Veckorna rasar iväg. Det är redan fredag igen. Vart ska det sluta? Jo, jag vet var det slutar: i en ”Etta med lock” som prästen Fridblom lakoniskt uttryckte saken.
”Du läser så många böcker” säger Ragna, Underförstått: Hur är det möjligt?
Svaret är enkelt. Jag tittar aldrig på TV. Dessutom är jag varken road av kortspel, korsord eller av att lägga patiens.
Den här veckan har jag varit på en makalös tidsresa till sena 1700-talet med Ernst Brunners bok ”Anckarström och kungamordet: historien i sin helhet”. Människorna, miljöerna och komplotterna träder fram så precist att vartenda ord, varenda klädesdetalj, adelsman och bryggarmadam blir tydlig.
Något matt efter denna mastiga läsupplevelse trillar Linwood Barclays ”Alltför nära” in genom brevinkastet. Det är nutid och förortsmänniskor runt en mindre stad långt från Manhattan. Det finns inte många som kan skriva på det här drabbande sättet. Man blir naglad. Hur fan gör karlen? Det är med små medel han berättar sina genomfiffiga historier.
”Jaha” säger Sussie ”Du läser Linwood Barclay. Ja han skriver ju så otroligt bra men efteråt minns man inte vad det handlade om” Just så är det. Riktigt bra tidsfördriv.
Åker längs stationsväljarens FM-band och stannar till vi närradiostationen ”Lugna Celluliter”. Picklas Wahlgren låter som en kastrerad och ömhetstörstande blöt hund. Lägg en varm frottéhandduk över mig och gnid försiktigt. Sedan är det Lena som vill hälsa till sin vardagshjälte Royne. Han sitter vid ratten på sin gaffeltruck och hon vill bara säga att hon älskar honom. Whitney Houston sjunger ”I will always love you”, Picklas hummar menande och sväljer en klump av rörelse.
På dagsschemat står: Träffa PT Peter Ottosson samt handla älgkött till morgondagens middag.
Tiden går.
