Y-buss

1 2 3 5

TIDEN RUSAR

Var ända in i Helvete är taxin? Om den inte kommer nu missar jag bussen Norrut.

Taximannen ringer. Han har kört fel. Problemet är att han försökt köra efter GPS:n men det fungerar bara inte i Gamla Stan. Apparaten förstår sig inte på gränder från 1200-talet.

Kommer i sista minuten till bussen. Det är Micke, han vi kallar ”Tysken” och som avskyr när jag har med Rufus, som kör. Idag är han Solen själv alltmedan vindrutetorkarna skaver bort ett ocharmigt duggregn.

Fortsätter att lyssna på Åsa MobergsLivet” och det är så mycket, en osannolik massa detaljer, som är välbekanta.

Det är kul med hennes pladdrighet och namedroppande. Ibland blir det smärtsamt: Går tiden så fort?

Tja, vad ska jag säga, nyss var det ju 1200-tal.

STADSHUSETS SKUGGA OCH OM SLÄKTVEGETARISM

Gamla Stans gränder, d.v.s. Västerlånggatan, myllrar av turister och jag känner mig som Indiana Jones huggande en väg genom Amazonas djungel, när jag käppar mig från Järntorget till Apoteket vid Västerlånggatan/Storkyrkobrinken. Vägen hem går längs paralellgränden Prästgatan och den är folktom.

Tränar med min nya PT Linda Frödin Glad på World Class Slussen, hon tar 140 kg i Marklyft och är snabb som en Antilop på 400 meter.

Vi pratar om olika typer av Vegetarianer: Vanlig vegetarian, Lacto dito, Stockholms Vegetarian (ät fisk och kyckling) och så det allra senaste: Släktvegetarian. Det senare är en person som till vardags äter vegetariskt men som vid besök hos föräldrarna, äter, för att undvika bråk och larviga diskussioner tar skeden i vacker hand och äter kött.

Ministrar kommer och går men stadshuset består (gammalt djungelordspråk)

I morgon tar jag Y-bussen Norrut för på Åvägen i Jättendal behöver man ingen Machete.

VARDAG MED RING P1 OCH SNÖ

 Måndagens ”Ring P1” går inte till världshistorien som det allra vassaste, men heller inte det tamaste, programmet. Bullarna från Hagabagarn var goda och slank ned trots att tekniker Ove Jönsson envisas med att kalla den gula geggan i mitten för ”Mormors hosta”.

  Himlen tätnar i grått och blöt snö faller  när jag sitter på 329:ans dubbeldäckarbuss men när jag kommer till Jättendals Brandstation för att kliva av möter Hans-Åke för att köra mig hem. Jag slipper gå i blötsnön på slippriga byvägar.

”Jasså, X kunde inte hålla tyst på Ugglesafarit” skrockar Hans-Åke. Han var själv inte med på denna utflykt men har läst min blogg  och har lagt ihop 2 och 2. Detta trots att X bor nästan två mil norrut men detta är lokalsamhället  där i stort sett alla är kändisar.

HÄNT I VECKAN

Har du varit här många gånger den här vecka?” Undrar Jullan, hennes Engelske pojkvän Charlie och jag slår oss ned för att luncha på ”Formosa” vid Kornhamnstorg.

”Det här är första gången denna vecka.” Det slår mig att mycket hänt under min Stockholmsvecka men ett besök på ”Formosa” har inte blivit av. Förrän nu.

Igår var det promenad med Urban och dagen före det Köttbullar med mos tillsammans med Björn på ”Wirströms”.

Nu möte med Jullans pojkvän. Ett Mågämne, jävlar i min lilla låda.

Han visar sig vara en sympatisk och ödmjuk kille, inga manér utan bara rakt på och trivsam. Jullan berömmer mig för min Engelska och det gör mig stolt.

På söndag återvänder de till London och innan vi skiljs följer de med mig till Y-bussen, den som ska ta mig till Jättendal.

Det är ”Tysken” som kör. Egentligen heter han Micke och det är han som får spader om jag medför Rufus.

”Jag har ju sagt, inga katter på bussen” säger han då med ilsken pondus. Idag är han bara solsken.

Och oj vad det var kul att träffa Jullan, min Gullegris! Men något kort på henne blir det inte. Cornelia Samuelsson fyllde 25 igår och det fanns visst en hel del att dricka=påsar under ögonen.

Hur relativt är inte detta med priser lärde jag mig åter igen denna vecka. Urban, kaffefinsmakaren, köpte 1 kg hela rostade specialimporterade kaffebönor hos Christer medan Felix och jag var på Clas Ohlson i Gallerian och köpte en sprillans ny Mikrovågsugn för 500:-.

På kvällen åt vi, han, Cornelia och jag, middag på en toppenbra Indisk restaurang på Söder. Det var fräscht, rikligt och väldigt gott, allt till en kostnad av 700:- vilket som Stockholmspris får betraktas som ytterst modes.

Smälte maten på sängen och lyssnade på John le CarrésEn perfekt spion”. Så tät, rik på fängslande bilder och till och med här och var riktigt rolig. Att jämföra le Carré med vilken svensk deckarförfattare som helst, speciellt Camilla Läckberg, är som att jämföra en länge reducerad kalvfond med avslaget diskvatten

Ändå är det, som mina föräldrar sa, bättre att läsa Serietidningar än ingenting alls. Det ena leder till det andra, t.ex. John le Carré.

1 2 3 5
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter