6:E JUNI

Det är Sveriges Nationaldag och jag sitter på tåget igen. Det är bokhandlare Lennart Bergström i Sundsvall, påhittig som få, som anordnar författarframträdanden nära sin bokhandel ”Vängåvan”.

Sitter bredvid en man med en gräslig hosta. Hans lungor är hela tiden på väg att lämna hans kropp och tvål och vatten förefaller för honom vara okända begrepp. På morgonen är jag en smula äckelmagad och får kräkreflexer av läbbiga utdunstningar så jag flyr från nuet på det sätt som jag alltid gör. prata eller skriva.

Vad är att vara Svensk? I Norge skäms de inte över sin mjuk-nationalism men i Sverige luktar hela grejen SD. Fast vi har förstås inte varit ockuperade av Tyskarna och tar detta med nationell suveränitet som något helt naturligt och inte mycket att hurra för.

Igår skrev FP-riksdagsmannen Jasenko Selimovic i DN att när han frågade taximannen som körde honom till Arlanda hur han upplevde sin hemvist svarade denne:

”Jag kommer från Somalia.”

När artikelförfattaren landade i USA och ställde samma fråga till mannen som körde hans Taxi där, denne var uppenbarligen från Afghanistan, svarade denne:

”Jag är Amerikan.”

Spelar det någon roll?

Det har hänt att jag fått antisemitiska brev, förmodligen för att min näsa är lite bucklig och framträdande. I själva verket invandrade mina förfäder på 1600-talet. De kom från Tyskland, eller från någon plats som idag ligger i Tyskland, och de var särskilt duktiga på skinnberedning och gevärsborrning.

På den tiden stavades mitt efternamn med V som i Vogelberg.

På det hela taget känner jag mig hyfsat integrerad.

Men jag vet inte riktigt vad det är att vara Svensk. Äger ingen folkdräkt. Tycker om mat från en massa länder, bär en Amerikansk hatt och jeans samt en Tysk kavaj. Jag är hyfsat besutten vit medelklass så det dryper om det.

Mitt hjärta bor i mitt bröst. (Om jag inte hostar upp det på det sätt som min stolsgranne är på väg att göra med sina lungor.)

Lyssnar på ”Två soldater”, jättebra läst av Peter Andersson, och slås av hur viss vit medelklass, Hellström och Rosling, visar en sådan just skräckblandad förtjusning, ja rentav beundran, inför viss kriminalitet. När kriminaliteten haft en dålig barndom och bor i betonggetton är den häftig.

I Sundsvall är det full rulle. Snålblåst men massor av folk. Taximannen kryssar försiktigt mellan Thailändska skrammelorkestrar, dansande ungdomar och vanliga sundsvallsbor.

Kramar om Lennart och hans fru, dricker ett glas vatten och går direkt på scen. Får kontakt. Att tala i ett marknadsvimmel är ett helvete men här händer något märkvärdigt. Jag är precis där jag är. Människorna framför scenen är fokuserade. Ja men ok, på mig, det är en egotripp men vi gör det ändå tillsammans. Jag blir på hugget och efteråt sitter jag och signerar böcker i mängder.

Lennart bjussar på resan hem. Stannar vid Statoil i Gnarp och köper två paket Bacon. 40:- för de bjuder inte på något.

Kommer hem, andas, får fart på köksklockan och begrundar det faktum att när jag var liten hette det inte Nationaldag utan Svenska Flaggans Dag.

Strunt detsamma för nu ska jag steka Bacon.

2 tankar om ”6:E JUNI”

  1. Låter som en bra nationaldag förutom hostmannen, lite usch över det, och inte alls trevligt. Du är väldigt aktiv och ihärdig, kommer inte på något annat ord just nu, än det ihärdiga, men du förstår:-). Tror träningen lägger grunden och även det goda fikabrödet. Ha en fortsatt fin nationaldag:-)

    1. Hej Monika!
      Ja fikabröd och träning är en bra kombination men idag, när jag fick på scenen, hade jag en sådan rackarn´s träningsvärk att jag gick som en 100-åring med rullator. Imorgon blir det bättre. Då blir det träning i Gnarp med Maria….

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.