Det är -17 ute och himlen är isblå med en försiktig sol när Bosse kommer för att hämta mig och katten Morris. Såret efter ett kattslagsmål vill inte läka, det droppar illaluktande vätska från skadan och nu måste han till veterinären Lisbeth i Vattrång.
Lägger ut ett frottélakan vid Morris matskål och så gör jag vips en lättransporterad kåldolme av katten. Kanske det men han slinker ur greppet och försvinner in i husets gömmor. Vi lockar och pockar men Morris sitter under en säng med bultande katthjärta. Bosse åker hem och hämtar en död mus. Han pratar barnspråk med Morris och dinglar musen frestande framför den förskrämda nosen. Då kommer han fram och strax sitter vi i bilen.
Lisbeth och hennes man Jens tar emot. Morris får en spruta, somnar in och Lisbeth tar fram rakapparaten, rengör såret och grejar på så det står härliga till. Det känns skönt att Morris kommit i erfarna händer. Lisbeth kan sina saker och behandlar Morris så fint att en patient på vårdcentralen skulle bli grön av avund.
På hemvägen ligger den fortfarande sovande Morris i mitt knä medan Bosse går in på Apoteket och hämtar kattmedicin. Två kapslar två gånger om dagen i tio dagar.