Vaknar med en äcklig smak i munnen. Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen, Alliansen fick ingen bärande majoritet och kan bli beroende av SD.
Fick igår en ytterst smärtsam insikt i varför detta kunde hända då det visat sig att nära släktingar till mig röstat på SD.
”All god mat kommer ju från andra länder” är K:s spontana fundering. Han kan inte med Falukorv men äter gärna en Burrito hos Alberto i Sundsvall eller en Kebab nere på Jerusalem i Gåsgränd, Gamla Stan.
De som sympatiserar med SD, visar undersökningar, är huvudsakligen lågutbildade yngre män i glesbygd. De känner sig blåsta av tillvaron och tycker att det var bättre förr.
Kanske har Maud Olofsson ett ansvar för detta. Den landsbygd som redan är så bortglömd hade i alla fall ett parti och det var Centern. Då började Maud flirta med storstadsväljarna men de tände inte. Det var bara glesbygden som fick ännu mindre röst i det allmänna medvetandet.
Kvar på en gårdsplan, med rumpan i vädret och med huvudet nere under en motorhuv står en ensam ung man och vrider en skiftnyckel.
På 30-talet i Tyskland samlade en liten energisk man med mustasch och snedlugg alla de missnöjda. Då de besvikna inte var de klyftigaste i klassen pekade mustaschmannen ut Judarna som roten till allt ont.
Vips blev Judehatet en samlande kraft och se vilket helvete detta ledde till.
Jimmie Åkesson kan inte förorsaka så mycket skada genom att utse invandringen till grunden för allt uselt då den Svenska Medelklassen är bättre upplyst än de Tyska Tölparna på 30-talet men roligt är det inte.
Samtidigt som Public Service-kanalerna analyserar så det sprutar gör ”Glada Hudikteaterns” ledare Per Johansson en triumfvandring genom Stockholms alla reklamstationer. Han får gulla med Adam Alsing och är på väg till Jesse & Loogna i Vinyl. Imorgon börjar SVT sända fyra dokumentärer om projektet med utvecklingsstörda som skådespelare och Johansson bågnar av självgodhet. Ingen vågar eller kan ställa en kritisk fråga men så är det heller inga journalistiska snillen som jobbar på reklamstationerna. De är bra på att flabba och Per Johansson kan fullständigt övertygad om sin egen förträfflighet flamsa med.
Han har tjänat miljoner för egen del och blivit hjälte för kommuner som knappt kan stava till Kultur. Och visst är han härlig den där utvecklingsstörda snubben i ICA-reklamen.
Alla älskar alla. Alla är jättefina och jättebra. Den här världen är ett toppställe.