffel och ”Efter mörkrets inbrott” av Haruki Murakami , modern Österländsk mystik. Båda suggestiva men omöjliga att jämföra.

Funderar över tänkbara middagsalternativ när vi väl är framme i andra änden av denna dag. Renfilé? Röding? Lamm?

Möjligheterna är många.

KORSVÄGAR

När Lena från Taxi Gnarp kommer för att hämta mig till bussen har hon med sig en present. Hon fnissar och trycker ett litet knyte i min hand. Känner på en gång att det är en flaska Aqua Vera och jag blir så glad att jag överfaller henne, likt en glad hund, med kindpussar.

Just Taxi Gnarp och särskilt då dess förare Lena Ström är enligt min mening taxiföretagens numero uno, och tro mig, jag har stor erfarenhet på detta område.

Det är sorgligt att lämna Jättendal  när det är så varmt och härligt att jag får en klump i bröstet men nu är det en gång så att livet består av otaliga Korsvägar.

Läser färdigt ”Wunderkind” av Nikolai Grozni  och den är så storslaget vacker, dramatisk och sorglig som en bok varit inte sedan ”Vindens skugga” av spanjoren Zafón. ”Wunderkind” är hämtad från Sofia i Bulgarien strax innan Muren klappade ihop och några ungdomar på Sofia musikskola för begåvade barn är så anarkistiska att de i sitt hat mot det fyrkantiga och hjärnkrympande systemet spelar som Gudar och samtidigt är djup självdestruktiva. En otroligt bra bok och det var Stanley i Delsbo som gav mig tipset.

Sitter bredvid en rar dam från Sundsvall. Hon ska ned till Stockholm för att barnvakta sina barnbarn. Själv ska jag fortsätta utbilda mig med mina nya apparater tillsammans med Sabina.

Just som jag ska släcka ned plingar det i apparaten och Christer skriver att han står vid en korsväg. Står vi inte alla vid en korsväg och om det inte betyder att man blir lamslagen utan istället öppen för att gå åt nya håll är väl detta läge fint och bra?!

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter