Y-buss

1 2 3 5

VARDAG MED RING P1 OCH SNÖ

 Måndagens ”Ring P1” går inte till världshistorien som det allra vassaste, men heller inte det tamaste, programmet. Bullarna från Hagabagarn var goda och slank ned trots att tekniker Ove Jönsson envisas med att kalla den gula geggan i mitten för ”Mormors hosta”.

  Himlen tätnar i grått och blöt snö faller  när jag sitter på 329:ans dubbeldäckarbuss men när jag kommer till Jättendals Brandstation för att kliva av möter Hans-Åke för att köra mig hem. Jag slipper gå i blötsnön på slippriga byvägar.

”Jasså, X kunde inte hålla tyst på Ugglesafarit” skrockar Hans-Åke. Han var själv inte med på denna utflykt men har läst min blogg  och har lagt ihop 2 och 2. Detta trots att X bor nästan två mil norrut men detta är lokalsamhället  där i stort sett alla är kändisar.

HÄNT I VECKAN

Har du varit här många gånger den här vecka?” Undrar Jullan, hennes Engelske pojkvän Charlie och jag slår oss ned för att luncha på ”Formosa” vid Kornhamnstorg.

”Det här är första gången denna vecka.” Det slår mig att mycket hänt under min Stockholmsvecka men ett besök på ”Formosa” har inte blivit av. Förrän nu.

Igår var det promenad med Urban och dagen före det Köttbullar med mos tillsammans med Björn på ”Wirströms”.

Nu möte med Jullans pojkvän. Ett Mågämne, jävlar i min lilla låda.

Han visar sig vara en sympatisk och ödmjuk kille, inga manér utan bara rakt på och trivsam. Jullan berömmer mig för min Engelska och det gör mig stolt.

På söndag återvänder de till London och innan vi skiljs följer de med mig till Y-bussen, den som ska ta mig till Jättendal.

Det är ”Tysken” som kör. Egentligen heter han Micke och det är han som får spader om jag medför Rufus.

”Jag har ju sagt, inga katter på bussen” säger han då med ilsken pondus. Idag är han bara solsken.

Och oj vad det var kul att träffa Jullan, min Gullegris! Men något kort på henne blir det inte. Cornelia Samuelsson fyllde 25 igår och det fanns visst en hel del att dricka=påsar under ögonen.

Hur relativt är inte detta med priser lärde jag mig åter igen denna vecka. Urban, kaffefinsmakaren, köpte 1 kg hela rostade specialimporterade kaffebönor hos Christer medan Felix och jag var på Clas Ohlson i Gallerian och köpte en sprillans ny Mikrovågsugn för 500:-.

På kvällen åt vi, han, Cornelia och jag, middag på en toppenbra Indisk restaurang på Söder. Det var fräscht, rikligt och väldigt gott, allt till en kostnad av 700:- vilket som Stockholmspris får betraktas som ytterst modes.

Smälte maten på sängen och lyssnade på John le CarrésEn perfekt spion”. Så tät, rik på fängslande bilder och till och med här och var riktigt rolig. Att jämföra le Carré med vilken svensk deckarförfattare som helst, speciellt Camilla Läckberg, är som att jämföra en länge reducerad kalvfond med avslaget diskvatten

Ändå är det, som mina föräldrar sa, bättre att läsa Serietidningar än ingenting alls. Det ena leder till det andra, t.ex. John le Carré.

SNYFTA OCH LE

    Y-bussen Norrut igen. Röd avgång och lite folk. Lyssnar på DN och resten av, ytterligare ett tips från bok-Maria i Karlstad, ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr och när slutet kommer sitter jag och grinar. Ler och grinar. Den blinda flickan, som flyr med sin modellbyggande låssmedspappa från Paris till S:t Mali, de egendomliga radiosändningarna, och hur hon möter den föräldralösa men ytterst elektroniskt begåvade pojken, uppvuxen på ett Tyskt barnhem, de Allierades bomber smular sönder resten av ett besegrat Tyskland och ett ockuperat Frankrike är så gripande att jag får en klump i bröstet.

  Vem är den där gubben i mörka brillor som sitter och snorar som en treåring några rader bakom föraren?

  Det är jag, erkänner, och jag har läst/lyssnat på en riktigt fängslande bok.

  När vi kommer till Gnarp har jag snutit mig och Maria, min Gnarp-Maria, plockar upp mig, hjälper mig att handla och kör  mig hem.

knutlampan

   Jag vet att knutlampan på hönshuset lyser och Maria berättar att all snö är borta, imorgon kan jag säkert ta en promenad.

  Rufus klistrar sig flera varv runt mina ben och spinner.

ÅTERFALL

Suget kommer som ett existentiellt slukhål och jag trillar dit. Den här världen är full av frestelser, lockelser lurar över allt och när det är X-trapris, 2 påsar ”Tutti Frutti”för 20:- på Munkbrohallen, trillar jag dit.

Sitter på Y-bussen och mumsar, de är färska, spänstiga och fina, njuter och lyssnar på Jeff Harding som läser ”Make me” av Lee Child. Inläsningen är så tuff att den får Stefan Sauk att framstå som en gnällig nunna.

Mitt i ett vetefält stort som Skåne ligger en ensam isolerad gård. Det är en självmordsklinik som bara den hittar som kan orientera sig på ”The Dark Web”, de sjuka psykopaternas arena på Nätet. På gården levereras också livestreamade dödskamper som ondskefull rika pervon betalar hundratusentals dollar för. Allt detta hade kunnat försiggår i godan ro om inte Jack Reacher fått nys om saken.

Där gick den sista ”Tutti Fruttin” i första påsen. Ska jag öppna den andra  och kommer Jack Reacher klara skivan?

Helt klart är i vilket fall att jag börjar en ny ”Ring P1”-omgång på måndag, och jag är, precis som Jack Reacher, rustad till tänderna.

1 2 3 5
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter