Natten är som svart blöt ull och jag drömmer om att en likbil hela tiden stannar på gården. Kan det bli mer Allhelgona?
På morgonen förändras allt i ett slag när jag plötsligt får en rak, redig och okomplicerad plåtslagare i Luren. Otroligt.
Promenerar med H runt byn och vinden nafsar i öronlapparna. Vi stretar på och det känns priviligierat och högtidligt att ha någon att yttra repliker till som:
”Har vi några dammsugarpåsar hemma?”
En Kråka skrockar och i väster hörs E4:an morra och råma som en svulten mage.
Bara så. Det räcker.