Hanna Hellquist skriver i DN på onsdagar och ibland i en bilaga och jag längtar till dessa dagar. Hon skriver så levande och roligt. Jag älskar Hanna Hellquist fast inte på något snuskigt sätt. Kanske lite. Jag undrar hur många gubbar i min ålder som läser henne?
Värmländska är svårt och jag läser henne mycket hellre än lyssnar på henne i Morgonpasset. Om ”Förintelsen” skulle filmatiseras på Svenska skulle lägervakterna prata Värmländska.
”Dä ä ingen fare för di ska bare dusche lite granna”
I verklighetens Förintelse talade de flesta lägervakter Österrikiska, det kryllade av Josef Fritzels, och man kan väl säga att Värmland är Sveriges Österrike
De värsta och mest självförbrännande men ändå konstnärligt pretentiösa dunderfyllon jag känt har kommit från värmland och de har alla tagit skydd bakom Fröding.
Bengt Berg i Torsby är väldigt Värmländsk men passar i övrigt inte in i den Värmländska malströmmen av uppblåst och destruktivt konstnärskap. Han bara är och jag älskar honom också. En dag ringde han och berättade, apropå män som tycker synd om sig själva vad John Wayne sa till en av de skadade mannarna i en krigsfilm: ”Stoppa in tarmarna så tar vi nästa kulle”.
Jerry, min gamla Hippiepolare från Delsbo, berättade i telefon att han varit på Visfestival iLjusdal och att Anders F. Rönnblom var toppen men att Toni Holgersson var gräslig. Den förste var vital och riktigt på hugget medan den senare var självömkande och föreföll tycka hemskt synd om sig själv.
Denna upplysning ledde till att ett minne föll ut ur mitt tidigare liv och det är flickan i följande rader jag kände, plus några till, och vem själva snubben är talar jag absolut inte om:.
Hon sitter på en uteservering i ljudet av skratt och klirr. Det luktar öl, svett, solkräm och hon känner sig lite ensam.
Han undrar om han får slå sig ned och hon drunknar i hans varma förtroendeingivande bruna ögon.
Han ser henne. Oj vad han ser henne och några timmar senare ligger de i hennes säng, dricker champagne, äter jordgubbar och gosar. Han stämmer hennes gamla gitarr och sjunger några visor och hon får gåshud.
Måndag morgon går hon till jobbet medan han ligger kvar och drar sig i lakanen som doftar av deras underbara helg.
Så snart han hört dörren gå igen börjar han med kännarblick värdera hennes saker och när hon kommer
Hem på sena eftermiddagen från jobbet med ett par flaskor vitt vin och ljusa förhoppningar är hennes lägenhet tom på både hans innerliga blick och alla värdeföremål.
Han jobbar så.