En djupt deprimerad Rottweiler ligger på golvet, har tassarna för ögonen och andas tungt som om världens all smärta vilar på dess hundvara.

En Loppcirkusdirektör i kanariegul kostym sitter med sin Loppcirkus i en glaslåda framför sig. Det är ingen vidare fart på Lopporna och det är det inte på Cirkusdirektören heller. Han verkar trött.

Glad som en demonstratris av superupptorkarsvamp på Hudiksvalls Marknad är däremot Ormkvinnan med sina tre pigga Kobror slingrande runt huvudet. Hon ger begreppet ormbo en upprymd innebörd.

Jag har fått plats i djurkupén på X2000 från Spår 7 14.23 från Stockholm. Har just ätit lunch med uppdragsgivare i Sumpan och är bara okomplicerat vardagsglad över att vara på väg till Jättendal. This Moment is a Perfect Teacher.

Rickard från Nordanstigs Taxi möter på perrongen och snart är jag i Jättendal. Gårdsplanen luktar vår men är en snorhal tårta med opålitlig isglasyr och när Maria kommer för att hämta mig till träning i Gnarp fastnar hon med sin Toyota. Hittar inte mina broddar. Svetten lackar. Hjulen spinner och liksom gnäller mot isen. Till slut bestämmer sig all denna Japanska plåt för att röra sig framåt och vi kommer iväg.

Gnor på i gymmet på Kulturstjärnan. En bågskytteförening håller på med sitt bågskjutande och situationen känns aningen osäker. Kommer en pil plötsligt, Twang!, att gå åt fel håll och genomborra en äldre herre som drar i några slags spakar. Det vore ju en fin final.

På hemvägen stannar vi vid Statoil då jag måste ha en del produkter. Köper det två sista bananerna från fruktdisken. Att kalla fruktmontern på Statoil i Gnarp för fruktdisk är som att kalla en friggebod för Taj Mahal.

Det är bara så skönt att vara åter i Hälsingland.