SÅ NÄRA OCH ÄNDÅ SÅ LÅNGT BORTA

X2000-tåget får nära Stockholm ett ”Smärre tekniskt problem”och där sitter vi alla med skäggen i SJ:s trassellåda.

Smälter ”Kött bullar Lilian” från en Bistro som var full av kalaspackade travhuliganer. I och för sig var de glada eftersom de vunnit på Åby men alkohol är verkligen ett djävulskap. Varför blir somliga män så gräsliga när de krökar? Varför vrålar de rätt ut med fradgande munnar när de istället tysta kunde författa haikudikter på temat Häst.

Denna dag, ett liv som föreläsare:

Jullan och jag stretade i höstvinden genom ett Uddevalla som stängt för säsongen. Sommarseglarna hade rest hem, nattklubben var igenbommad och ett par infödingar med lila plastkassar lade hjärnorna i Sprit-Exil. Tappra ortsbor förrättade sina lördagsbestyr och jag talade inför en skara genomrara SRF-medlemmar på Bohusläns museum.

Två tågbyten senare sitter vi här, nästan hemma. Nu säger en röst i högtalarsystemet att lokföraren, p.g.a. en indikation, måste kliva av, gå längs rälsen och besiktiga varje hjul. HerreGud! Är detta Filmen ”Jorden Runt på 80 Dagar” eller?

Vad händer härnäst; Tågöverfall eller att alla passagerare måste bryta sönder sina stolar, gå fram till lokföraren och mata ångpannan?

Så nära och ändå så långt borta.

Märkt

En tanke om ”SÅ NÄRA OCH ÄNDÅ SÅ LÅNGT BORTA”

  1. Täppas, män brölar så gott som alltid när de inmundigat en coctail bestående av sport och sprit. Otroligt pinsamt och jobbigt för omgivningen. Undrar varför det tydligen är genusbetingat?

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.