vinter

1 2 3 5

OM ATT KOMMA HEM

Det är ingen konst att resa bort. Det är bara att boka flygbiljetter, packa ränseln och så är man på väg.

Att komma hem är svårare. Förväntansfullt sätter jag nyckeln i dörren, hör redan Rufus jama välkomnande men väl inne är det något som är fel. Jättefel.

Det är kallt och Värmepumpen måste ha lagt ned sin Värmeväxlarverksamhet.

Maria läser på Värmepumpens display men vi blir inte mycket klokare för det.

På försök, det är lördagkväll och jag gör mig inga stora förhoppningar, men ta mig tusan. Lars på Hassela Värme svarar när jag ringer!

”Jag är hos dig om 40 minuter.”

Han kommer med sin Tina och medan han är ute på logen och meckar dricker Tina och jag kaffe samt provsmakar en Kroatisk chokladkaka med fikon.

Det gurglar och rosslar i rören och långsamt kommer värmen åter.

Ligger under duntäcket och funderar på resan. Alla var så vänliga och liksom nyfikna. De var väl förundrade över att ett par Nordbor besöker deras trakter och det under värsta regnperioden.

Tänker på den där gången vi fastnade högt uppe i ett bergspass, vägen var avstängd och en tät dimma rullade in.

Där fanns ett litet lågt hus och Maria, iförd kortkort kjol, knallröd kort skinnjacka och en vit keps, knackade på.

Där inne satt sex karlar, drack öl och rökte. En av dem kunde lite Engelska och han rådde oss att vända om för vägen var inte farbar. De sitter väl fortfarande och gnuggar sig i ögonen.

Idag när jag vaknade är hela Världen vit. Rufus ligger klistrad vid min sida och nu är det bara till att hugga i och fortsätta ungefär där man slutade.

LATISSIMUS DORSI

  Gamla Stans gränder är klädda med fluffvit snö. Plogningen hänger inte med och det bildas tilltrampade stigar.

”Vad har du gjort idag?” Frågar Eliot som sitter i kassan på Munkbrohallen.

”Tränat Latissimus Dorsi och gjort en del balansövningar med min PT Sanna.” Jag kommer direkt från gymmet, har snö på kepsen och vill ha med mig en klase bananer innan jag pulsar upp i gränderna,  riktning Tyska Kyrkan.

”Lati vadå?”

”Det är den stora ryggmuskeln och om man inte som äldre  vill bli krokig eller få gamnacke är det bra att träna den.”

”Aha, kul att se dig förresten” och så tar han betalt för bananerna.

  Latissimus Dorsi är inga dåliga grejor, jag säger då det.

TJOCKA

  Vägarna är slippriga och dalgången är full av tjocka. Det är som om jag får tussar av fetvadd på kavajen bara jag går till postlådan.

”Det har lättat lite grand” säger Hans-Åke. ”Men igår såg jag inte ens bort till Hembygdsgården.”

  Det är en konstig vinter.

  Afghanistan är också ett konstigt ställe. Obegripligt med sina krig, våldsamma Krigsherrar och egendomliga traditioner.

  Men inte ens 50 timmar Samhällskunskap hade kunnat ge  mig lika mycket kunskap som Carsten JensensDen första stenen”.

  Boken är spännande, våldsam och oavbrutet fängslande. Grundlig research han har rest i landet under fyra decennier, och en enastående förmåga att fabulera och levande driva berättelsen framåt gör ”Den första stenen” till en omistlig läsupplevelse.

  Enda problemet  är: Vad ska jag läsa nu då, vad kan toppa det här? 

VÄDRET VID MARTJÄRN

   Vägen är spårig, lite snö men inga problem att promenera. Går med Maria, fyller lungorna med luft som vore den lustgas. Vilket den på sätt och vis är.

”Minns du när vi gick här på sensommaren?” undrar Maria.

”Mmmm visst.” Det är klart att jag minns det. Skogen doftade av mossa, örter, träd och fåglarna sjöng. Det var t-shirt, löst hängande skjorta och tunna brallor. Nu är det långkalsonger, tjocka ylletröjan, öronlappar och schal. Skogen är knäpptyst förutom en och annan vindpust som sjunger i trädkronorna.

Då, i somras, mötte vi en person, vi kan kalla honom SN som hejade glatt och påstod att han var på jakt efter blåbär men ett barn kunde räkna ut att det var hjortron han hade i tankarna. Han ruckade lite på sanningen, förmodligen för att han ville ha Skogens Guld för sig själv. Vi fnissade medkännande åt hans nödlögn.,

”Fast det är lika skönt att gå här nu” fortsätter hon.

Jag kan bara hålla med. Det är en fin dag för en söndagspromenad och vädret vid Martjärn är alltid härligt.

1 2 3 5
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter