turister

BRYTER UPP FRÅN DUBROVNIK

Breaking up is hard to do. En kyrkklocka plingar några darriga slag.

Packningen är packad, min resväska, en allt mer sliten kasse från Kemtvätten, håller ihop och snart kommer Boza för att hämta upp oss för vidaretransport till Flygplatsen.

Vi, Maria och jag, sitter på sängen och funderar på vad vi varit med om. Dubrovnik, så urgammalt och konstgjort på samma gång. Men vilken glass och vilket makalöst kaffe.

Horder av Japaner med Selfiepinnar, udda Fantacyturister och katter som obekymrade strosar fram över alla dessa trappor, gränder och prång.

Pether ringer och berättar att det är skarpt läge för ”Fogelbergs Ljudbokspodd”. Nu ligger den ute klar att laddas ned och Annandag Påsk sänds den 14.30 i P1.

SOM VANLIGT

Hönsen + 4 kycklingar är fosterhemsplacerade hos Sten-Olov och Barbro, Rufus och jag är åter i Stan.

Gränderna är fulla av turister, som vanligt.

Gången under T-banan är en blandning av kontorsråttor, tiggare och fyllon, som vanligt.

En helikopter hovrar över Riddarfjärden, det är som om den hängt där på himlavalvet sedan i våras, och allt är precis som vanligt.

Rebecka Parling och jag

Rebecka Parling och jag

Personalen på World Class Slussen, gymmet, är ny men den trivsamma känslan är  kvar och  Rebecka i receptionen är ovanligt rar.

Laddar inför resan till Örebro imorgon och en föreläsning om, vad annars, träning för oss som är torra bakom öronen.

ATTRAKTIONER

  Tyska Brinken är full med Kineser. De sorlar och knäpper kort. En guide pratar ur en skramlig högtalare. Tränger försiktigt förbi och tänker på Hans Rosling igen. Han har blivit värsta seriefiguren den här veckan, men i alla fall:  Hans påpekande om att allt fler, globalt sett, fått det bättre och kan turista, stämmer verkligen.

  Nu vill även de som vi förut betraktade som lite fattiga och som helst borde stanna hemma hos sig själva, Indier, Afrikaner och folk från Filipinerna, som nybliven medelklass,  resa på semester. Det är inte längre den vita människans privilegium att resa iväg och titta på lokalbefolkningen och deras exotiska beteenden.

  När jag, på väg till Gymmet för första gången efter sommaren, kommer upp från T-banan och står vid trappen, mot  gången längs Riddarfjärden och tänder pipan, säger en mogen dam: ”Åh, en piprökare får jag stå nära? Det luktar som min Morfar”. Hon kryper närmare, jag tänder och blåser ut ett moln. ”Oj vad det  känns bra.” Hon spinner som en gammal katt, tackar för sniffen och fortsätter sin väg.

HÄLLREGN ÖVER TIRANA

  Gatorna i Tirana är plaskvåta efter ett hällregn av Syndafallsmått.  Slinker in på ett hak: Ett par ytterst goda dubbla Espresso, Mineralvatten och kakor som smakar mandel och Kanel.

  Maria, som just köpt ett par Italienska sandaletter, eller är det sandaler, skit samma, 350:- och, fram med mobilen,  jag pratar med hennes syster Carine på glasklar ledning. Hon har varit på Skuleberget med barnbarnen och där en chokladboll plus en kopp te gick på 65:-. Det var mer än vi betalade för hela vårt regnfika.

Sandaletter

Men vad tar man med sig från en resa? Tänker på alla dessa turister som fyller Gamla Stans, i Stockholm, gränder. De tar kort, memorerar årtal på byggnader och har när de gått runt nästa hörn glömt alltihop. Och när kommer de att titta på alla bilderna?

Idag har vi besökt en egendomlig Pyramid som dottern till diktatorn Hoxha lät bygga. Idag nedpissad, sönderslagen och full med bajs och klotter. Sedan har vi gått och gått, jo, och så köpte jag ett rakvatten, Dolce Gabbana, och hotellchefen har rensat mitt avlopp.

Frågan om vad vi kommer att ha med efter den här resan är öppen men det verkar som om någon i Årskogen kan sälja oss några höns.

Livet pågår överallt, hela tiden.

Nej, det blev inga pippisar från Årskogen men Stefan Hansson, hjälten i RammHans backe, sms:ar och vet på hönor. Gratis.

Äter middag runt hörnet på en Albansk restaurang. Träbord, bänkar, inget tjafs men så otroliga mängder grillat kött i olika former att en vegetarian skulle få krupp. Det är omåttligt, svultsigt och man kan vältra sig i kött, sallad, bröd och pommes. Hela rasket 200:- inkl. riklig dricks för två personer.

Middag

Det blir också ett slags slut på vår gemensamma resa, vårat projekt, och ännu är det ett par dagar kvar men här tog det  slut. I ett berg av kött.

Albanien, denna gåta som åtminstone gläntat på sin dörr.

Sommaren fortsätter, man har sin solsveda och minnen.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter