Åter i stan efter 5 timmar i buss längs E4. Egentligen var det bara min kropp som satt på bussen. Själva uppmärksamheten, Själen? Anden?, befann sig i Mexico med Roberto Bolaños fullständigt makalöst fantastiska bok ”2666”.
Det luktar friterad banan, sololjad Tysk och Italienskt rakvatten i gränderna. Pustar ut. Vilken vecka! Fylla 60, vårens ankomst i Hälsingland, den ena mer fantastiska middagen efter den andra och så Grevens alla hyss.
H har gått till Operan för att lyssna på ”Rhenguldet” tack vare biljetterna vi fick från Tuija. Själv skulle jag hellre utsättas för Kinesisk Vattentortyr eller simma med utsvultna Pirayor än lyssna på Wagner en hel kväll. Varför får jag istället lyckokänslor av att hjärnmasseras av AC/DC i timmar? Det måste ha att göra med något i uppväxten eller att jag blev ammad motsols.
Vaknade igår morse, fortfarande i Hälsingland, av att Bill & Bull åter terroriserade alldeles utanför gården med sina hysteriska motorsågar. Tänkte att men vad fan och stolpade ut. Förklarade att jag inte gillar motorsågeri tidigt om helgmorgnarna och att det var omdömeslöst att, oavsett religiös tillhörighet, vråla sönder t.o.m. Långfredagsmorgonen.
Bull gick upp i falsett och undrade om jag ville att hans barn skulle frysa Ihjäl kommande vinter?
Jag sa att det skulle vara väldigt tråkigt men med tanke på att Bull äger drygt 50 ha skog kanske inte hans barns fortsatta liv hänger på att han hugger ved just utanför min husknut en helgmorgon.
Jösses. Håller jag på att göra en ”Ulf Lundell”? Han som är i luven på ett lokalt konstprojekt i Kivik och en skulptur som förpestar hans utsikt.
Nej men ibland måste man säga ifrån. Det är inget märkvärdigt utan bara vanligt gammalt bondvett.
Hallå Robban Aschberg, hade inte du ett TV-program som heter ”Grannfejden”? Kom hit, jag sätter på kaffe och så ska du få höra en grej.
Men nu har jag lämnat Lilla Bosnien och vaknat i Stockholm. Viktigt uppdrag långt från den äktsvenska grannkrutröken. Går till Cykelaffären i Gamla Stan med Jullan. Hon lämnar in sin cykel för lite vårkärlek och jag vill ha H:s Pilatesboll pumpad.
Det är Ny Vår och Nya Tag.
Grannfejder kan vara upplyftande och inspirerande!
En gång i tidernas begynnelse hade jag en stor supersnäll schäfer som dessutom var ett under av lydighet. I grannhuset bodde en dam mellan 80 och döden samt hennes dvärgpudel. Varje gång de passerade min grind så stannade damen och hunden där för att skälla ut min hund, som dock inte orkade bry sig utan fortsatte att sova på trappen. Efter att detta pågått i några månader så bestämde sig schäfern för att kliva fram till grinden för att titta på spektaklet varpå damen och pipdjuret rusade iväg. Dagen efter så ringde hon på och menade att min hund var farlig, kunde hoppa över grinden och bita hennes lilla älskling och om jag ville vara så snäll att hålla min hund inomhus.
Mitt svar? ”Min hund har varken hoppat över staketet eller på något sätt varit farlig. Dessutom har han en gång i ungdomen bitit en dvärgpudel och den smakade så illa att han sedan dess aldrig gjort om det”!
(Nuförtiden har jag gått en kurs i social kompetens och ”aggression replacement training” och skulle inte bete mig på detta sätt igen).