Vilken dag för en gubb-utflykt. Solen är fet, himlen blå och några enstaka, snälla vita puffmoln, driver över himlavalvet.
Utrustade med matsäck och kaffe avreser Björn och jag mot det inre av Hälsingeskogarna. Har alltid velat besöka en riktig Fäbodvall och de där gamla kulturminnena ligger verkligen inte om hörnet. Vi åker och åker.
Äntligen framme vid en Fäbod. Höga granar kantar en slänt med några timrade små hus. Bakom blårutiga gardiner, trasmattor och vitslitna trägolv.
Inte ett onaturligt ljud. Bara fåglar och vinden som susar i träden. Äter paj och fikar. Somnar.
Inne på Fäbodvallen är det full aktivitet. Dotterdottern till den legendariska Piila-Britta, Martha the Moonwaoman, bossar över ett kollektiv bestående av mestadels yngre kvinnor och några homosexuella män. Förutom den gamla konsten med självförsörjning, tränar deltagarna kampsporter och självförsvarsmetoder. Karate och Taj-få-på-hudo övas flitigt.
Om nätterna sitter Martha vid en fladdrande fotogenlykta, stoppar strumpor och dricker hembränt, med en frikyrkopräst som i sina predikningar var så fri att församlingen befriade honom från hans uppdrag. Han och Martha är Soulmates.
Ett uppbåd med allmänt uppretade karlar banar sig väg genom skogen. De ämnar ge den där Martha en knäpp på näsan samt visa de där galna ”fruntimren” som befinner sig på fäboden vart skåpet ska stå. Männen menar att allt kvinnorna behöver är metervis med kuk.
Martha, som definitivt inte är tappad bakom en vagn, får nys om saken och upprättar försvarslinjer.
Det drar ihop sig till en konfrontation.
Vaknar. Man sover aldrig så skönt som vid en fäbod, men vilka drömmar.
På eftermiddagen sitter jag hos Hans-Åke, mannen som ordnar med mina lantaffärer. Vi pratar periodiseringsfonder och en massa annat som jag inte begriper men det blir nog bra för Hans-Åke är pålitlig på det där sättet som folk var förr i tiden.
En fin dag."Fett chill, skulle Greven säga.