Tappade DN-apparaten, den som varje morgon suger upp hela tidningen och gör texten genom en talsyntes tillgänglig även för oss som inte kan läsa vanlig text, i golvet och hade därför inte en susning om den s.k. 12-åringen när jag kom till studion. Lotte och Ove satte snart in mig i denna dagens ”Snackis” och strax ringde Albin till ”Ring P1” och talade om detta. Han lät förhållandevis ung (i ”Ring P1-sammanhang, under 80) men tyckte ändå att perrongvakterna bara gjorde sitt jobb.
Hade jag talat med Greven igår hade jag fått en annan bild för han skrev på sitt välformulerade sätt redan igår kväll tydligen på sin Facebook att de där perrongvakterna är ena riktiga ”Hor-vakter” samt bifogade filmklippet.
Under Albin-samtalet gled vi över från vakternas eventuella tjockskallighet eller ”12-åringens” usla beteende till medias ansvar. Hur går det med journalistisk nyhetsbevakning om Twitter, Bloggar och YouTube får stå för researchen?
Men: Vad hade vi annars fått veta om ”Den Arabiska Våren” om inte människorna där haft mobiler med kamera?
Lunch hos Alberto. Hans nya Burrito-ställe var proppat med folk. Micke, Peter och jag glufsade i oss räk-burritos och det var bara gigantiska Sombreros och en flaska Tequila som saknades.
Gullade med Milagro, Albertos käresta, och hon berättade lycklig att hon äntligen fått ett arbete lite mer kvalificerat än att sitta i kassan på Burritos.nu. Milagro har en gedigen Venezuelansk utbildning som ögonläkare. Hon är en riktig fruktstund som snart börjar på en ögonklinik.Det lär vara mycket svårt för även högt kvalificerade personer med invandrarbakgrund att få jobb t.o.m. i bristyrken. Milagro är spanska och betyder Mirakel.
Kliver någon timme senare in genom dörren i Jättendal och Peter Englund förklarar i P1 att Tomas Tranströmer fått Nobelpriset. Toppen! Ofta får jag tröst av en sak som han skrivit någonstans: Det finns en glänta i skogen som bara den hittar som gått vilse.
Under promenaden runt byn hör jag ett ihärdigt flåsande bakom mig. Det låter som en S:t Bernhardshund vilken lubbat över en hel alpkedja med kagge under halsen. Det är Björn som kommer ifatt mig. Han är pigg som ett helvete och har tappat 8 kilo. Det doftar nyfällt timmer när vi kommer upp mot skogskanten och Björn beskriver ett litet hygge på höger sida. Nu är kyrkan och sjön synlig även från Åvägen.
Vi pratar om Steve Jobs och att han bara blev 57. Både Björn och jag är äldre än så men vi har förstås inte vare sig skrivit teknikhistoria eller givit världen en iPhone.
Vi lunkar vidare.